Component - för entusiaster av ljud och bild.

Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen!

Turen har kommit till ännu en genomgripande recension på Component - en recension på en videoprocessor från Lumagen, närmare bestämt toppmodellen VisionPro. Lumagen är ett relativt nytt företag baserat i Portland - Oregon, USA, men det är inga nybörjare som står bakom företaget. De koncentrerar sig på highend produkter riktade mot hembiomarknaden och är för närvarande mest kända för sina videoprocessorer.

Vi på Component har mycket länge tyckt att en av de mer intressanta, men också mest avancerade saker man kan hålla på med är att skala om bilder. Den mattematik som krävs för att i realtid räkna om och skala upp olika horisontala och vertikala linjer med 16 miljoner färger vid alla olika förutsättningar som kan uppstå i en film är helt enkelt enorm. Att i sin tur försöka recensera en produkt som har en sådan enorm spännvidd som en videoprocessor är inte heller det en speciellt enkel sak, men i sammanhanget helt överkomlig.

Vi upptäckte däremot att en nackdel med att recensera produkter i denna klass visar både på möjligheter och inte minst öppnar ögonen för vad som är möjligt att uppnå med en digital projektor och en videoprocessor i toppklass. Man kan även översätta det till att det man inte vet om behöver man inte, men när man har sett vad som går att åstadkomma så kan det bli dyrt… men mer om det senare. Vi tänkte däremot börja med en liten genomgång om vad en scaler är.

Vad är en scaler, eller videoprocessor?
Först och främst så måste vi klargöra att den främsta anledningen till att man överhuvudtaget håller på med videoprocessing är för att eliminera olika typer av videoproblem till projektorer eller storbilds tv-apparater (t ex bakprojektion eller plasma). Detta eftersom många av de problem som inte syns på en 32-tums TV växer nästan logaritmiskt med bildens storlek, och redan vid 42-tum så kan det som var en alldeles utmärkt bild vid 32-tum blivit outhärdligt.

En videoprocessor, eller scaler har två primära funktioner. Den första är såkallad deinterlaceing, även kallat reinterleaving. Deinterlaceing har ju tidigare förklarats i artikeln "Välkommen till nyårskonsert från Wien, i 1080 linjers upplösning!" under rubriken "Interlaced och Progressive scan".

För att ge en liten vidare förklaring så kan man säga att en deinterlacers uppgift är att återskapa filmrutor, d v s sätta ihop rätt interlace bildhalvor med varandra för visning. Helt kort kan man säga att det handlar om att skapa en helt sammansatt bild från två sammanflätade bilder, och genom att visa den dubbelt så ofta uppnår man en mjukare, behagligare och mer flimmerfri bild. Formatet som skrivs i siffror (t ex 480 eller 576) anger antalet aktiva horisontella scanlinjer i varje hel bild. En progressiv bild nämns med bokstaven "p" (t ex 576p) efter antalet horisontella linjer och en interlaced signal nämns med bokstaven "i" (t ex 576i).

Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen! Interlaced - Först ritas udda linjer sedan jämna linjer, dessa vävs sedan ihop till en bild.

Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen! Progressiv - Udda och jämna linjer ritas samtidigt i varje svep, detta resulterar i en helt ny bild varje gång.

Detta är tyvärr inte så lätt som det låter, utan det finns en del små problem på vägen som måste lösas. Det finns två utgångslägen - Filmbaserat material och Videobaserat material, dessutom finns dessa båda format i både NTSC och PAL utförande. Skillnaden mellan dessa båda är uppdateringsfrekvensen, där NTSC har 60Hz och PAL ligger på 50Hz. Detta göra att det uppstår ett problem då film som har 24 fps (frames per second) skall överföras till PAL 50Hz interlace (25 fps) och NTSC 60Hz interlace (30 fps).

När det gäller videomaterial, sådant som ursprungligen är inspelat med videokameror (d v s interlacat, t ex TV-serier) så gäller andra villkor. Där finns det inga hela, progressiva bildrutor (för PAL/NTSC) att återskapa, utan det måste interpoleras (räknas fram) från dom interlacade bildhalvorna. Här är den största skillnaden mellan olika tillverkare eftersom man då använder olika filter och algoritmer för att få ett så bra resultat som möjligt.

För filmbaserat material, dvs som ursprungligen spelades in på film och sedan skall överföras till DVD, används en teknik som kallas telecine, även kallat 3:2 pulldown för NTSC och 2:2 pulldown för PAL. Med PAL så innebär detta att man helt enkelt ökar hastigheten till 25 fps så att man kan dela upp filmrutorna i 50 bildhalvor, som alltså kan visas i 50Hz. Detta kallas 2:2 pulldown eftersom varje filmruta delas upp i två interlacade bildhalvor. Man får då samtidigt en ökning av hastigheten på filmen med 4% - efteråt sker därför ofta en omkalibrering av ljudet (en såkallad re-equalization) för att undvika en höjning av ljudfrekvensen.

Med NTSC:s 60Hz är det lite knepigare, man tvingas där använda en metod som heter 3:2 pulldown. Detta innebär att man visar varannan filmruta tre gånger och varannan två gånger. Detta gör att man får (3/2*24=)30 fps som alltså blir 60 interlacade bildhalvor och som kan visas i 60Hz.

I bägge dessa fall använder man sig vid mastringen till DVD då av digitala "flaggor" som ligger på DVD:n för att styra och föra ihop de bildhalvor som skall visas som hela bilder. I varierande grad så innehåller tyvärr alla DVD-filmer fel genom att de är felflaggade, t ex är de flesta PAL filmer flaggade som videomaterial, så därför analyseras även de olika bildhalvorna för att säkerställa att de hör ihop.

För att ge en annan förklaring av vad en "flagga" är så kan man säga att en NTSC-film inte ligger fysiskt lagrad på DVD:n som 3 rutor/2 rutor/3 rutor utan den tredje rutan representeras av en repeat-flagga som säger åt DVD-spelaren att upprepa en bildruta. En NTSC-film ligger alltså fysiskt 2:2 med en repeatflagga för varannan filmruta.

Den andra funktionen är att skala upp bildsignalen (uppsampla) från en upplösning, t ex 480i/576i, till en högre t ex 720p/1080i. Detta går även att reversera detta genom att ta bildsignalen från en hög upplösning till en lägre. När det gäller uppsampling eller att skala upp bilden så kan man ju tro att det är ganska enkelt att utföra. Det är ju bara att lägga till en likadan linje på horisontalt och en på vertikalen så är det klart, men inget kan vara mer fel än så. Det förekommer ett flertal olika tekniker och algoritmer för att utföra detta, alla med sina för respektive nackdelar. Men för att generalisera så fungerar själva skalningen som följer.

Först skall den analoga signalen från t ex DVD spelaren konverteras om till digital, och interlace signalen göras om till progressive. Efter detta kan bilden skalas till det önskade antalet linjer, t ex 720p eller 1080i. När det gäller 1080i så sker alltså ytterligare en konvertering från progressive till interlaced. Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen!

Hur fungerar då tekniken?
Som beskrevs tidigare så är det flera steg man måste gå igenom för att skala upp eller uppsampla bildsignalen. Alla dessa steg kommer att på ett eller annat sätt att påverka bildkvalitén på ett negativt sätt om man inte tänker sig för och hanterar detta med avancerade algoritmer. Lumagen har för detta ändamål ett antal egenutvecklade algoritmer som t ex hjälper till att öka kantskärpan, samtidigt som de i princip helt eliminerar problem som t ex "ghosting" eller "ringing" i bilden.

Förutom detta så hanterar även dessa algoritmer ett flertal avancerade uppsamplingsformat, men mer om det senare. Lumagen har för detta ändamål använt sig av en 10-bitars översamplad A/D D/A omvandlare (analog-to-digital, digital-to-analog) för att förbättra linjäriteten på signalen och för att reducera eventuella störningar.

Lumagen använder sig också av det välkända chippet SiI-504 från Silicon Image. Den är i våra ögon det bästa OEM:ade chippet för deinterlaceing av PAL. För att beskriva chippet lite närmare så är SIL 504 alltså den senaste enkelchip lösningen från Silicon Images. En enkelchip lösning hanterar både deinterlaceing och vad som kallas "mode detection".

SIL 504 har en buffert som rymmer 4 interlaced fält samtidigt. Denna buffert används främst till "cadence" och "rörelse" analys för bilder i videomode. Man kan därför säga att SIL har en rörelsedetekterad deinterlaceing för just videomaterial. Detta gör att SIL chippet allmänt presterar betydligt bättre än Faroudjas Genesis chip för just 2-2 cadence.

En liten nackdel med SIL är dock att eftersom bildbehandlingen är buffrad så kan det ibland förekomma en liten fördröjning av bilden jämfört med ljudet, vanligtvis kallat "lipsync" problem. Detta går dock att åtgärdas med "lipsync" justering i ett flertal processorer och DVD spelare. SIL har dessutom möjlighet till vad de kallar "audio-pass-through" som kan motverkar just detta problem, men i dagsläget är det mycket få som har nyttjar den möjligheten - Lumagen gör det t ex inte.

Vid våra tester så har SIL504 gett det bästa resultatet för bla. "inverse-telecine" deinterlacing för film och det presterar dessutom mycket bra vid motion-adaptive deinterlacing för video.

En intressant feature är att det går att forcera "film mode" på SIL 504, men denna funktion är det också mycket få tillverkare som har utnyttjat. Anledningen är förmodligen att det ger den biverkan att processorn faktiskt hanterar även "riktigt" videoinspelat material som film, vilket i sin tur ger en sämre bildkvalitet för dessa avsnitt. Detta är även något som teknikerna på Silicon Image har bekräftat, dvs att bildhanteringen faktiskt blir sämre, men trots detta så kvarstår denna möjlighet som ett kundkrav

Videoprocessorns ingångar/utgångar.
Man skulle kunna säga att Lumagen har två olika modeller av den processor som vi recenserat - Lumagen Vision och Lumagen Vision Pro. Den enda skillnaden mellan dessa är utseendet samt vilka ingångar som finns tillgängliga.

Vi har tagit en närmare titt på toppmodellen, Lumagen Vision Pro (LVP). Denna processor såg dagens ljus i januari 2003 och har sedan, som alla Lumagens processorer, kontinuerligt uppdaterats med ny programvara (för närvarande 12 uppdateringar). Lumagen skiljer sig där också från den stora massan leverantörer genom att faktiskt hela tiden komma med nya uppdateringar. Dessa uppdateringar kan laddas ner gratis från Lumagens hemsida och borgar för att man hela tiden har en scaler som är up-to-date.

LVP är monterad i en svarteloxerad aluminiumlåda, med tre knappar och en upplyst LCD display. Den ger ett mycket gediget intryck (inget skrammel), och har ett i våra ögon stilrent utseende. LVP är helt tyst, och har ingen fläkt eller liknande som kan störa filmen. Måtten är 432x89x260 mm, och bra att känna till är att LVP även kan monteras i ett 19" rack om man behöver.

På baksidan finns inte mindre än åtta stycken analoga videoingångar (alla med BNC kontakter) som kan konfigureras för en uppsjö av olika insignaler. Det är t ex möjligt att konfigurera alla åtta ingångar som individuella för att både ta emot komposit och/eller S-video. Man kan också välja att nyttja ingångarna som fyra komponentingångar, då är det även möjligt att på två av de fyra komponentingångarna köra signalen transparent utan att processa den.

Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen!

Detta kan vara bra om man t ex har en HD-källa eftersom LVP inte kan deinterlaca eller skala annat än SD källor. Om man väljer att förbipassera processorn så har man en garanterad tillgång till en bandbredd på 300 MHz med buffrade ingångar, så det råder ingen risk att man skall tappa i prestanda. Om man däremot känner att man vill ha en processor för HD källor så kommer Lumagen med en ny serie processorer som även är utrustade med DVI. Vi återkommer självklart med en recension av denna nya serie processorer framöver.

När det gäller utsignaler så kan antingen analog komponent (YPbPr) eller RGBHV signaler skickas ut via BNC kontakter. RGB kan konfigureras med antingen HV eller komposit synk, eller överlagrad synk på grön signal, som även kan även konfigureras till bi eller tri level. Vidare kan vilken polaritet som helst väljas för HV och komposit synk.

Vidare går även LVP att utrusta med SDI, men det hade inte vår modell så exakt hur det fungerar kan vi inte uttala oss om, men det kan vara bra att känna till möjligheten.

LVP levereras med en uppsjö av riktigt bra signalkablar med krimpta kontakter. Med vårat testexemplar följde t ex två uppsättningar med tre stycken BNC-till-RCA kablar, två uppsättningar BNC-till-S-video kablar och en riktigt välgjord RGBHV-till-VGA kabel. Det var aldrig fråga om att man saknade en kabel under testet

Fjärrkontroll - en del av användandet.
När vi först såg fjärrkontrollen så blev vi lite förbryllade - den hade knappar vi aldrig stött på tidigare. Första intrycket var väl också något negativt skall villigt erkännas. Ingen belysning, konstig layout, rätt ologisk och ligger inte skönt i handen var de första kommentarerna - Men det vändes snart till ett fullkomligt lyckorus.

Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen! Till vänster ser vi den gamla fjärrkontrollen - installationsmodell och till höger den nya fjärrkontrollen, i våra ögon mindre lyckad.

Från fjärrkontrollen var det möjligt att med direkta val via bestämda knappar hoppa mellan upplösningar, utsignaler och format - inget pillande i menyer för att snabbt jämföra 720p och 1080i alltså. Det var faktiskt med en smula sorg vi hörde att Lumagen nu har slutat med denna fjärrkontroll och numera faktiskt bara skickar med en mer standardmässig fjärrkontroll. Vi på Component föreslår därför att ni kräver att få denna i våra ögon mycket bättre fjärrkontroll vid köp om möjligt.

Att man numera skickar med en i våra ögon sämre fjärrkontroll gör ju visserligen inte prestandan i processorn sämre, men att i våra ögon försvåra att få tillgång till dess funktioner är ju inte direkt något positivt. Vi tror nog i och för sig att de flesta som köper en LVP förmodligen kommer att använda någon typ av programmerbar fjärrkontroll, typ Philips Pronto eller liknande, men med den gamla fjärrkontrollen programmeras en Pronto mycket enklare.

Det är kanske bra att känna till att det i princip bara är vid installationen samt initial kalibrering av LVP som man behöver använda fjärrkontrollen. Under normal användning sker alla val helt automatiskt efter de inställningar som gjordes vid installation.

Menyer och inställningar.
Vårt testexemplar var utrustat med mjukvara 101003. Som vi har nämnt förut så utvecklar Lumagen hela tiden sina processorer och nu finns t ex mjukvara 020904 ute. När det gäller menyhanteringen så tyckte vi att dess layout var bland det mest fula vi sett! Den var till och med så ful att vi inte lyckades fästa den på bild. Men vad som däremot var en riktig överraskning var inställningsmöjligheterna, faktiskt något av det bästa vi sett i klassen.

Man kan dela upp inställningsmöjligheterna på indata och utdata, och det som vi går igenom här är på intet sätt heltäckande, möjligheterna är många fler och kan kombineras i oändlighet.

För att börja med indata så kan varje ingång kalibreras för varje källa separat, detta innebär att endast en kalibrering för projektorn är nödvändig eftersom utsignalen kan balanseras med avseende mot insignal. Vidare har varje ingång två unika minnen. Dessa minnen kan sättas att automatiskt känna av vilken insignal som kommer och då välja det minne som är designerat för signaltypen. Detta innebär att man t ex kan nyttja det ena minnet för NTSC samt det andra för PAL från en DVD spelare.

Det går att ställa in vad som kallas PDSTL (pedestal level, dvs gränsvärdet för svärta), där det som vanligt går att välja 0 eller 7.5 IRE. Standarden för PAL samt Japansk NTSC är 0 IRE och för Amerikansk NTSC 7.5 IRE. Component rekommenderar att vanligtvis ställa denna till 0 IRE eftersom detta följer EIA/CEA 770.2 standarden och vanligtvis ger bäst resultat med dagens projektorer, men testa för säkerhets skull. Se samtidigt till att ha samma inställning på din källa.

Möjligheten att få lite högre "shadow detail" finns här också då man kan ställa en funktion i processorn som heter ENHNCE. Denna funktion expanderar de två lägsta IRE nivåerna i insignalen för att på så sätt öka detaljnivån för t ex digitala projektorer som kanske inte kan uppnå den absoluta svartnivå som CRT projektorer klarar av. Även denna funktion skall självklart kontrolleras visuellt för att säkerställa maximal prestanda.

Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen!
Varje ingång kan också sättas för specifik upplösning och position för inkommande signal under SIZE. Den funktionen möjliggör maximering av aktiv bildyta, där t ex svarta kanter för 4:3 signaler kan filtreras bort. Det är med andra ord fullt möjligt att ställa in egna upplösningar.

Det går även att ställa in skärpan i fyra steg (0 - 3), där vi fick det bästa resultatet med 0 (default) som ger den mest linjära frekvensgången eller 1, lite beroende på material. Vi noterade också att det var möjligt att ställa in kompensation för Y/C delay (Chroma delay) i ±7 steg om 0.25-pixlar per steg vilket ger en mycket precis möjlighet att kompensera för detta problem.

Det finns även inställningar för synkronisering av signaler och signal typ, samt möjlighet att namnge en ingång, men tyvärr endast med fyra bokstäver. När man har gjort alla inställningar så är man även tacksam över funktionen att kunna kopiera alla dessa mellan olika minnen så att man slipper ställa in allt vid varje ny källa.

När det gäller utsignaler är det precis lika många möjligheter där. Den mest självklara kanske är bildupplösningen, där man kan specificera antalet aktiva scanlinjer horisontellt, den vertikala bildsynken, den horisontala bildsynken, bildstorlek och position samt bildformatet. Bildformatet kan t om ställa i steg om 0.01 från 1.33:1 till 2.35:1. Självklart kan utsignalen ställas in och specificeras på scanlinjenivå. Detta innebär att det med mycket lätta medel går att ställa in en optimal upplösning på individuell displaynivå. Det är till och med möjligt att ställa in två olika, oberoende upplösningar för varje ingång. LVP har som standard 8 förbestämda format, nämligen 480p, 540p, 600p, 720p, 768p, 840p, 1080p, and 1080i. Dessa räcker till de flesta olika applikationer, men det är även möjligt att bestämma antalet horisontala scanlinjer i steg om 1 scanlinje. Detta innebär att man t ex enkelt kan optimera utsignalen för att matcha en plasmaskärm som har en horisontalupplösning på 1024 pixlar.

Det finns också möjlighet att ställa in olika zoomlägen på LVP - i standardläget kan man förstora en bild antingen 15 % eller 33 %. Det går även här att öka zoomen i steg om 5 % via fjärrkontrollen. På detta sätt kan man fylla duken vid t ex TV utsändningar av 2.35:1, men då självklart med förlust av kantinformationen.

Slutligen så finns det här även en servicemeny, som till skillnad mot många andra leveratörer inte hålls hemlig. I service menyn finns det en mycket intressant funktion som möjliggör en mycket precis gråskalekalibrering. Här kan man individuellt och mycket precist påverka gain (i steg om 1000) för röd, grön och blå signal vid inte mindre än fem olika IRE nivåer (20, 30 , 50, 80, 100). Normalt brukar det vara möjligt vid runt två IRE nivåer för en CRT projektor. Detta ger en möjlighet att optimera färgtempraturen över det viktigaste gråskaleområdet för alla displayer.

Har vi glömt något, ja säkerligen massor, men de viktigaste funktionerna finns nu uppräknade, och det är med en lätt salig blick vi nu kastar oss in i bildtester av denna processor.

Hur blir då bildens resultat?
Att vi på Component ställer krav på de produkter vi testar med utgångspunkt utifrån prisvärdhet hoppas vi att alla förstår, Det är i våra ögon det viktigaste måttet för hur en produkt presterar. Vi testar ju nu en videoprocessor för runt 20 000 SEK vilket också sätter våra krav och förväntningar på en hög nivå. Vi har som vanligt vid vår bildbedömning ljudet avslaget för att kunna koncentrera oss på bilden utan att dras med in i filmen för mycket.

Många tror att videoprocessorer bara är till för CRT projektorer, eller att de bara gör nytta där. Våra tester har visat att inget kunde vara mer fel, men mer om det snart. Dessutom är det ju så att inget företag med självbevarelsedrift skulle dra igång en produktlinje endast avsedd för en i det närmaste utdöende teknologi. Nu säger jag inte att CRT är dåligt, utan snarare att tekniken runt och för digitala projektorer förbättras i sådan snabb takt, och priset i princip sjunker i motsvarande takt att de helt enkelt snart kommer att konkurrera ut CRT projektorer.

Dessutom är det ju så att det optimala för en digital projektor är att varje pixel i horisontalläge skall matchas mot en horisontell scanlinje, dvs varje synlig horisontell linje i varje deiterlacad videoruta måste skalas till den naturliga upplösningen på en fixed-pixel display (DLP/LCD/D-ILA/LCOS/plasma osv). Då uppnår man vad som brukar kallas "pixel-perfekt" upplösning.

Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen!

I motsats till vad de flesta tror är det också faktiskt så att de flesta fixed-pixel displayer kommer att prestera betydligt bättre om man matar dem med en upplösning som är högre än den naturliga upplösningen (t ex 1080i för en 720p Projektor). Detta beror på att en nerskalning av en högre upplösning faktiskt kan filtrera bort videobrus, samt åstadkomma mer detaljer - speciellt genom bättre skärpa i kantdetaljer. Viktigt att notera dock, det är skillnad mellan film/video och ren dataupplösning, där data definitivt skall sättas så att den matchas mot den naturliga upplösningen.

Som vanligt är det enormt viktigt att man kalibrerar sin produkt rätt, detta utförde vi med hjälp av Avia (för NTSC) och DVE (för NTSC och PAL). En riktig kalibrering gråskalor med hjälp av färgfotokamera kunde tyvärr inte utföras denna gång, men med vår gemensamma erfarenhet kunde vi t.o.m. i våra ögon förbättra den tidigare mycket bra gråskalan på de projektorer som användes vid testtillfället (Yamaha DPX-1000 samt Marantz VP12-S2). Det såg vi bland annat genom bättre djup i bilden, framför allt i skuggdetaljer, och allmänt jämnare övergångar mellan färger i ansikten. Detta kommer naturligtvis att bli ännu bättre om man med hjälp av färgkamera verkligen kan finjustera hanteringen gråskalor.

Vi använde både RGBHV utgångarna och komponent, där RGBHV är att föredra eftersom bruset i allmänhet är lägre på den typen av överföring. Detta beror ju på att "luma bruset" är distribuerat över alla tre färger, men för komponent ligger allt brus samlat på Y (luma).

I våra bildtester är det som vanligt Sagan om Ringen, den fösta delen i "Special Edition" som är först ut. Vi använder samma scener som vi beskrev i [Arcam DV27A länk] med lite tillägg.

Vad man med lätthet kan se är att efter kalibrering så uppnår man ett betydligt högre upplevt bilddjup, med bättre tryck i färger och total kortroll på detaljer. Fördelarna med att lyfta gammakurvan vid de lägsta IRE värdena märktes också direkt i scenerna när följet precis har blivit instängda i Morias gruvor från den andra discen och i scenerna där följet får Galadriels gåvor och sedan lämnar Alverna med kanot (tid 1.00.15). Vi har aldrig sett speglingarna i vattnet med alla dess gråskalor på ett mer övertygande sätt, makalöst bra. Även gråskalorna när följet vandrar ut i gruvgångarna är mycket övertygande. Det blir t ex tydligt i ut-zoomningen från följet vid ingången till gruvorna, där ett svagt dis infinner sig - LVP håller isär detta och gråskalorna i en näst intill perfekt kontrast, vilket ger bra förnimmelse av tredimensionalitet i bilden.

I alla storstilade panoreringar som förekommer i denna film så noterar vi också att det förekommer betydligt mindre "combing" i bilden än normalt, där också de taggiga kanter (aliasing) som kan uppstå på billigare DVD-spelare vid snabba panoreringar (även vid progressive mode) i princip helt lyste med sin frånvaro. Vi använde oss även av öppningscenerna från Sagan om de två tornen, och då speciellt panoreringen över bergen samt scenen där Gandalf faller med Balroggen ner i djupet. Här fokuserade vi framförallt på röken samt shadowdetail i klippan, där man tydligt kunde se alla detaljer på ett imponerande sätt.

Vi noterar också att det är väldigt få tendenser till krypningar i bilden jämfört med både Arcam DV27A samt Meridian 598 som var de DVD spelare som användes i testet (Meridian använder sig av Faroudja och Arcam av SIL504, dvs samma chip som Lumagen!). Detta beror troligtvis på den specialskrivna koden, och i våra ögon mycket lyckade integreringen av sil504 chippet.

Vi spelade också många andra utvalda scener ur flera andra filmer med hög kvalitet på DVD transferen (se filmlista), och det genomgående intrycket var att LVP har en mycket god bilddynamik, en fantastisk djupkänsla och återger bilden med klara färger - en i högsta grad trovärdig bildåtergivning, helt enkelt. Eftersom vi inte tycker att det adderar speciellt mycket mer att kommentera scener dessa filmer så lämnar vi detta.

Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen!
CUE maskat på exemplariskt vis, här taget från filmen Femte elementet.

Vi använde oss också av Monsters Inc. samt Femte elementet för att försäkra oss om att inga problem med CUE (Chroma Uppsampling Error) eller ICP (Interlaced-Chroma-Problem) förekom. Båda dessa filter har Lumagen lyckats riktigt bra med, och vi ser ingenting här som påverkar bilden i negativ mening.

Femte Elementet är också en av de filmer som vi använder oss av för att bedöma ringing i bilden. Enkelt förklarat är "Ringing" är en skugglinje runt kantlinjer som ser ut ungefär som edge enhancement, och tror jag ofta misstas för detta. Ringing beror oftast på ett spänningsfall i videoprocessorn, i kablarna eller displayenheten som i sin tur skapar ett bildeko. Fenomenet kan också dyka upp med namnet "overshoot.

I bilderna nedan kan man se att Lumagens algoritmer på ett betydande sätt minskar ringing runt stolparna orsakat av t ex DVD spelare och kablar. Man kan här också se skillnaden i färgdjup mellan bilderna.

Lumagen Vision Pro - en videoprocessor som tydligt visar vägen! Till vänster Arcam DV27A - DPX1000 utan Lumagen och till höger Arcam DV27A - DPX1000 med Lumagen.

Den enda skillnaden mellan bilderna är att bilden till vänster inte är kopplad via Lumagen där bilden till höger är kopplad via en 3 meters extra komponentkabel via Lumagen till samma projektor med i övrigt samma inställningar. Vid användning av RGBHV uppnås till och med mindre ringing.

Att en LVP klarar en mycket bra film är ju bra på alla sätt, därför använder vi även en riktigt usel transfer som testfilm - som vanligt är detta Species (region 1). Detta är en av de absolut första DVD-filmerna som kom ut på marknaden, inköpt i Hong Kong så tidigt som i mars 1997. Kvaliteten är bedrövlig (filmen är ju inte heller något mästerverk). Som en av de första Dvd-produktionerna ser det ut som om filmen ständigt hoppar mellan film- och videokodat material - förmodligen är det väldigt få flaggor på rätt ställe. Detta tillsammans med en förhållandevis låg bitrate och ganska mycket mpeg-blocking gör den till en mardröm för videofiler, och även för deinterlace chip.

Här är det också mycket tydligt hur bra LVP är på att hantera dåliga bilder. Helt bra blir det dock inte, bilden blir t ex lite mjuk i våra ögon. Vår gissning är att detta har att göra med att sil 504 chippet är mer avpassat för film än för video, och detta påverkar möjligheten att hantera t ex kantskärpa vid uppspelning av "svårare" material. Lumagens algoritmer ger dock en viss reduktion av konturproblem och färgblödning för mikrodetaljer vid höga frekvenser och minimerar detta vilket ökar den synbara upplösningen och dessutom ger något bättre detaljskärpa än om man kör samma sekvens via faroudja chippet i Meridian 598. Detta förstärker vår uppfattning att när det gäller motion adaptive-hantering, så har inte Faroudja i våra ögon mycket att hämta jämfört med Silicon Image.

Vad kan man åstadkomma med en lumagen processor då?
För att sammanfatta och ge en liten uppfattning om vad man kan utföra med Lumagen Vision Pro så har vi här nedan listat ett antal olika fördelar och problem, samt summerat vad man kan åstadkomma.

Bildupplösning: Bilden får ett mer tredimensionellt djup beroende på ökad kantskärpa och en bättre frekvensrespons vid framför allt de högre videofrekvenserna. För att ge ett exempel kan man använda öppningsscenen av "LOTR Two Towers".

Färgdynamik: Lumagen förbättrar färgbandbredden för alla källor, detta märks framförallt vid mättade färger och färger på högupplösta detaljer - För att ge ett exempel kan man använda scenen ur "Finding Nemo" när rockan åker över korallrevet.

Aliasing & Moiré: Ett problem som innebär att oönskade mönster dyker upp i återupprepade findetaljer i en bild, t ex ett gallerstaket, ränder i en slips, finmaskiga nät etc. Aliasing, kallas också moiré fringing. Lumagens algoritmer ger en viss reduktion av konturproblem och färgblödning för mikrodetaljer vid höga frekvenser och minimerar detta vilket ökar den synbara upplösningen och dessutom ger bättre detaljskärpa.

MPEG Artifakter: Många videoprocessorer har i sina algoritmer inte tagit hänsyn till MPEG komprimeringsproblem, utan uppsamplar även dessa. Det gör att de blir betydligt mer märkbara. Här har Lumagen istället utvecklat specialalgoritmer som är designade att istället minimera dessa, och lyckas dessutom bra.

Ringing: Lumagens algoritmer minskar på ett betydande sätt ringing orsakat av t ex DVD spelare och kablar. Enkelt förklarat är "Ringing" är en skugglinje runt kantlinjer som ser ut ungefär som edge enhancement, och tror vi ofta misstas för detta. Ringing beror oftast på ett spänningsfall i videoprocessorn, i kablarna eller displayenheten som i sin tur skapar ett bildeko. Fenomenet kan också dyka upp med namnet "overshoot".

Gråskalelinjäritet: Lumagen har en utomordentligt flexibel gråskalekalibrering med hela fem (5) kalibreringspunkter (normalt för en CRT projektor brukar det vara två). Detta ger en möjligheter till en fantastisk linjäritet på gråskalor och kan på så sätt öka både "shadow detail" i mörka scener och ge bättre kantskärpa och kontrast för mycket ljusa detaljer. Flexibiliteten här är unik och ger ett mervärde som är svårt att förstå utan att ha sett vilka skillnader det gör. Detta bör kalibreras med en speciell, för ändamålet framtagen färgfotokamera (t ex Colorfacts och liknadne), .

Y/C-delay: Det här är ett mycket vanligt problem som inte är helt känt på den Svenska marknaden. Problemet beror på en differens mellan Chroma och Luma signalen och förekommer på i princip alla typer av källor. Problemet yttrar sig som en liten missanpassning mellan färger och kan orsaka en lägre upplevd upplösning och sämre färgåtergivning. I videoprocessorer från Lumagen kan detta korrigeras för denna delay i ¼ pixel steg.

CUE: CUE eller Chroma-Upsample-Error är förenklat ett problem som kommer av att vissa MPEG dekoders feltolkar bildinformation, och på så sätt skickar en bild till DAC:en som saknar viss information. Detta syns som horisontella ränder i saturerade färger - t ex rött och blått. Lumagen har utvecklat ett speciellt filter för att motverka samt ta bort problem.

ICP: ICP eller Interlaced-Chroma-Problem finns i alla källor som skickar ut en Interlaced signal. Problemet beror på ett synkroniseringsproblem av kantkonturer när två interlaced linjer skall paras ihop, av antingen en deinterlacer eller dina ögon om displayen inte har en deinterlacer. Det som då inträffar är att detaljer i de båda fälten bryts upp mellan varandra. Detta är inte ett problem om bilden rör sig, men däremot om den står stilla, då kommer bilden att se i princip likadan ut som vid CUE problem i saturerade färger. Detta beror på att chromasignalen mellan de båda linjerna inte matchar varandra. Lumagen har även här utvecklat ett filter som eliminerar detta problem

Line twitter: Är också känt som "feathering" eller "combing". Detta problem är speciellt tydligt i stora bilder (över 42"). Det beror oftast på dåligt detektering av den höga upplösningen vilket orsakar vertikal offsets eller missmatch mellan alternerande linjer i interlaced bilden. Lumagen har här implementerat ett filter som till stor del reducerar detta problem.

Minnen: Varje ingång på Lumagen har två helt oberoende minnen - dessa kan automatiskt känna igen om den inkommande signalen är PAL eller NTSC och på så vis erbjuda automatisk anpassning oberoende format och upplösning på den inkommande signalen. Det är också möjligt att använda dem för t ex filmvisning med mycket ambient light (dagsljus) och lite ambient light (kvällen).

Insignal: Varje ingång kan också sättas för specifik upplösning för inkommande signal. Den funktionen möjliggör maximering av aktiv bildyta, där t ex svarta kanter för 4:3 signaler kan filtreras bort. Det är med andra ord fullt möjligt att ställa in egna upplösningar.

Utsignal: Utsignalen kan ställas in och specificeras på scanlinjenivå. Detta innebär att det med mycket lätta medel går att ställa in en optimal upplösning på individuell displaynivå. Det är till och med möjligt att ställa in två olika, oberoende upplösningar för varje ingång.

Overscan: Med Lumagen kan man ställa in en exakt nivå för overscan - detta innebär att man kan optimera utsignalen för varje display så att man maximerar bildytan.

Och till sist en slutsummering:
Det är som vanligt alltid mycket kul att testa bra produkter, men samtidigt är det viktigt att hålla i minnet vad som är prisvärt och hur stora förändringar en viss produkt kan innebära i ett system. Vi brukar ofta själva ställa oss frågan vad en bra systembalans är, och vi har testat många produkter genom åren. Det är dock väldigt sällan som en produkt kan ställa till det som denna har gjort.

Vi har sett vad Lumagen kunde prestera i våra system med två DLP projektorer i toppklassen (Marantz VP12-S2 samt Yamaha DPX-1000), och utan att ha testat den på en större grupp billiga DLP/LCD projektorer är vi dock relativt övertygade att de flesta system skulle ta ett rejält kliv framåt när det gäller bildupplevelse, därmed inte sagt att processorn är för alla.

Denna produkt riktar sig främst mot videofiler, där du i din nuvarande uppsättning irriterar dig på ringing, CUE/ICP, färgdjup, linetwitter, moiré med mera. Vi såg definitivt en förbättring i de flesta situationer, även om den ibland inte är chockerade stor. Det som dock gjorde att vi föll för produkten var de extra funktioner som möjligheten att ställa automatiska minnen (två per ingång), fantastisk skalning upp till 1080i, ställbar ut och insignal (ingen mer overscan), Y/C delay i ¼ pixel steg och för första gången en riktigt bra kontroll över gråskalor.

För de som tycker att det verkar rätt mycket att lägga runt 20 000 på en videoprocessor så finns ju också en lillebror som heter Vision som kostar runt hälften. Den har exakt samma mjukvara och hårdvara som VisionPro, med den skillnaden att antalet ingångar är färre samt att kontakttyper skiljer.

För oss i testpanelen väckte Lumagen "vi-måste-ha" känslor som få produkter har gjort tidigare. Detta resulterade i att vi självklart kontaktade ReFocus samt Lumagen direkt och anmälde oss till det betatestprogram för Lumagens nya serie (VisionDVI, VisionHDP samt VisionProHDP) med HD skalning som kommer ut lagom till sommaren.

Med denna nya serie inom räckhåll skall jag då strunta i den gamla?

Nej, det finns flera anledningar varför man fortfarande skall kika på VisionPro samt lillebror Vision. För det första så misstänker vi att Lumagen kommer att erbjuda uppgraderingar mellan den gamla och den nya serien, men detta är ännu inte klart. Däremot så kommer lillebror Vision att finnas kvar ett tag på marknaden då det är en mycket lämplig produkt för dem som inte har användning för digital videoutgång. Detta eftersom den nya modellen VisionDVI, den nya motsvarigheten till Vision, endast kommer att ha en DVI-D utgång vilket gör den oanvändbar för t ex CRT-användare. Detta gör Vision lämplig för de CRT-användare, eller andra användare utan behov av digital utgång, som har en begränsad budget.

Lumagen Vision Pro är för oss på Component en videoprocessor som visar vägen - vägen till en bättre bild och mer flexibel filmupplevelse.

Direktlänken till Lumagen är http://www.lumagen.com

För vidare diskussioner om denna recension och produkt finner du i en tråd på forumet här:
Lumagen Vision Pro

Tekniska data
Inputs:
  • 8 programmable inputs. Up to 8 Composite, 8 SVideo,4 Component, 2 pass-through
  • Optional SDI input (factory upgradeable)
  • Professional grade BNC's used for all inputs
  • Up to 2 Pass-through inputs, with 300 MHz bandwidth
  • Studio quality TV decoder with 10-bit A/D
  • Adaptive comb-filter (3 or 4 line) for reduction of cross-luma and cross-chroma artifacts
  • Automatic selection of NTSC (M, Japan, 4.43), PAL (B, D, G, H, I, M, N, Nc) or SECAM (B, D, G, K, K1, L) for composite and SVideo.
  • Outputs:
  • RGBHV, RGBS, RGsB, or YPRPB output format
  • Discrete RGB sync polarities are programmable
  • Professional grade BNC's used for the output
  • Programmable output resolution from 480p to 1080p in scanline increments, plus 1080i
  • Programmable vertical refresh rate from 48 to 75 Hertz, in steps of 0.01 Hertz
  • Programmable output aspect ratio from 1.33 to 2.35, in steps of 0.01
  • 10-bit oversampled digital-to-analog conversion
  • Embedded bilevel or trilevel sync
  • Video processing
  • Film pull-down reconstruction (3:2 and 2:2)
  • Per-pixel motion-adaptive video deinterlacing
  • Detail-enhancing resolution scaling
  • Programmable cropping for each input memory
  • Black-level, contrast, color and hue calibration
  • Chroma-phase calibration
  • Source aspect ratio selection of 4:3, letter-box and 16:9, with two zoom levels each
  • Two memories per input, for input calibration and, output setup
  • Output resolutions: 480p To 1080p In Scan Line Increments, Plus 1080i
    Size: 432x89x260mm
    Power consumption: 10 watts nominal. Standby mode: 2 watts. The power supply input rating is from 100 to 240 volts at 47 to 63 Hertz.

    Kringutrustning
    Projektor: Marantz VP12-S2, Yamaha DPX-1000
    Filmduk: Stewart Firehawk / 110 tum / 1.35 gain
    CD/DVD-spelare: Meridian 598 DP, Arcam DV27A, Micromega DVD reference, Arcam DV78
    Bildkablar: AudioQuest YIQ-1 Komponentkabel, AudioQuest YIQ-2 Komponentkabel, IXOS Komponentkabel, Lumagen Komponentkabel
    Nätkablar: Eichman " Power AC Cable", Jorma "JPC 2.5", Ljudmakarn "Master Snake One" med Shuko Goldstick
    Filmer: Sagan om Ringen "Special Edition", Sagan om de två tornen "Special Edition", Species (reg 1), Star Trek Insurrection (reg 1), Monsters Inc., Gladiator, Ice Age, Fifth Element "Superbit" (reg 1), Minority Report, Behind Enemy Lines, The Calibrator, AIVA: Guide to Home Theater (reg 1), Digital Video Essentials (PAL och NTSC)


    Publicerad: 2004-05-03
    Uppdaterad: 2007-05-06