Component - för entusiaster av ljud och bild.

Dukguiden del 1 - Hur påverkar filmdukens material själva bilden?

Nu står du just inför ett av de svåraste, men också ett av de roligaste uppgifterna i att välja duk. Detta är i våra ögon ett av de viktigaste besluten som du kan fatta, eftersom en filmduk är det som till stor del adderar slutfinishen till hela din i övrigt noggrant valda anläggning. Ett felaktigt val här kan mycket väl spoliera upplevelsen av den stora bilden, likväl som ett rätt val kan sätta den där äkta biokänslan på plats.

Varför kan jag inte bara projicera bilden på ett vanligt vitt lakan?
Just när det gäller filmdukar så får vi ofta frågan varför det inte duger med en målad vägg, och vad kan vi svara på det? Varför kan man inte köpa lösa högtalarelement och sedan bygga ett par kabinett och börja rocka – svaret är väl att visst går det, men det blir oftast inte lika bra!

Det finns naturligtvis undantag med riktigt bra hemmabyggda högtalare och även när det gäller dukar så finns det undantag. Vi har sett ett flertal olika "gör det själv"-projekt som vi måste säga att vi blivit imponerade av, men vanligtvis så är det mindre lyckat och då går man miste om mycket av bioupplevelsen, kanske t.o.m. utan att veta om det.

Vi har sett alltifrån uppspända lakan, white-boards och rullgardiner från IKEA till vitmålade murade väggar, persienner och gula tapeter! Att säga att bioupplevelsen är fulländad och att det är slöseri med pengar att köpa en duk när man projicerar på detta sätt är inte bara dumt, det borde i princip vara straffbart. Att köpa en projektor för flera tusentals kronor och sedan inte kunna krama ut varje uns bild är ju som att köpa en Ferrari och köra den på rapsolja!

Vad är det som är så viktigt med materialet, och vad kan gå fel?
Först låt oss beskriva vad en filmduks primära funktion är. En filmduk skall ta hand om och reflektera bilden mot dig. Med andra ord kan man också säga att det är duken som fokuserar ljuset i riktning mot åskådaren. Man brukar definiera denna fokusering i ett värde som kallas "Gain". Gain är en fysikalisk enhet som baseras på den ljusmängd som återkastas från ett stycke bariumsulfat (BaSO4) eller magnesiumkarbonat (MgCO3), jämfört med det ljus som den belystes med. Gain 1.0 betyder att lika mycket ljus reflekteras som användes för att belysa metallbiten. När man talar om dukar och gain så är det naturligtvis också så att duken inte kan skapa mer ljus än vad projektorn kan ge ifrån sig, men vad dukar med hög gain gör är att fokusera ljuset mer mot betraktaren, detta medför tyvärr att den möjliga betraktningsvinkeln kommer att minska.

Ett enkelt test du själv kan göra hemma för att förstå hur gain och betraktningsvinkel fungerar är att ta en ficklampa och lysa på ett vitt papper, sedan på en spegel. När du lyser på pappret så får du ett rätt diffust reflekterat ljus där man kan se reflektionen från i princip vilken vinkel som helst, och med en spegel så blir du bländad i ett mycket litet område. En filmduk fungerar på samma sätt, istället för att ljuset studsar åt alla håll när det träffar duken så samlas det mesta i samma riktning tillbaka, ju mer fokuserat desto högre gain.

Det finns en välkänd optisk lag som lyder: ljus reflekteras alltid ut i en vinkel som är lika stor som den infallande vinkeln. Detta stämmer i de flesta fall även för filmdukar, där den största delen reflekteras på detta sätt. Detta kommer vi att gå in på mer noggrant längre fram i artikeln.

Varför är det viktigt med gain?
Det som komplicerar och gör materialvalet så viktigt är det faktum som gäller generellt för alla projektionsmetoder; ju större bild, desto högre blir kravet på ett högt ljusflöde från projektorn. Ett högt gain-värde (över 1.0) är ibland nödvändigt eftersom det uppstår större ljusförluster ju större bilden är, samt eftersom en konstant ljusmängd skall spridas över en större och större yta.

Eftersom en bra filmduk är en investering för framtiden (en duk lever oftast längre än en projektor) är det viktigt att tänka lite framåt när du väljer material. Olika dukmaterial passar bättre till olika projektorer och därför kan det vara bra att tänka igenom vilken typ av projektor du tänker använda – det skulle förmodligen kännas rätt tråkigt att köpa en duk specialiserad mot DLP, om du tänker investera i en CRT framöver (eller tvärtom).

Det finns dessutom dukar som undertrycker sidoljus ("ambient light" på engelska) på olika sätt, vilket innebär att kravet för total ljuskontroll inte blir lika högt för vissa dukar. Man kan också säga att dessa dukar kan hjälpa projektorn att komma närmre sitt specificerade kontrastvärde.

Hur mycket ljus behövs det då?
Som i de flesta fall finns ju rekommendationer även för vilka ljusnivåer som är tillräckliga för olika miljöer. Om man börjar med bio så mäts det främst enligt normer från Society of Motion Picture and Television Engineers (SMPTE). Den rekommenderade genomsnittliga reflekterade ljusnivån från duken ska vara runt ca 16 foot-lamberts (ftL). Samtidigt är det lägsta mått som rekommenderas för hembio vid total ljuskontroll (d.v.s. där man kan mörklägga helt) på ca 8 ftL, men företrädesvis skall man sikta på runt minst 12 ftL för hembio. Som jämförelse är det också bra att veta att en normal TV-apparat har ca 35 ftL. Att räkna ut vad ens egen hembio presterar, är väldigt enkelt förutsatt att man känner till följande om sin hembio:
  • Projektorns ljusstyrka (mäts i ANSI-Lumen),
  • Dukens gain
  • Dukens yta i kvadratfot (en fot = 30.48 cm).


  • Formeln för att räkna ut ftL är sedan; (Projektorns ANSI-lumen * dukens gain) / dukens yta i kvadratfot.

    Resultatet av denna beräkning blir dukens ljusstyrka i måttet foot-lamberts (ftL). Som ett exempel kan vi använda en Panasonic AE-500E på 800 ANSI-Lumen, en duk med gain 1.0 och en bildyta på 100tum (33.3 kvadratfot).

    Det skulle ställas upp så här: (800 x 1.0) / 33.3 = 24 ftL

    Resultatet är alltså långt över den styrka en vanlig biograf har, och precis dubbelt så högt som det rekommenderade värdet för en ljuskontrollerad hembio på 12 ftL.

    Det verkar ju alltså inte vara några större problem att få en ljusstarkare bild än på bio men ljusstyrkan är inte allt, det som är mer betydelsefullt för slutresultatet är kontrastvärdet och den upplevda bildkvalitén. Det som skiljer rätt markant mellan vår hembio och biografernas analoga bilder är att film på bio har (i de flesta fall) en högre kvalitet och bättre upplösning än de från början digitala bilder vi matar våra projektorer och TV-apparater med.

    Vad är det för skillnad i en hembio då?
    Det som spelar mest roll i hembiosammanhang är skillnaden mellan signal och brus, samt den upplevda skillnaden mellan svart och vitt.

    Ett vanligt råd som vi brukar ge är att istället för att skaffa en projektor med högre ljusflöde eller filmdukar med högre gain, kolla in hur du skulle kunna förändra ditt hembiorum – det brukar oftast vara det billigaste sättet att förbättra bilden. Det spelar ju liksom ingen roll att ha en filmduk med ett högt gain-värde där det vita blir så starkt att det nästan bländar, om inte det svarta blir mer än ljusgrått p.g.a. att för mycket ljus faller in från fönster, reflekteras från väggar och tak, eller att t.o.m. projektorn inte klarar av att visa tillräcklig kontrast.

    Det är också ett faktum att människans syn inte är linjär, utan logaritmisk – d.v.s. om ljusflödet från en projektor fördubblas, från t.ex. 800 ANSI-lumen till 1600 ANSI-lumen, så kommer vi inte att uppfatta det som dubbelt så ljusstarkt, utan som en ökning med ca: 25%. Det bästa sättet att jämföra ljusstyrka mellan projektorer är därför faktiskt att utvärdera de sida vid sida.

    När det gäller reflekterad ljusstyrka kan för mycket av det goda faktiskt ge ett sämre resultat. Darth Vader skall ju vara svart och inte se ut som om han gått ett par omgångar för mycket med "nya Ariel". Svart är ju avsaknaden av ljus och det kan ju inte projiceras, så som vi skrev förut. Med en hög dynamik i bilden och en bra kontrast kan man komma mycket långt i ett ljuskontrollerat rum, även med en duk med ett lågt gain-värde och en projektor med ett lågt ljusflöde.



    Hur hänger ljusflöde, kontrast och "shadow-detail" ihop då?
    Ett av de absolut vanligaste misstagen är att tro att detaljer i lågdagrar eller “shadow-detail" och kontrast är detsamma. Ett enkelt sätt att förklara det är att "shadow-detail" inte kan påverkas av yttre omständigheter eftersom den främst har med bit-djup att göra - finns den där så gör den - om den inte finns, kan man inte ta fram den.

    Ett enkelt exempel är att tänka sig en projektor som bara har värde på ett (1) på bit-djupet när det gäller gråskala. En sådan projektor kan alltså antingen visa vitt eller svart - kommer det då att spela någon roll om den har en kontrast på 10:1 eller 10 000:1? Oavsett vilken kontrast den hade så skulle “shadow-detail" vara rätt uselt - eller hur?

    Om man jämför med var ögats begränsning ligger så har ett friskt öga hos människan under normala omständigheter alltid ett dynamiskt område på 10 000:1 (eller fyra dekader).

    Som extremfall så har människan möjlighet att hantera från 10-6 till 105 lumens/m2 (eller 10 dekader), men det kan dock ta upp till en halvtimme att anpassa ögonen till dessa fall. Detta är dock helt bortkastat i hembiosammanhang då den första ljusa bilden i en film skulle kräva ytterligare en halvtimmes anpassning för att uppnå maximal dynamik.

    När det gäller att mäta kontrast så är det inte alltid helt självklart hur man skall göra, speciellt när rummet, duken och omständigheterna spelar så stor roll för hur resultatet blir. Kontrast används ju vitt och brett som för att locka till köp, men hur många vet egentligen vad det är - och framförallt vad som påverkar?

    Det lättaste sättet att beskriva kontrast är; ett sätt att definiera hur ljusdynamiken (skillnaden mellan ljus och mörker) för projektorn kan förhålla sig i en ideell situation. Ju högre dynamik man uppnår, desto bättre bild. Bra att känna till i detta sammanhang är dock att det cirkulerar en hel del olika mått, speciellt detta med ljus kan mätas på olika sätt.

    Det är t.ex. så att i projektorbranschen (data som hembio) används vanligtvis termen ANSI-lumen för “fixed pixel projectors", medan andra industrier som till exempel fotobranschen istället talar om lumen och lux. För CRT projektorer så används i regel vanliga lumen och gärna med måttet "peak white". Peak white är ett sätt att tala om hur mycket ljus en projektor kan leverera över en viss procent av bildytan.

    När det gäller just ANSI-lumen så är det också ett av de säljargument som flera leverantörer använder som ett "vapen" tillsammans med t.ex. kontrastvärden i sina marknadsföringskrig mot andra tillverkare. Därför är det viktigt att känna till hur man mäter en projektors ljusstyrka på ett korrekt sätt.

    För korrekta värden måste man nämligen ta hänsyn till en hel del faktorer som t ex bildstorlek, upplösning, ambient light, dukmaterial inklusive egenskaper för detta, betraktningsavstånd och betraktningsvinkel. För att göra det hela klart och tydligt för alla så har ANSI arbetat fram en universell regelstandard kring ljusmätning. Huruvida nu alla följer denna standard till punkt och pricka kan dock ingen vara säker på.

    Själva mätningen går i alla fall till på det sättet att man delar in duken i 9 lika stora delar (3+3+3). På denna yta projicerar man sedan en helt vit bild. I denna bild mäts därefter belysningsstyrkan i mitten av varje ruta med hjälp av en kalibrerad ljusmätare (lux-mätare). Då får man fram ett värde i lux för varje ruta (där rutan i mitten oftast också är något mer ljusstark). Genom att sedan summera alla 9 värden med varandra, dela denna summa med 9 samt ta detta värde ggr dukens bildyta i m2, så får man fram ett medelvärde som blir ANSI-lumen.

    Detta låter rätt lätt, vad är haken?
    Nu är det också så att i princip ingen har samma ideala förhållanden hemma, som när projektortillverkarna mäter sina projektorer. Något som är intressant att veta är att kontrasten i ett perfekt rum med svarta väggar/tak/golv/möbler och helt svarta kläder på åskådarna påverkas drastiskt om en av åskådarna tar på sig en vit skjorta. Det är då bevisat att den uppmätta kontrasten i snitt att försämras runt 33% endast beroende på sekundära reflektioner. Detta experiment har utförts och denna försämring uppmättes, vid vissa extremfall sjönk t.o.m. kontrasten så mycket som upp till 50 %.

    Tänk då på vad vita väggar/tak/golv etc. gör med kontrasten på era projektorer. Detta kanske också förklarar varför projektorbranchen fortfarande jagar ytterligare kontrast till vår hembio.

    När det gäller dukmaterial, är det bara gain som spelar någon roll då?
    Gain är självklart inte den enda egenskapen som gör en bra duk, men det finns så många olika begrepp när det gäller dukar och att gå in på alla skulle ta för lång tid. Vi tänkte förklara de viktigaste av dessa eftersom det annars kan vara lite svårt att förstå vad vi beskriver.

    Dessa termer används för det mesta av specialister, men på samma sätt som det kan vara intressant att förstå mätdata för högtalare och förstärkare så tror vi att det kan vara av intresse att förstå dessa om filmduksmaterial.

    1. Ljusjämnhet (White-field uniformity): Är också närbesläktat till dukens gain-värde, och borde vara samma som för färgen men är det inte nödvändigtvis. Här mäts dukens förmåga att reflektera ljuset lika mycket över hela bilden, så att inte saker som färdas över bilden upplevs starkare just i mitten. Man kan säga att bildens "hot-spot" inte ska vara för liten.

    2. Färgåtergivning (Spectral response, colour shift): Är närbesläktat till dukens gain-värde men kan översättas till färgbalans helt enkelt, och innebär att duken skall reflektera alla tre färgerna (röd, grön och blå) på ett riktigt- och på samma sätt över hela duken.

    3. Rekommenderad betraktningsvinkel (Off-axis viewing, viewing angle): Detta är kanske den mest självklara av dessa punkter. Det innebär att ljuset helst skall ha en så pass tillräcklig spridning att man kan sitta fyra, fem personer bredvid varandra i en soffa utan att allt ljus samlas i en smal kon till personen i mitten. Man kan likna detta vid högtalare som har liten eller stor sweetspot. En duk med gain 1,0 är den mest neutrala när det gäller betraktningsvinkel, då alla i ett normalstort rum kommer att se lika bra.

    4. Känslighet för infallande ljus (Room cross light reflection, Ambient light): Är närbesläktat med betraktningsvinkeln, eftersom ett ljus infallande från sidan normalt inte kan reflekteras i samma grad för en duk som har låg betraktningsvinkel. En duk med gain 1,0 kräver vanligtvis ett betydligt mer ljuskontrollerat rum än en duk med högre gain. Det finns också speciella dukar som undertrycker infallande ljus betydligt bättre, men då offras betraktningsvinkeln.

    För att förstå lite mer av hur de olika termerna hänger ihop så kan man sammanfatta det hela så här:

    1. Dukar med positiva gain-värden över 1.0 reflekterar sammanräknat lika mycket ljus (samma antal ftL i rummet), men i olika betraktningsvinklar.

    2. En duk med gain 1.0 reflekterar ljus i bredare betraktningsvinklar än en duk som har Gain 2.0, d.v.s. vinkeln mellan åskådaren och filmduken där bilden kommer att upplevas som lika, minskar med ökande gain.

    3. Ökad gain-värde medför ökad risk för “hot-spotting", där vissa delar av den projicerade bilden är betydligt ljusare än de omgivande delarna av bilden.

    4. Ökad gain ger också en ökad risk för problem med färgåtergivningen, där vissa delar av bilden riskerar att få röda eller blå ringningar beroende på betraktningsvinkel.

    5. Ökad gain ger mer tryck i färger och det vita kommer alltid att upplevas vitare ju högre gain man applicerar på en duk. En helt vit duk med gain 1,0 kommer rakt framifrån att kännas grådassig jämfört med en duk med exakt samma kulör men med ett gain-värde på 3,0.

    Vilka olika typer av filmduksmaterial finns det då?
    Det finns otroligt många olika material och lösningar för dukar. Vi kommer framöver att på Component ha en lista över dom vanligaste materialen, men vi kommer i just denna artikel att behandla det som kallas "Front Projektions Dukar", eller dukar som man projicerar bild på framifrån.

    Om man tittar på alla olika dukar hos ledande tillverkare så har vi delat in de i tre huvudgrupper, eller huvudtyper av filmdukar, nämligen:
  • Rulldukar utan "tab-tension" (kantspänning)
  • Rulldukar med kantspänning
  • Ramspända dukar


  • I dessa grupper ser man ofta att de olika dukmaterialen som används i rulldukar med kantspänning, också används mer ofta till ramspända dukar. Detta beror på att de olika materialen oftast är mycket elastiska (töjbara i sidled) och mer eller mindre kräver att de spänns ut, annars förlorar de snabbt sin form och blir vågiga. Ett typexempel på ett sådant material är Stewarts FireHawk.

    Andra material är mer styva och håller lättare sin form, men eftersom elasticiteten (töjbarheten i sidled) inte är så hög på dessa så är det något svårare, men absolut inte omöjligt, att nå ett perfekt resultat när man spänner upp de i ram. Dessa material har ibland tyvärr en tendens att töja sig något över tiden vilket då kan orsaka veck, detta är dock relativt ovanligt.

    Desto vanligare är det tyvärr med veck på rulldukar utan kantspänning. Detta syns vanligast på lite äldre rulldukar, oftast med en bredd över två meter. Vecken ser ut som ett V tecken, där spetsen på V:et oftast ligger i mitten längst ner på duken. Var mycket noga med att kontrollera detta när ni köper en begagnad duk.

    Det finns sätt att motverka dessa problem vid tillverkningen av rulldukar. Ett exempel som XUS har bidragit med att forska fram, är att draperingar minskar markant när man utökar rullens diameter från drygt 35 mm till över 50 mm för att på så sätt öka dukens omkrets vid upprullning. Detta förbättrar dukens egenskaper för planhet vid bildvisning. Ett annat tillverkningstekniskt yrkesknep från XUS är att limma fast 2st aluminiumlister i nedkanten av duken som sedan dragstången monteras på. Belastningen vid ned- och upprullning fördelas då på ett betydligt bättre sätt än traditionell montering från övriga tillverkare.

    Det finns också ett antal väverier som tillverkar dukmaterial i världen, men tyvärr är det så att samma förutsättningar på dukmaterialet från de olika väverier inte alltid är detsamma som bra kvalité på det färdiga dukmaterialet. Ett annat problem hos alla filmdukstillverkare att materialet kan variera från leverans till leverans under samma år.

    Okej, men vilka skillnader på ytor finns det egentligen då?
    Det här med själva ytan är det mest intressanta, och även det mest komplicerade med filmdukar. Alla tillverkare har sina egna metoder, material, gain, färger, reflektionstyper, betraktningsvinklar och även naturligtvis argument varför just de är bäst.

    Både vad själva dukmaterialet (och därmed ytan) och färgen är tillverkade av, varierar mycket (och är oftast väl förborgade hemligheter). En del har en plastig yta (PVC), andra har speciella prismor pålagda som ytbehandling. Vissa dukmaterial är matta, andra är blanka. Somliga är maskade med svart färg, andra med sammet och vissa inte alls.

    När det gäller färger, finns det allt ifrån mörkgrå, via äggskalsfärgade till vita och vidare till silver. Det är en riktig djungel, men vi skall försöka reda ut begreppen så gott vi kan.

    Ok, börja utredningen...
    Som vi varit inne på tidigare så kan man dela upp typerna av dukmaterial i reflektionstyp, färger, gain och i betraktningsvinkel. En av de största svårigheterna med dukar är att sprida ljuset så att det inte uppstår "hot-spots". För att motverka detta används många metoder - man delar t.ex. in dukmaterialet i olika reflektionstyper. När det gäller frontprojicerade filmdukar så finns det två huvudgrupper och en sidogrupp av reflektionstyper:

  • Angular reflective

  • Detta betyder att duken reflekterar ljuset i motsatt riktning från infallsvinkeln, precis som ett biljardklot studsar på ett biljardbord. Detta gör den till den mest lämpade duken för takmonterade projektorer. Det fungerar så att om projektorn sitter i taket och lyser ned mot duken så studsar ljuset i vinkel ned mot dig. Om du däremot har projektorn på bordet så studsar ljuset upp mot taket. Bra att känna till är att de flesta filmdukar på marknaden är angular reflective.

  • Retro reflective

  • En "retro reflective"-duk reflekterar ljuset åt samma håll som det kom ifrån. Detta är mest lämpligt om man har projektorn på ett bord. Om du använder takmonterade projektorer med en retro reflective-duk så kommer ljuset alltså att hamna i taket. Detta kombinerat med en hög gain gör att mycket av bilden går förlorad om inte duken monteras mycket lågt.

  • Illumination

  • Den tredje, som vi har kallat sidogrupp eftersom den inte riktigt kvalar in som reflektion, är en metod att motarbeta hot-spots genom just illumination. Detta är vanligast förekommande på tunnare och vanligtvis vita dukmaterial. Fenomenet uppstår när ljuset penetrerar dukmaterialet och sprider sig inuti själva materialet. Även om duken är angular- eller retro reflective så diffuseras ljuset så mycket genom denna illumination att reflektiviteten inte på något märkbart sätt påverkar direktiviteten på bilden från någon vinkel.

    » Klicka på bilden för att se den större.

    Vilka färger finns det då?
    Vi kan lätt säga att vi har spenderat 100-tals timmar med att närstudera olika dukmaterial och på det viset lärt oss att se skillnader mellan de flesta olika varianter. Vid en snabb titt är det ofta relativt små skillnader mellan dem, även om det finns en del som sticker ut - eller avviker - från resten på ett eller annat vis. Det är först när man studerat de olika materialen en längre tid med olika typer av bilder man börja se skillnader.

    Av det kan man kanske läsa ut två saker: dels att det kan vara mycket svårt att välja duk bara baserat på en hastig blick i en butik, men också att det kanske för den stora skaran vid första anblicken inte spelar så stor roll eftersom de omedelbara skillnaderna är relativt små. För oss på Component har detta däremot, som vi skrev inledningsvis, självklart blivit något av en passion och därför fortsätter vi att utforska denna djungel.

    Det vi har noterat, för att förenkla och förhoppningsvis göra uppdelningen av material lite tydligare, är att man kan dela upp dukarna i två olika grundfärger, nämligen vita eller grå. Värt att nämnas är att till detta har nyligen silverdukar på nytt kommit i ropet, men eftersom vi varken har speciellt mycket erfarenhet av dessa, eller för närvarande någon tillgång till denna typ av material så kommer vi inte att ta upp det i denna artikel. Eventuellt får vi anledning att återkomma till silverdukar vid ett senare tillfälle.

    Vita dukar
    Den vita duken är väl utan tvekan den vanligaste i våra hem. Det finns enkla anledningar till detta då en helt vit yta t.ex. återkastar alla färger på samma sätt. När det gäller de vanligaste vita dukmaterialen, så ligger de flesta på det neutrala värdet för gain på 1.0 men det kan ibland anges som 1.1.

    Vi skulle vilja påstå att detta är mer eller mindre ointressant, och förmodligen ett sätt av duktillverkare att försöka vinna lite pluspoäng. Vi har vid ett flertal tillfällen tittat på två prover av samma dukmaterial bredvid varandra - som sålts under två olika namn där det ena har en angiven gain på 1.0 och den andra på 1.1. Vi lovar, vi såg ingen skillnad - varken på betraktningsvinkel eller återkastat ljus.

    För att se en tydlig skillnad på gain-värden mellan olika vita dukar - enligt vår egen erfarenhet - så bör dukarna ha en gain-skillnad i storleksordningen runt 0.3 gain eller mer emellan dem. Däremot så finns det mer eller mindre tydliga skillnader på färgåtergivning samt ljusjämnhet, och detta beror främst på texturen på ytan samt naturligtvis vilken kulör på vitfärg som materialet hade – vitt är långt ifrån alltid vitt!

    Vad är vitt då, är det 6500K?
    Det som slentrianmässigt brukar användas på forum och i butiker som referens för vitt, är en färgtemperatur på 6500K (K för Kelvin), men det är faktiskt fel. Vi vill här en gång för alla säga att när man talar om "colorimetry", är en färgtemperatur på 6500K inte en tekniskt riktig beskrivning för vad vitt är.

    Termen färgtemperatur betyder att man har en exakt färg enligt CCT (coordinated colour temperature) vilket är en linje där man alltså kan se allt ifrån starkt gröna till starkt magentafärgade bilder, men fortfarande hålla sig på 6500K.

    Som lite kuriosa kan vi ge lite andra färgtemperatur referenser som man brukar använda inom fotografi:
  • Vanligt dagsljus ligger väldigt nära 6500K
  • Direkt solljus ligger väldigt nära 5000K-5500K.
  • 3200K ger en mycket varm bild (bärnstensfärgad)
  • 9300K ger en mycket kall bild (blå).


  • En mer riktig beskrivning för vad vitt är, kan t.ex. D65 vara, som är den specificerade vitpunkten för NTSC och ATSC enligt CIE 1931 Color Space (x = 0.313, y = 0.329). När projektorn InFocus 7200 lanserades, användes exempelvis att den var kalibrerad till D65, som försäljningsargument.

    Det som är viktigt att förstå är att om man endast använder sig av referensen 6500K så kan man faktiskt hamna utanför både SMPTE, NTSC eller ATSC standarden D65, och man kan t.o.m. få ett rätt stort färgfel. Detta är tyvärr vanligare än man tror.

    Om ni inte förstod det ovan skrivna, var inte ledsna för det. Det är ytterst få som förstår "colorimetry" och kan använda sig av det. Vi kan inte påstå att vi är några av dem, utan vi anser oss mer som lekmän på den fronten. Vad som är viktigare att känna till är i alla fall att i princip alla väverier som tillverkar filmduksmaterial, använder sig av olika färgpartiklar som både orsakar skiftningar i en absolut korrekt färgskala när de reflekterar ljus, och ger olika färgtemperatur vid olika våglängder av ljus.

    Det finns också vita dukar som har speciell ytbehandling, t.ex. mikroprismor av glas eller liknande, och dessa presterar tydligt en högre gain än motsvarande obehandlade dukar. Detta medför då att dukarna oftast får en smalare betraktningsvinkel och dessutom kan dukarna i vissa fall bli glittriga i högdagrar eller mycket ljusa partier. I våra ögon är det enklast att se vad vi skulle kalla för överslag i färger i blå partier, som t.ex. en blå himmel (ta snö-scenen i LOTR som exempel). I våra ögon kan det nästan se ut som om det kryper i bilden medan andra tycker att detta är precis som det skall vara - en smaksak med andra ord.

    Ett annat vanligt fenomen med vita dukar är att de släpper igenom en viss del ljus som sedan lyser upp duken genom såkallad illumination. Illuminationen fungerar enligt principen att den sprider ut eller kanske mer riktigt suddar ut och/eller utjämnar området mellan pixlarna hos "fixed pixel"-projektorer, och på detta sätt kan minska vissa artefakter i exempelvis dåliga DVD-överföringar - till och med reducera screendoor-effekter.

    Grå dukar
    Till skillnad mot vita dukar som reflekterar alla färger lika mycket, så dämpar grå filmdukar vissa våglängder. Detta innebär också att de flesta gråa dukar kommer att ha en negativ gain, d.v.s. lägre än 1.0 - vanligtvis runt 0.8 (bara 0.8 gånger av det ljus som projiceras mot duken returneras). Det finns undantag, men generellt kan man säga att alla gråa dukar på ett eller annat sätt dämpar den reflekterade bilden.

    Det finns rekommendationer att man använder grå dukmaterial tillsammans med projektorer som har en ljusstyrka på minst 800 ANSI-Lumen. Detta är inte alltid riktigt men en bra tumregel att använda då det annars finns uppenbara risker att de ljusaste partierna blir för mörka och kontrastförhållandet allt för lågt.

    För att visa skillnaden mellan vit och grå dukar.

    Varför vill man då ha en grå duk?
    Jo, efter den senaste tidens snabbt ökade försäljning och utveckling av "fixed pixel"-projektorer, så har det visat sig vara en mycket väl fungerande lösning för att uppnå en ökad svärta från projektorn. Detta eftersom en grå duk på ett markant sätt stärker svärtan i lågdagrar - ju mörkare ju bättre svärta.

    Nu kanske vän av ordning frågar sig varför man då inte projicerar en bild mot en helt svart duk eftersom detta enligt samma teori skulle ge den bästa svärtan? Anledningen är att de ljusa partierna i en bild då skulle bli alldeles för mörka. Därför är just de ljusare nyanserna av grå ett bra färgval - den ökar svärtan men behåller det mesta av ljuset i de ljusa delarna av bilden.

    Det är också viktigt och komma ihåg att grå dukar (samtidigt som de ökar svärtan), även förändrar färgåtergivningen på samma gång. Vissa märker detta omedelbart medan andra inte tycker att det spelar någon roll. Om man inte har flera olika dukar i sin hembio så är det naturligtvis så att man snabbt vänjer sig med hur bilden ser ut.

    Vi tycker däremot det är fel och säga att en vit duk generellt skulle ge en helt neutral bild i förhållande till en grå. Den kommer varken att göra det i märkbar grad när det gäller on/off-kontrast eller ANSI-kontrast. Inte heller kommer den att påverka färgneutralitet i speciellt stor utsträckning - speciellt inte om inte ditt rum är målat i en ljus kulör. Dessutom är många av de vita dukarna på marknaden inte färgneutrala utan har blivit påverkade för att driva fram en i tillverkarens ögon bättre bild.

    Ta t.ex. en matt vit duk med 1.0 i gain – denna typ av duk är överlägsen på framförallt ett område, att visa på brister i själva hembiorummet. Denna typ av duk kräver ett i det närmaste kolsvart rum, med kolsvarta möbler och människor med kolsvarta kläder och helst svarta rånarluvor.

    Varför det?
    Allt beror på sekundära reflektioner (reflektioner från duken som reflekteras tillbaka mot duken igen). Man kan para ihop en helt perfekt duk och den bästa projektorn i världen (inklusive CRT), men om man använder dessa i ett rum med vita väggar och vitt tak så kommer det inte att prestera i närheten av vad det skulle kunna göra i ett rum med mörka väggar.

    Tänk på det vi skrev om hur stor påverkan något vitt i ett hembiorum har. Något så litet som en vit skjorta kan alltså ge en skillnad i ANSI-kontrast på runt 33 % i ett helt svart rum (svarta väggar, tak och möbler)!

    I dessa sammanhang är grå dukar överlägsna de vita eftersom de dämpar dessa typer av reflektioner med en faktor två, samtidigt som den projicerade bilden endast dämpas med en faktor ett. Detta innebär att kontrasten kommer att bli betydligt bättre på den grå duken jämfört med en förövrigt identiskt duk med vit färg (gain, betraktningsvinkel etc.).

    Vi vill med samma gång säga att det också naturligtvis finns begränsningar med grå dukar – de är inte magiska på något sätt och förbättrar inte heller på något sätt svärtan hos en projektor. Istället kan man säga att en grå duk kan hjälpa en projektor att komma närmre sin specificerade kontrast i ett mindre perfekt hembiorum.

    Vi vill här också säga att ingen av de grå dukar som vi testat har varit fulländade, utan alla har haft sina egna svagheter och kompromisser. Det som dock är värt och tänka på är att en anledning till att vita dukar kanske förespråkas hårt, är för att de svagheter som dessa ger är att föredra för de personer som förespråkar dem. Ett faktum som dock inte går att ändra på är att en grå duk, oavsett vilken projektor du använder och i ett vitt hembiorum, kommer att ge en högre ANSI-kontrast än motsvarande vita duk – detta är ett fysikaliskt faktum.

    Också när det gäller färgäkthet så kommer de reflektioner som orsakas av rummet att ha en större påverkan på en "äkta färgåtergivning" än den faktiska gråfärgen. Till stor del så kan faktiskt färgen balanseras och kalibreras när det gäller en konstant offset som grå dukar ger, men samtidigt så kan en grå duk uppfattas som att den ger en något dämpad bild.

    Vilka skillnader blir det då?
    För att ni ska få en ungefärlig uppfattning, så är bilden nedan ett utmärkt exempel på hur olika färger rent praktiskt skulle se ut på en grå duk.

    Slutord om dukmaterial!
    För att sammanfatta detta med dukmaterial kan man kortfattat säga:
  • Se till att ditt rum är/blir så mörkt som möjligt. Ett dukmaterial kan inte åstadkomma magik, så rummet är A och O när det gäller val av dukmaterial.
  • Om du har problem med ambient light kan en duk med högre gain hjälpa till viss del om ljuset faller in vinkelrätt mot duken. Var dock vaksam på eventuella tendenser till glitter, hot-spotting eller färgojämnhet.


  • När det gäller själva dukmaterialet så lyder vårt råd som vanligt:
  • Fundera först över vad du vill uppnå, sök sedan upp en återförsäljare som kan visa dig olika dukar och låta dig jämföra priser, skillnader och kvalité. Det kostar ju en del pengar att skaffa sig en duk, men ännu mer om du köper fel!
  • En vältillverkad duk är värd varenda krona, detta gäller naturligtvis även hembyggen – men det är inte lätt!


  • Vid det här laget hoppas vi att det mesta som ni vill veta om olika dukmaterial är utrett. Det som återstår nu är att välja det dukmaterial som är mest lämpat för ert hembiorum.

    Härnäst – om bildformat!


    Skriven av:
    Pär Hörnell

    Publicerad: 2004-11-05
    Uppdaterad: 2007-04-24