Component - för entusiaster av ljud och bild.

Dukguiden del 3 - Vilka bildformat finns det och vad ska jag välja?

Om man börjar från början: Vilka bildformat finns det? Det kan ju vara bra att innan man bestämmer sig känna till både vilka format som är standardiserade och dessutom känna till vad duken skall användas till. Det lättaste sättet att beskriva ett filmduksformat på är att säga att det är förhållandet mellan bredden och höjden på bilden.

Som ni säkert känner till så finns det ett antal olika bildformat, och de kallas även för olika saker i olika sammanhang. Detta finns beskrivet på massor av ställen, men vi tycker nog inte att en guide som denna är fullständig utan att ta upp det. Vi tänker däremot inte gå in på djupet med detta ämne utan endast kortfattat beskriva de oftast förekommande bildformaten inom filmindustrin, och även visa bilder på de så att det lätt går att se vilka skillnader som finns.

4:3, 1.33:1, Pan & Scan
Det här är formatet som i princip alla har sett eftersom det är det format som använts av TV sedan sändningarna startade. Oavsett land och system (PAL, NTSC eller SECAM) så har detta format använts världen över. Den tydliga nackdelen med 4:3 är att formatet inte stämmer överens med de format som används för film. Detta känner man igen då det vanligtvis blir svarta kanter under och över filmen när den visas på TV.

Eftersom många ansåg att bilden på detta sätt blev något liten så tog filmvärlden fram ett riktigt otyg – Pan & Scan. Detta innebär att filmen visas över hela bilden, men man har här valt att klippa bort sidorna för att fokusera på den del av bilden som har mest aktivitet. Vi undrar hur någon filmmakare kan gå med på detta?! Det är ju som att klippa bort någon decimeter på var sida om Mona-Lisa!



16:9, 1.78:1, Widescreen
Det här är väl det formatet som har vuxit starkast under de senaste åren. T.ex. så ökar ständigt försäljningen av nya TV-apparater med 16:9 formatet. 16:9 har också valts som standard för HDTV-systemet (sänds oss veterligen för närvarande endast i Amerika och Japan, med undantag för vissa enstaka sändningar i Europa). Det finns även ett flertal nya serier och program som sänds över de svenska kanalerna som stödjer detta format.

Därmed kan man nog påstå att just 16:9 har kommit att räknas som den nya standarden - även om det är en bit kvar för att vara helt anpassat till filmbranschens format. Själv anser vi att 16:9 widescreen är det bästa valet för den som vill få ut den bästa bioupplevelsen ur sin hembio.

Eftersom inget är perfekt så innebär en större bioupplevelse en något sämre TV-upplevelse. Detta beror på att eftersom den vanliga TV-bilden (4:3) antingen blir något mindre med svarta kanter på sidorna, eller utdragen så att alla blir något bredare än normalt. Det finns ett antal olika sätt att utföra denna stretch på, men endast några få som i våra ögon resulterar i en relativt hyfsad kompromiss.



1.85:1, Academy flat – vanligt bioformat
Det är inte speciellt stor skillnad på 16:9 (1.78:1) och det vanligaste äkta widescreen formatet 1.85:1 1.85:1 kan också sägas vara standard inom filmindustrin för 35 mm film, d.v.s. biograffilm. Bredden på detta format beräknas helt enkelt genom att ta höjden gånger 1.85 - för en 1-meters höjd på bilden, så blir bildbredden 1.85 meter, med andra ord. Exempel på filmer med detta format är ”The English Patient”, ”All the Presidents Men” och ”Good Will Hunting”.

2.35:1, Panavision och Cinema Scope
2.35:1 Panavision är det största vanliga filmformatet och därför mycket dyrare att spela in med. Därför ser man vanligtvis bara i mycket påkostade filmer. För att nämna några filmer som är filmade i Panavision så finns t.ex. Star Wars, Apocalypse Now och Blade Runner. En film som är filmad för 2.35:1 och sedan visas på en 4:3-TV kommer att bli rätt liten, men på en 16:9-TV så blir upplevelsen mycket bättre.

En sammanfattning och jämförelse
Med en 16:9-bild återges både 4:3- och 16:9-bilder med full (vertikal) linjeupplösning! På en 4:3-bild visas endast 4:3-bilder med full upplösning eftersom alla bredbildsformat som 16:9 och dylikt måste visas med svarta “kanter” ovan och under bilden!

Ju bredare filmformatet är, desto tjockare blir dessa kanter (se nedan) och desto mindre blir själva bilden. Och ju mindre bilden blir, desto mindre upplösning använder projektorn för att återge bilden vi ser. Kika på illustrationerna här nedan som visar hur olika filmformat ser ut på en 4:3- respektive en 16:9-bild. Jämför speciellt skillnaden på en 2,35:1-film visad på en 4:3-proj/TV mot en 16:9-proj/TV. Vi tror att dessa bilder talar för sig själva, inte sant?


Skriven av:
Pär Hörnell

Publicerad: 2005-01-10
Uppdaterad: 2007-04-24