Component - för entusiaster av ljud och bild.

Dukguiden del 4 - Vilka olika typer av filmdukar finns det att välja på?

Sådär, nu har du förhoppningsvis bestämt dig för vilket dukmaterial du skall använda dig av, du vet vilken storlek och vilket format du skall ha. Det som är kvar nu är att bestämma dig för vilken typ av duk och vilka extra finesser du vill ha.

Rulldukar utan "tab-tension" (kantspänning), rulldukar med "tab-tension" (kantspänning) eller tex ramspända dukar.Vi tänker inte spendera speciellt mycket tid på att berätta om skillnader mellan dessa olika typer då vi tycker att det är mer eller mindre självklart vad skillnaderna består i. Värt att nämnas är väl vad "tab-tensioning" är. Det är en metod för att sträcka ut rulldukar när de rullas upp - på så sätt håller man de släta. Dessa filmdukar har vanligtvis en lina längs kanterna i höjdled som förhindrar duken att bli konkav och håller duken sträckt när bildvisningen sker.

Som vi skrev tidigare i artikeln, så är det skillnad på dukmaterial och det är därför nödvändigt att spänna ut vissa material för att säkerställa dess funktion och undvika vågor i duken.

Perforerade dukar
Det finns en intressant lösning för den som önskar att ha så stor bildyta som det bara går, t.ex. från golv till tak. Denna lösning heter perforerade dukar, eller akustiskt transparenta dukar - som man egentligen borde kalla dessa då inte alla är perforerade, men eftersom majoriteten faktiskt är det - och de som inte är perforerade är varken bra på bild eller ljud så i fortsättningen förutsätter denna lilla beskrivning att det faktiskt är hål i dukarna.

Perforerade dukar öppnar för en mycket intressant möjlighet; nämligen att bygga dolda installationer med högtalarna bakom duken, precis som på en riktig biograf.

Men varför har inte alla hembiosalonger perforerade dukar då?
Som med alla dukar, har även perforerade sådana sina nackdelar. Den första är att trots att duken är perforerad så kommer ett antal korta, oönskade reflektioner av ljudet att ske bakom denna. Samtidigt är kanske den största nackdelen att fortfarande en del av ljudet kommer att dämpas och på samma sätt som bara en del av ljudet kommer ut, så kommer också endast en del av ljuset att reflekteras. Detta resulterar i både en förlust av ljud och ljus.

För att återgå till dukmaterialet, så brukar det för det mesta vara samma material som till vanliga dukar, fast med millimeterstora hål i sig. Perforerade dukar förekommer, som nämnts tidigare, i princip samtliga biografer i Sverige.

Men, eftersom betraktningsavståndet är relativt långt i förhållande till hålstorleken så märks inte detta - det är med andra ord inte synbart på det avståndet som publiken sitter (normalt är hålen 1mm till 1.2 mm i diameter och totala ytan av hålen ca: 5 %). Idealt sett borde därför ännu mindre storlek på hålen användas för hembion, men detta skulle tyvärr påverka ljudet för mycket - Hz ändrar ju sig inte direkt mellan storbiografen och hembion.

Resultatet blir istället att "i princip" samma hålstorlek används för hemmabruk som på biografen - med skillnaden att på biografen maximerar man storleken medan man i hembiografen minimerar dem. Detta för med sig att perforerade dukar för hemmabruk har ungefär 10% (och högre) i lägre gain, och därför mindre ljustryck. Detta hamnar då på gränsen till det kritiska eftersom det mänskliga ögat "normalt" som lägst kan uppfatta en 10-procentig förändring på ljuset. Oss veterligen finns endast en duktillverkare som har åstadkommit en THX-klassificerad mikroperforerad duk, nämligen Stewart som har < 10% förlust (uppgiven förlust på 8%).

En annan sak att tänka på är att både LCD och DLP är så kallade "fixed panel projectors" där panelernas pixlar ovillkorligen kommer att träffa hålen på duken och då åstadkommer ett mycket distraherande moaré-mönster som skapar en optisk illusion som av oss upplevs som värre än alla regnbågar vi någonsin råkat ut för! Så kom ihåg att testa med precis den projektor på precis det avstånd med exakt den dukbredd som du funderar på att köpa, annars kan det tyvärr bli ett riktigt dyrt misstag!

Det som relativt få tänker på i samband med perforerade dukar, är att väggen bakom duken måste behandlas med någon form av "ljusätare" (t.ex. sammet eller annat svart tyg) eftersom det ljus som släpps igenom absolut inte får reflekteras tillbaka igenom de hål (eller i ännu värre fall ett annat hål) som den kom igenom.

Om man ska bygga en "golv till tak"-lösning med ett vanligt dukmaterial så är enda lösningen att använda en perforerad duk. En viss diskantförlust får man alltså tyvärr ändå räkna med vid användandet av perforerad duk, men detta kan vanligtvis till viss del kompenseras från ljudanläggningen.

Detta till trots så kan det ändå ge ett imponerande resultat, speciellt om man använder en lite ljusstarkare projektor eftersom man i princip kan fylla hela väggytan och få ut maximal bildstorlek i hembiorummet.

Men pröva först så att du inte ser de små hålen uppenbara sig, eller råkar ut för besvärade moaré-mönster - vilket inte är att föredra.

Krökta dukar
En annan intressant lösning är krökta dukar. Detta förbättrar dukens gain eftersom betydligt mer ljus då projiceras tillbaka till betraktarna. Vi har mycket lite erfarenhet av just krökta dukar, men vi tyckte ändå det kunde vara intressant att ta upp.
Teorin är alltså att man fokuserar ljuset mot betraktaren (på bilden representerat av ett grått fält), inte bara genom gain utan också genom att fokalpunkten riktas mot betraktaren. På detta sätt minimeras även de sekundära reflektionerna och kontrasten förbättras.

En vanlig duk reflekterar alltså ljus som i sin tur träffar väggen och som till viss del reflekteras tillbaka mot duken och försämrar kontrasten – se bilden nedan.

Vid användandet av en krökt duk så minimeras alltså dessa förluster genom att det ljus som förut reflekterade mot väggen, nu fokuseras mot betraktaren. Med detta ökas alltså även kontrasten eftersom de sekundära reflektionerna har minimerats samtidigt som det reflekterade ljuset har maximerats.

Maskning av duk
När vi går på bio kan vi se att duken med hjälp av maskning anpassas till perfekt storlek. Detta görs för att ingenting bredvid den projicerade bilden ska störa tittandet. Det finns även hembiodukar med samma egenskap, det vill säga en svart maskning runt duken.

På dyrare dukar går denna maskning, likt den i biografen, att maskinellt ställa in. Genom att använda en svart maskning får vi en bild som är rak i kanterna och ger ett behagligare intryck.

När man talar om hembio så finns det enligt oss tre huvudorsaker varför man använder svart kantmaskning, nämligen:

1.) För att absorbera ljus vid overscan - detta underlättar även montering av duk och projektor. När det gäller installation av alla typer av projektorer så ställs mycket höga krav på centrering av duk och projektor (även om t ex lens shift i vissa fal kan hjälpa), både i vertikal och horisontalled, där ibland kompromisser måste hanteras. Maskningen kan i alla dessa fall absorbera och utjämna dessa fenomen för att i slutändan en bild med skarpa kanter kan uppnås.

2.) För att ge en skarp kantkontur till bilden, detta är framförallt viktigt för CRT, men också fixed pixel-projektorer. När det gäller t.ex. CRT så lämnar den ofta en bild som inte har exakt raka parallella kanter, utan ofta kan vara något bananformade. En fixed pixel projektor kan å andra sidan ha lite lightspill (beroende på teknologi och upplösning). Bra att veta är att det mänskliga ögat också kommer att förstärka intrycket av att bildens kanter är skarpare eftersom det svarta alltid kommer att vara svartare än duken. Både när det gäller fixed pixel-projektorer och CRT är detta något som underlättar vid installation och ger en bättre "bildinramning" med skarpare kanter.

3.) För att uppnå en visuell förbättring och "referenskontrast". Svarta kanter förstärker det upplevda ljustrycket (inte svärtan) i bilden och på så sätt luras man att bilden har högre kontrast än den faktiskt har. Det mänskliga ögat kommer därför att uppleva att bilden får bättre tryck i färger, men denna effekt kommer att minska i takt med att färgerna drar sig mot svart. Detta beror på att ögat har en adaptiv kontrast. Det innebär att det ljusa kommer att få en ökad "referenskontrast" och upplevt "mer tryck" så slår detta igenom på alla färger, i sjunkande grad. Det är alltså "referenskontrast" som det handlar om - inte att mer färg dyker upp från ingenstans. Denna effekt kommer alltså att minska i takt med att färgerna drar sig mot svart.

Detta innebär praktiskt att vid starkt ljusa scener kommer den svarta kanten att upplevas som referens mot det ljusa, men vid mörkare scener kommer maskningen att inrama bilden och ge bilden skarpare konturer vilket ger ett större lugn i bilden.

Vi har också märkt att maskningen hjälper till att öka den 3 dimensionella känslan genom att duken skiljer sig från väggen, om inte väggen bakom duken är svart dvs. Detta kan också upplevas som att kontrasten, eller djupet i bilden ökar vid mörkare scener.

Men det viktigaste - och inte att förglömma - det ser snyggt ut.

Självklart är det upp till var och en, men vi måste säga att billigare förhöjning av upplevd bildkvalitet får man leta efter. Men som sagt, smaken är delad, låt ögonen avgöra…

Slutord
Vi på Component hoppas att ni har haft nytta av denna serie artiklar om filmdukar. Vi hoppas även snart kunna följa upp denna artikel med ett antal tester av olika dukmaterial. Vi skulle också efter denna, förhoppningsvis lärorika serie av dukartiklar, vilja passa på att dela med oss av ett av våra favoritcitat:
"It is difficult, if not impossible, for anyone to learn a subject purely by reading about it without applying the information to specific problems and thereby forcing himself to think about what has been read. Furthermore, we all learn best the things that we have discovered ourselves." -Donald Knuth, the Art of Computer Programming


Skriven av:
Pär Hörnell

Publicerad: 2005-02-28
Uppdaterad: 2007-04-24