Component - för entusiaster av ljud och bild.

Sanyo PLV-Z4 - En titt på nästa generations LCD.

Component har haft möjligheten att testa en prototyp av LCD-projektorn Sanyo PLV-Z4. Det står redan nu klart att det rör sig om en klar förbättring av föregående modeller i Z-serien. De sedan tidigare mångsidiga placeringsmöjligheterna har ytterliggare förbättrats och även bildmässigt har man tagit ett stort steg framåt. PLV-Z4 ger en bild som är mer transparent, färgstark och djupare än vad vi någonsin tidigare sett från LCD-projektorer i den här prisklassen. Däremot hade vi förväntat oss mer av kontrasten. Här har LCD-projektorerna ännu inte kommit ikapp DLP-konkurrenterna. Trots det väntar vi med spänning till hösten då serieproducerade exemplar av denna nya generation projektorer dyker upp.

Japanska Sanyo är kanske inte det första företaget man tänker på när man pratar om hembioutrustning i allmänhet. Däremot har Sanyo i många år haft en historia med några av marknadens mest populära modeller inom den produktgrupp vi pratar om här, nämligen hembioprojektorer. När historien börjar kan diskuteras men det var först i Z-serien som vi för första gången fick se 16:9 upplösta LCD i budgetklassen, i det fallet en Epson D3 LCD-panel med en upplösning på 960*540. Med Z1 introducerades även finesser som lensshift. Z2 var den naturliga uppföljaren och förutom den då nya D4-panelen med 1280*720 upplösning tillkom DVI-ingång, aktiv lampstyrning, manuell iris-bländare och en fokusering på lågt fläktljud, alla typiska hembiorelaterade attribut. Z3 kan ses som en uppdatering med samma D4-panel som tidigare men förbättrad på en rad områden och här tillkom motordriven iris, möjligheter att själv rengöra paneler samt en HDMI-ingång och en ännu lägre bullernivå.



Men nu är det alltså dags för Sanyo PLV-Z4 (i fortsättningen kallad Z4). Den första stora nyheten är den nya generationen LCD-paneler som lyssnar under namnet D5. Upplösningen är densamma som tidigare men paneltillverkaren Epson uppger en ökning av panelkontrast med 50 % (750:1 mot tidigare 500:1) och en 20 procentig ökning av fyllnadsgraden (andel av varje pixel som utgörs av bild) från 50 % till 60 % vilket främst ger en minskad screendoor effekt. Den andra stora nyheten i Z4 är en aktiv iris som automatiskt varierar ljusflödet beroende på ljusmängden i den scen som visas, detta för att uppnå en så hög kontrast som möjligt. Som vi kommer se har den nya tekniken medfört en rad förbättringar samtidigt som det fortfarande finns utrymme för ytterliggare förbättringar.

Om projektorn
Chassiet på projektorn har förändrats en hel del sedan senaste modellen. Måtten är 382x127x304 (mm) och vikten 4 kg. Om tidigare modeller kunde anses som något sköra gäller detta inte Z4, ett litet kassaskåp är faktiskt den första tanken som dyker upp. Framsidan består till större delen av en motordriven objektivlucka som öppnas respektive stängs automatiskt då projektorn slås på/av. På objektivet finns reglage för zoom och fokus. På vänster sida sitter två reglage för linsjustering (se nedan) och på höger sida sitter luftuttaget. Kontakter, nätbrunn, luftintag och strömbrytare sitter på baksidan. Hela grundkonstruktionen känns väldigt genomtänkt att det märks att Sanyo har en lång tradition inom denna produktgrupp. Även menysystemet är genomtänkt och jag upplevde det aldrig som svårarbetat.

Optiken medger en zoom på 1.36 - 2.76 vilket innebär att man kan få en 2 meter bred bild på ett kastavstånd mellan 2.72 m (2*1.36) och 5.52 m (2*2.76). Lensshift finns för både horisontell och vertikal justering. Bilden kan flyttas en halv bildbredd åt varje sida och en hel bildhöjd uppåt respektive nedåt. Här bör påpekas att man inte kan få bilden i båda extremlägena samtidigt och att Sanyo själva rekommenderar att man för bästa bild använder linsjusteringen så lite som möjligt. På undersidan finns två reglerbara fötter som gör att man kan justera vinklingen av projektorn. Totalt sett mycket flexibla placeringsmöjligheter och de allra flesta bör kunna hitta någon placering av denna projektor i sina biorum.

Fläktljudet är specificerat till 22 dB och denna siffra känns inte helt omotiverad även om man vid jämförelser med andra erkänt tysta modeller inser att det finns något tystare apparater där ute. Ljudnivån uppmättes aldrig men den upplevdes som nära nog exakt samma som föregångaren Z3. Under testet hade jag projektorn ungefär 1 meter bakom mig. Bredvid denna stod dvd-spelaren och faktum är att jag oftare störde mig på spelarens tjittrande ljud än det, som i dB säkert skulle mätas högre, jämna murrande projektorn gav ifrån sig.



Fjärrkontrollen ligger bra i handen och knapparna är upplysta. Texten sitter på knapparna och inte ovanför vilket jag är tacksam för. Tyvärr har fjärrkontrollen gjorts för liten vilket medför att knapparna sitter väldigt tätt. Det finns då risk för feltryckningar i de fall man har ögonen på duken snarare än på kontrollen. Det hade inte varit fullt så allvarligt om det inte hade varit för det faktum att många knappar sitter nära meny-navigeringsknapparna. Som exempel är det väldigt lätt att trycka på "Reset" (återställer alla bildinställningar) när man egentligen bara ville stega i en meny. Z3 hade en bättre och större fjärrkontroll, if it ain´t broke, don´t fix it.

Ingångar/Signalhantering
Vad det gäller anslutningar får Z4 fullt godkänt. Här finns ingångar för Komposit, S-video, Vga (som förutom RGBHV tar RGBs, dvs. Scart-RGB), HDMI samt två Komponentingångar. De sistnämnda har förutom den korrekta beteckningen YPbPr även benämnts YCbCr vilket är helt felaktigt. YCbCr är komponent i digital form, inget annat. Under testet matade jag YPbPr-ingångarna med 576i och 576p. HDMI-ingången matades från DVI-utgången på den Denon DVD-1910 som fanns till hands. Kopplingen gjordes med hjälp av en DVI-HDMI kabel och projektorn matades med digital-RGB signaler i upplösningarna 576p, 720p och 1080i (de två sistnämnda uppsamplade av spelaren). Övriga ingångar testades ej.

När projektorn matas via HDMI kan man själv välja om projektorn ska tolka insignalen som video (dvs. "videosvärta" eller mer korrekt Studio RGB) eller som data (dvs. "datasvärta" eller mer korrekt PC RGB).

Vid matning med YPbPr 576p har man en rad möjligheter att justera bildens placering och innehåll. Här finns förutom vertikal- och horisontell justering även finjustering av synkroniseringen. Kronan på verket är dock overscan-reglaget. Med alla dessa möjligheter kunde jag få ner till 0% overscan ner- och upptill av bilden och 0 % cropping på var sida om bilden.

Vid matning med DVI/HDMI finns endast overscan-reglaget. Trots det fick jag till 0% overscan och cropping med 720p och 1080i signal. Med 576p erhölls 1 % overscan och 0 % cropping. Jag fick aldrig möjligheten att prova 720p matning från en äkta 720p-källa men baserat på det vi sett här verkar det som om perfekt 1:1 pixelmapping med en 1280*720-upplöst signal är fullt möjligt.



På vårt prototypexemplar var inte ingångarna normaliserade, dvs. grundinställningarna för YPbPr skiljer sig en hel del från de man ska använda med HDMI. Så var inte fallet med föregångaren Z3 och eventuellt kommer detta ändra sig till den slutliga produkten.

Skillnaden mellan matning med 576p YPbPr och DVI/HDMI var hårfin. Bilden upplevdes som något skarpare med digital matning men det stod helt klart att Z4 inte måste matas på detta sätt. Det får ses som ett väldigt bra betyg på A/D-omvandlare och bildbehandlingskretsar. Skillnaden mellan olika upplösningar via HDMI-ingången var om möjligt ännu mindre och jag kunde inte hitta någon bildsekvens som gjorde att jag föredrog en viss upplösning före någon annan. Till skillnad från Z3 som lägger till artificiell skärpa vid 720p-signaler så kunde jag på Z4 inte se några sådana tendenser alls. Personligen skulle jag sitta nöjd med YPbPr uppkoppling och spara HDMI-ingången till mer högupplöst material.

Deinterlaceing
Vid matning med interlace signaler som 480i/576i måste projektorn själv omvandla bilden till progressiv. Här erbjuder Z4 tre val, Off, L1 och L2 där L1 är det enda valet som är användbart. Jag kommer här bara i korta drag förklara tekniken runt deinterlaceing. Enkelt uttryck finns det i huvudsak två huvudföraranden, deinterlaceing av filmbaserat material och deinterlaceing av videobaserat material.

Filmbaserat material tas bäst om hand om med en metod kallad inverse-telecine. Här sammanfogar man de två fields som ursprungligen kommer från en enskild helbild (t.ex. en filmruta). Så länge man kan låsa på de fields som hör samman kan man utvinna full 576p upplösning från 576i video. Jag använde Peter Finzell testskiva för att utreda Z4:ans prestanda med denna metod. Här syntes det omedelbart att projektorn tappar låsningen och istället skalar upp varje 576i field till en 576p frame. Med vanlig spelfilm som t.ex. Hitta Nemo såg det bättre ut men trots det fanns det många sekvenser där Z4 klarar sig sämre än min Faroudja-utrustade DVD-spelare.

Videobaserat material, vanligen inspelat med video/tv-kamera, är svårare att behandla. Det finns ingen optimal metod eftersom vid rörelse är varje field tidsmässigt unikt och man kan inte sammanföra två fields för att utvinna full upplösning. En bra metod är sk motion-adaptive. Här skalar man upp de delar av varje fields som är i rörelse samt sammanfogar data från två fields i de delar där bilden som står stilla. Z4 erbjuder i L1-läget motion-adaptive och gör ett fullt godkänt jobb med videobaserat material. Den når dock inte upp till Denon-spelaren som är bättre på att jämna ut diagonala linjer och detektera vilka delar av bilden som står stilla.

Sammanfattningsvis så gör Z4 ett ej godkänt jobb med filmbaserat material och ett godkänt jobb med videobaserat dito. Vet du med dig att du har en bra progressiv källa bör du använda den istället för att låta Z4 göra jobbet.

Ovanstående metoder gäller bara 480i/576i. Eftersom Sanyo inte gått ut med något annat förutsätter jag att Z4 hanterar 1080i precis som majoriteten av dagens projektorer och rakt av bara skalar varje 1080i field (1920*540) till projektorns native upplösning. I Z4:ans fall innebär det en horisontell nedskalning från 1920 till 1280 samt en vertikal uppskalning från 540 till 720. Eftersom Z4 inte har tillräcklig upplösning för att visa 1080i fullt ut och upplösningen på signalen är så pass hög från början är detta inget större problem.

Bildinställningsmöjligheter
Z4 har en riklig uppsättning bildinställningsmöjligheter. I menyn "Image Select" finns ett antal fördefinierade inställningar att välja mellan. Eftersom denna recension enbart kommer fokusera på bästa möjliga prestanda i mörka rum och en korrekt bild som möjligt så fungerade de flesta inte särskilt bra. Bäst fungerar "Pure Cinema" och det är också det val jag hade som grund när jag ställde in projektorn.

Under "Image Adjust" finns standardreglagen kontrast, ljusstyrka, färg, "tint"(vid analog matning), färgtemperatur, skärpa och vitbalans för RGB. Här hittar vi även ett val för gamma som jag återkommer till senare. Går man vidare i den avancerade menyn hittar man inställning av lampläge, iris, samt gain/offset och gamma för var och en av grundfärgerna. Dessutom finns ett antal "bildförbättrande" finesser som fungerar bäst i läget Off.

Lampläget kan ställas i High och Low och dessutom två aktiva lägen A1 och A2 där lampan ändrar ljusflöde beroende på innehållet i bilden som visas. Jag använde aldrig High eller A2 eftersom dessa ökar fläktljudet märkbart samt sliter på lampan. Dessutom kan det vara bra att spara dessa lägen till senare i projektorns liv då lampan börjat tappa sin lyster. A1 är en utmärkt kompromiss för de som behöver lite mer ljusflöde och det kan vara nödvändigt om man sitter med en större duk än de 81" jag använde.

En helt ny inställningsmöjlighet som jag aldrig hann prova är "Color Management". Den fungerar så att man med hjälp av ett hårkors pekar ut den färg man vill justera. Förslagsvis använder man en testskiva där man kan peka ut primär- eller sekundärfärgerna. Därefter kan man justera den utvalda färgen med parametrarna level, phase och gamma. Exakt vad den gör vet jag inte och inte heller om det motsvarar de HSV-reglage (hue, saturation, value) som finns på vissa andra projektorer. Jag hoppas få återkomma till detta i en ev. framtida recension av den färdiga Z4.

Till slut ska jag nämna menyvalet "Panel Adjustment". Här försöker man råda bot på det klassiska LCD-problemet populärt kallat Vertical Banding(VB). Fenomenet uppenbarar sig som vertikala linjer i bilden och kan vara mycket störande. Med fabriksinställningar var VB relativt tydligt på vårat förserie exemplar. Men med hjälp av "Panel Adjustment" lyckades jag justera bort det mesta av detta problem. Efter kalibrering kunde VB förvisso fortfarande urskiljas men det var sällan eller aldrig som det upplevdes som störande. Även om detta är en prototyp så verkar det alltså fortfarande som om vi ännu inte har fått 100 % VB-fria LCD-projektorer.

Om Gamma
En bildaspekt som det märkligt nog sällan pratas om men som jag här vill lyfta fram är gamma. Gamma är så viktigt eftersom det får sägas vara grunden för hur vi uppfattar bilder. Gamma kan enkelt uttryckt förklaras som "hur mycket ljus ska skickas ut vid en viss IRE på insignalen". Se bilden nedan, x-axeln utgörs av insignal i 0 till 100 IRE och y-axeln utgörs av ljusflöde ut i procent.



Lutningen på kurvan som fås när man mäter ljusflödet vid olika IRE kallas gammavärde. Ett högre gammavärde ger en flackare kurva och ett lägre en brantare kurva. Ett högt gamma värde ger alltså en överlag mörkare bild och ett lågt gammavärde ger en överlag ljusare bild. För att undvika missförstånd vill jag poängtera att gamma inte påverkar total ljusstyrka (vid 100 IRE).

Rekommenderat gammavärde, eller displaygamma, brukar vi matning av PAL-signaler anges till 2.6. Displaygamma 2.6 får dock anses endast gälla bildvisare med perfekt svartnivå. Med projektorer som den här väljer man med fördel ett något lägre gammavärde, detta för att lyfta upp lågdagrarna ur den något ljusa svärtan. Jag valde på Z4 gammaläget "-2" vilket ger en displaygamma på exakt 2.3 som vi kan se ovan. På en projektor med ännu lägre svärta hade jag, om möjligt, valt en högre displaygamma.

Defaultvärdet är "0" och det motsvarar ett uppskattat displaygamma på runt 2.1. En gissning är att många kommer använda default-läget eftersom det ger detaljrika lågdagrar men då ska man komma ihåg att eftersom skillnaden mellan mörka och ljusa delar av bilden minskar tappar man djup i bilden. Rent praktiskt ger det också en felaktig bild eftersom allt blir för ljust. Inledningsscenen i Gladiator ska inte se ut som ett slag mitt på dagen med solen i zenit. Med felaktigt gammavärde får man en bild som, för att använda ett slitet uttryck, inte alls motsvarar den bild som regissören tänkt sig.

Om Iris
Z4 innehåller två olika irisbländare. Den första, linsirisen, är motordriven och med denna kan man i stegen 0 till -63 reglera ljusflödet allt efter smak och dukstorlek, där 0 ger max ljus och -63 lägst ljus. Jag fokuserade på att få så djup svärta som möjligt och valde därför läget "-58". En justering ner till "-63" ger ingen synlig eller mätbar skillnad på bilden. Justering av linsirisen påverkar färgtemperaturen så bestäm irisläge innan du ställer in gråskalan/färgtemperaturen.

Den andra irisen sitter i anslutning till lampan, lampirisen. Den har tre lägen, Auto, Open och Close. Open öppnar upp irisen till max och Close stänger ner irisen för en mörkare bild med lägre svärta. I Auto reglerar sig irisen helt beroende på ljusmängden i varje enskild bild. Detta låter i teorin fantastiskt bra eftersom man kan uppnå en avsevärt högre on/off kontrast. Öppna upp irisen i ljusa scener och stäng den i mörka. Här löper man risken att springa på problem:

1. Om irisen inte är snabb nog uppstår en fördröjning där ljusmängden så att säga kommer efter själva bilden, populär kallat, Iris Delay Effect, IDE.

2. För att kompensera för det faktum att mängden ljus inte är konstant måste man dynamiskt även ändra gamma. Det gör att man får ett onaturligt beteende på bilden. I Gladiator uppmärksammande jag att ljusa scener blev för ljusa samtidigt som mörka scener låg på rätt nivå. Genom att minska "Gamma" till "-4" fick jag ordning på högdagrarna men nu blev istället lågdagrarna för mörka och detaljfattiga.

3. Eftersom man ändrar gamman finns det risk för att färgtemperaturen varierar beroende på hur pass mörk/ljusbilden är. Jag uppmärksammade detta i Shakespeare in Love när kameran sveper från ett mörkt skogsparti till en ljus flodbädd. Ansiktsfärger ändrade sig allt eftersom panoreringen fortgick. Detta hade säkert kunna bättras på om jag kalibrerat med autoiris på men jag såg aldrig detta fenomen med irisen avslagen.

4. Det finns en risk för att man med den dynamiska bildförvrängningen klipper signalen i toppen och mycket riktigt tappade Austin Powers vita scarf en hel del detaljer med autoirisen påslagen. Det hjälpte inte ens att dra ner kontrasten, det fenomenet uppstod aldrig med irisen avslagen.

5. Ett ofrånkomligt problem med tekniken som sådan är att svartnivån ökas om bilden är ljus. Det är extra synbart om man tittar på letterboxade 2.35:1-filmer. Vid ljusa scener tappar bilden en hel del i inramning vilket kan uppfattas som distraherande.

Prototypen av Z4 lider alltså av alla ovanstående fenomen förutom IDE. Jag vill vara noga med att påpeka att samma eller liknande observationer även har gjorts på andra projektorer med autoiris. Det är ett smart sätt att få till en högre kontrast men det finns alltså en hel del baksidor med detta. Som vi kommer se senare har inte irisen i Z4 ett speciellt stort omfång vilket gör att kontrastskillnaden mellan aktiv och avstängd iris inte är särskilt stor. Eftersom tiden var knapp så valde jag därför att fokusera min enda kalibrering med lampirisen avstängd.

Kalibrering/Gråskala/Färgkorrekthet
Vid kalibrering utgick jag från färgtemperatur "Low1", linsirisen "-58" och lampirisen i Open eftersom fabriksinställningen var rätt ljussvag. Svart- respektive Vitnivå inkl WTW justerades med ljusstyrka respektive kontrast och kontrollerades med hjälp av DVE. Kalibreringen nedan utfördes med 720p signal via DVI/HDMI.

Röd är precis som på de flesta projektorer den svaga färgen och jag började kalibrering med att styra ut röd så mycket det går. Därefter balanserade jag ett 100 IRE fönster med Grön och Blå för att hamna så nära den referensvitpunkt, D65, som jag hade valt. Gråskalan kalibrerades sedan med 80 IRE och 30 IRE som balanspunkter. Jag använde gain reglagen för 80 IRE och bias för 30 IRE. Här är det värt att poängtera att bias i hög grad påverkar hela gråskalan, inte bara vid låga IRE som man gärna vill tro.


Diagrammet ovan visar RGB nivåerna i förhållande till den valda D65 vitpunkten före kalibrering.


Diagrammet ovan visar RGB nivåerna i förhållande till den valda D65 vitpunkten efter kalibrering.

Nedanstående tabell visar temperatur före och efter kalibrering. Temperatur är dock inte ett särskilt bra sätt att mäta gråskalan. Detta eftersom temperatur bara anger hur pass varm eller kall gråskalan är. Den kan fortfarande vara magenta- eller gröntintad. Ett bättre sätt är deltaE som anger avståndet från vitpunkten vilket ger mer exakta värden på hur bra gråskalan är.

 Temp. °K
Okalibrerad
Temp. °K
Kalibrerad
DeltaE
Okalibrerad
DeltaE
Kalibrerad
10 IRE9334904631.831.5
20 IRE685869285.011.2
30 IRE6660666711.43.1
40 IRE6649676611.44.7
50 IRE6418658312.82.5
60 IRE6219637711.91.8
70 IRE6237644812.02.0
80 IRE6243640512.11.5
90 IRE631265838.03.0
100 IRE649866143.35.7

DeltaE ligger på runt 3 mellan 30-90 IRE vilket får anses som ett bra betyg på projektorns gråskala. Ett deltaE-värde på 1 brukar anses vara nära nog perfekt men 3 är fullt godkänt. Med lite mer tid och Colorfacts-vana hade nog 100 IRE och till viss del även 20 IRE punkterna kunnat fixas till. Så dessa avvikelser ska inte ses som en svaghet hos projektorn. Under 20 IRE finns det dock inte mycket mer att göra och i praktiken visar sig detta som en något blåtonad svärta, ett vanligt problem med Epson-baserade projektorer.

Displaygamman var nära nog exakt samma efter kalibrering som innan, 2.29 mot 2.30.

CIE-diagram
» Klicka på bilden för att se en större bild.

Till höger visas ett CIE-diagram. Diagrammet innefattar samtliga synliga våglängder av ljus. Den mörkgrå triangeln visar den gamut (färgomfång) som är definierad som standard för PAL. Den ljusgrå triangeln visar den gamut som Z4, med DVI/HDMI-matning, uppvisar efter kalibrering. För att uppnå korrekta färger ska man ligga så nära standarden som möjligt.

Som synes ligger primär och sekundär färgerna grön, gul och cyan väldigt nära det optimala. Primärfärgen röd når dock inte ända ut och det kan även bekräftas i praktiken. Det finns de projektorer som uppvisar en synbart djupare röd men det var exempelvis inga problem att separera orange från röd. Även blå och magenta är något svaga men jag kunde inte hitta något exempel där detta skulle vara ett problem. Eventuellt hade vi kunnat få se ett ännu finare CIE-diagram om jag satt mig in i "Color Management". Totalt sett är färgerna på Z4 väldigt bra och hudtoner som vissa andra projektorer har problem med ser här klockrena ut.

Kontrast/Ljusstyrka/Svärta
Under den här rubriken är det tänkt att vi ska redovisa ljusstyrka i lumens, on/off-kontrast och värden för svartnivå. Jag sprang under den knappa testtiden på diverse mät- och kalibreringsproblem. Dessutom fanns det en del tekniska problem med prototypen som försvårade arbetet ytterliggare. På grund av detta har jag beslutat mig för att, med undantag för uppmätt svartnivå, inte redovisa några exakta siffror. Jag är medveten om att dessa siffror är intressanta för läsaren men för oss på Component är riktigheten på recensionen det viktigaste och finns det bitar som är osäkra avstår vi från att redovisa dem. Jag kommer istället att redovisa och kommentera de bitar som jag vet är fullt tillförlitliga. Hoppas få återkomma till detta ämne i en framtida recension av en serieproducerad Z4.

Det första som slår en när man tittar på bilden från Z4 är den uppenbara förbättringen av svartnivå i jämförelse med föregångaren Z3. På min 81" duk med linsirisen i "-58" rapporterar Colorfacts, vid en mätning av ett 0 IRE fält, ett ljusflöde på 0.006 fL i lampirislägena Auto och Close. Med lampirisen i läget Open rapporterades 0.008 fL. Det ska jämföras med Z3 som jag med maximalt stängd linsiris (Z3:an saknar lampiris) uppmätte en svärta på 0.012 fL. I Auto/Close har Z4 alltså en dubbelt så djup/mörk svärta i jämförelse med föregångaren och det är i praktiken väldigt lätt att se.

Ljusstyrkan vid 100 IRE kommer jag alltså endast kommentera. Med lampan i Low och lampirisen i Auto/Open uppskattas den att ligga på ungefär samma nivå som Z3 i samma lampläge.

I Open uppnår alltså Z4, i jämförelse med Z3, en ökning av on/off-kontrast på ungefär 50 %. Skillnaden beror på den lägre svartnivå och här ser vi främst D5-panelens bidrag till kontrasten. Epson uppgav en 50 procentig ökning med den nya panelen och om vi bortser från eventuella skillnader i optik så verkar alltså dessa siffror vara nära nog exakta.

Med lampirisen i Auto sänks svartnivån ytterliggare och vilket ger att Z4 har ungefär 30 % högre on/off-kontrast i Auto-läget i jämförelse med Open-läget. Här ser vi alltså autoirisens bidrag till kontrasten. Jämför vi Z4 Auto mot Z3 är on/off-kontrasten nästan fördubblad.

Med lampan i A1 ökar ljusstyrkan vid 100 IRE med ungefär 15 % och svartnivån är identisk med den i Low.

Sammanfattningsvis kan man säga följande om Z4-prototypen:
1. Med lampan i Low räcker ljusstyrkan i Auto/Open till för min 81" stora duk. Med det sagt bör tilläggas att Z4 i dessa lägen absolut inte är någon ljuskanon. För större dukar eller för den som gillar extra tryck i bilden rekommenderas definitivt A1-läget. Low/Close skulle jag bara använda på mindre dukar.

2. Även om svärtan har förbättrats rejält sedan senaste modellen hade det varit önskvärt med ännu lägre nivå vid 0 IRE. När det gäller svärta når inte prototypen av Z4 riktigt fram till många konkurrerande DLP-modeller och inte heller de bästa LCD-projektorerna.

3. Autoirisen påverkar inte on/off-kontrasten särskilt mycket. Jag hade gärna sett att omfånget var större. Ökningen är alltså runt 30 % och det är betydligt mindre än vad vi sett på andra projektorer utrustade med autoiris. Jag har fått veta att autoirisen i den serieproducerade Z4:an skiljer sig en del från prototypen så eventuellt kan detta komma att förbättras.

4. Totalt sett handlar det om en ungefärlig fördubbling av on/off-kontrasten i jämförelse med Z3. Svärtan var det största problemet med föregångaren och även om kontrastförbättringen på denna prototyp var mindre än väntat så är det glädjande att kunna rapportera att ökningen finns i den nedre delen av skalan.

Jag provade slutligen att sätta linsirisen till "0" och ljusstyrka vid 100 IRE såväl som svartnivån vid 0 IRE mer än fördubblades. I de fall man har ströljus i rummet kan man alltså få ut rikliga mängder ljus och därigenom få en fullt tittbar bild. Behövs mer ljusflöde kan man använda andra, mindre korrekta, bildlägen som till exempel "Dynamic".

Optik
Den optiska skärpan får anses vara godkänd. För att inte bli lurad av eventuell försämring som beror på projektorns bildbehandling tittade jag på projektorns menyer vid bedömning. Jag har sett klart skarpare optik men trots det upplevde jag inte den optiska skärpan som något problem.

Med hjälp av ett testmönster bestående av ett vitt rutnät på svart bakgrund upptäckte jag att panelerna på vårt testexemplar inte var riktigt ensade och inte överlappar varandra, panel missalignment. Med detta testmönster såg jag tydligt att den blå panelen sitter 2-3 pixlar till vänster om de övriga två. Detta är ett vanligt problem med projektorer som är baserade på fler än en bildpanel.

Jag hade tänkt använda samma testmönster för att undersöka om optiken led av brytningsfel, chromatic abberation. Jag misstänkte att det stora zoomomfånget skulle leda till att Z4 skulle få problem med detta. Till min förvåning upptäckte jag inte några allvarliga tendenser till detta alls! Vet inte om panel missalignment felet ovan på något sätt maskade detta men för en gångs skull var det glädjande att få sina misstankar helt bortkastade.

Observationer
På grund av de problem som autoirisen introducerar (se "Om Iris") samtidigt som kontrastskillnaden bara var runt 30 % så valde jag att sätta linsirisen i läget Open under större delen av mina observationer.

Det första som slår en är den något låga kontrasten. Ljusstyrkan var som tidigare nämnt egentligen godkänd men jag hade gärna sett än mer ljusflöde för att få till det riktiga trycket i bilden. Dessutom kan lite extra ljusflöde hjälpa upp bilden på så sätt att mörka delar av annars ljusa bilder hade uppfattas som kontrastrikare. Här spelar givetvis kontrast inom en och samma bild, sk ANSI-kontrast, en stor roll. Z4 är inte sämre än någon annan LCD-projektor när gäller detta men här märks skillnaden mot DLP-projektorer i denna prisklass. Bilder med både ljusa och mörka delar saknar ibland lite djup vilket gör att den totala inlevelsen inte riktigt infinner sig.

Vid låga IRE begränsas ANSI-kontrasten dessutom av projektorns On/Off-kontrast. Jag saknar djup i de mörka grottscenerna från exempelvis Sagan om Ringen och Indiana Jones. Grottornas mörka väggar är inte tillräckligt avgrundsdjupt mörka för att scenerna ska bli 100 % trovärdiga. Dessutom är skillnaden mellan 2.35:1-letterboxar och den svarta maskningen på duken lite väl stor för att det inte ska uppfattas som distraherande. Även om kontrasten är prototyp Z4:ans största svaghet så tyckte jag att ändå att de allra flesta scenerna från riktigt filmmaterial fungerade bra, det är bara det att det finns andra projektorer där ute som gör jobbet bättre.

Om vi bortser från kontrast så ser det dock betydligt bättre ut och i jämförelse med Z3 har bilden förbättras på nästan alla områden. Screendoor har tidigare varit ett problem. Jag satt på ett avstånd på ungefär 1.7-1.8 gånger bildbredden och jag observerade aldrig det rutnät som så lätt kan förstöra upplevelsen av realism. De extremt känsliga och de med mindre tittavstånd/dukbredd-förhållande kan inte andas ut helt. LCD har inte riktigt kommit ifatt 720p DLP på den här punkten.



Jag har på D4-baserade projektorer tidigare sett ett fenomen som jag vill kalla scanline problemet. Exakt vad det beror på vet jag inte exakt i dagsläget med det senaste och troligaste budet är att man har problem med den vertikala synkroniseringen av panelen. Fenomenet uppenbarar på så sätt att linjer i bilden löper omlott om varandra. Fenomenet påminner lite om en interlace-artefakt och andra som sett detta har, helt felaktigt, till och med börjat tro att LCD-tekniken ritar upp bilden i interlace! Detta är extra synligt vid panoreringar och jag har upplevt det som extremt störande. Därför är det glädjande att kunna rapportera att D5-baserade Z4 inte uppvisar några som helst tendenser till scanline problemet.

Överlag ger Z4 en bild med få artefakter och för första gången har jag på LCD upplevt en transparens i bilden som jag tidigare bara sett på DLP. Uttrycket "som att titta ut genom ett fönster" kanske är lite överdrivet men då förstår ni vad det handlar om. Lägg till detta till att Z4 hanterar rörelser på ett föredömligt sätt, inte minst via YPbPr. Z4 sköter detta bättre än inte bara DLP utan även föregångaren Z3. Testsekvenserna på DVE vittnar om detta, pojkarna som skojbråkar och bussen som rör sig ut ur bild har jag sällan sett hanteras med sådan järnhand. Det finns med Z4 ett lugn i bilden som andra tekniker och många tidigare LCD-projektorer har svårt att mäta sig med.

Som vi kunde se tidigare mäter Z4, precis som många andra LCD-projektorer, bra i CIE-diagram. Realism och färgkorrekthet är alltså på topp. Vad som tidigare oftast saknas är den subjektiva känslan av tryck och liv i färgerna. Här har DLP tidigare haft ett försprång. Detta kan ha flera orsaker och en borde vara skillnaden i kontrast. Men kontrasten kan inte vara hela sanningen eftersom Z4, trots den förhållandevis låga kontrasten, uppvisar ett fantastiskt tryck och liv i färgerna. Detta utan att de för den skull ter sig övermättade eller artificiella. I Hitta Nemo är detta tydligt och man riktigt sugs in i denna films fantastiska bilder. Dessutom fanns det inte ett spår av att färger upplevs som "neonaktiga" eller "plastiga".

Innan inställning av kontrast såg det dock inte speciellt bra ut. Problemet då var att bilden var extremt oskarp. Ansikten, grässtrån och testbilder såg alldeles för mjuka ut. Märkligt nog försvann detta nästan helt då kontrasten vreds upp till en korrekt nivå. Jag har ingen förklaring alls till detta. Fortfarande är bildkaraktären något mjuk men för den skull saknas det inte detaljer. I dansscenen på DVE finns det en kedja vid båtens kant. Det var inga som helst problem att se genom hålen på kedjan. Med det sagt så står det helt klart att det finns projektorer som ger mer sylvassa bilder men jag beslutade mig för att inte kalla detta för en svaghet hos projektorn utan snarare en skillnad i bildkaraktär och att det i slutändan handlar om tycke och smak.



Utomhusscener dagtid kan vara svåra att få till på ett bra sätt. Det ska verkligen kännas att man står därute i solen med skådespelarna. Jag brukar använda filmen Driven för att bedöma hanteringen av ljusa utomhusscener. Här gör Z4 ett riktigt bra jobb och får endast se sig slagen av ljusstarkare DLP-projektorer. Med lite mer ljusflöde hade det blivit full pott. Samma film påvisar samtidigt Z4:ans goda prestanda när det gäller hudtoner och separation mellan färger. Det enda som saknas är lite mer mättnad i rött, annars finns det inget att klaga på. Filmen som sådan är ingen höjdare men med Z4 blir utomhusscenerna fullt njutbara, i alla fall bildmässigt.

Jag hade under den knappa testtiden tyvärr ingen möjlighet att testa något HDTV-material. Men med Z4:ans höga upplösning och överlag trevliga bildkaraktär kan jag tänka mig att det ser bra ut när man matar projektorn med bättre signaler än vad vårt gamla DVD-format orkar med.

Slutsats
Prototypen av Sanyo PLV-Z4 levererar en bildkaraktär som är lätt att tycka om. Färger, transparens och förhållandevis få störningar i bilden är det som sticker ut mest. Tar man fläktljud och placeringsmöjligheter i betraktande så inser man att vi har att göra med en projektor som fungerar bra rent praktiskt. Vad vi främst önskar oss, gärna redan till det serieproducerade exemplaret, är ett högre kontrastförhållande. Inte minst från autoirisen som borde få ett större omfång. Dessutom ser vi gärna att de fenomen som uppstår på grund av autoirisen reduceras. Trots det kan vi redan nu säga att vi aldrig sett så här bra LCD bild i prisklassen. Och det bådar väldigt gott för en spännande framtid.

Riktpriset vid introduktion av PLV-Z4 är satt till runt 20.000 kr.

Stort tack till Cavena Multimedia AB för lånet av projektorn.

Kringutrustning
Filmduk: XUS 81" 16:9 med DaLite MattWhite gain 1.0
CD/DVD-spelare: Denon DVD-1910
Kablar: Molex DVI-HDMI 1.5m & Noname Komponent 3RCA 1.5m
Filmer: Digital Video Essentials (PAL), Peter Finzell Test Disc SE (PAL), Sagan om Ringen, Hitta Nemo, Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten, Driven, Shakespeare in Love, Austin Powers: The Spy Who Shagged Me - Superbit, Gladiator, Bad Boys, Tolken, Matrix Reloaded med flera.


Publicerad: 2006-10-05
Uppdaterad: 2007-05-06