Component - för entusiaster av ljud och bild.

Hitachi PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare

Hitachi lanserar lagom tills höstens biomörker sin nya LCD-projektor PJ-TX200. Component har testat och vi kan redan här avslöja att projektorspekulanter gör ett stort misstag om de missar att kolla upp denna intressanta modell. PJ-TX200 kombinerar dynamiska bilder med smidigt handhavande och genomtänkta funktioner.

Hitachis satsning på hembiooptimerade projektorer tog sin början år 2003. Då lanserades PJ-TX10, en lågupplöst 16:9 LCD i budgetklass. I denna projektor sattes användarvänlighet i fokus vilket bland annat innebar stort zoomomfång, linsjustering för enkel placering av projektorn och lågt fläktljud. Våren 2004 lanserades PJ-TX100, en högupplöst (1280*720) storebror som hade förbättrats på en rad punkter. Här fanns finesser som digital bildingång, avancerade bildinställningsmöjligheter samt en smidig motordriven irisbländare som gav användaren möjlighet att ställa in balansen mellan ljusflöde och svärta. Hitachi har flera gånger visat att man är duktiga på att ta fram produkter som innehåller vettiga funktioner istället för kosmetika som är av ringa värde för den seriöse entusiasten.

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare

Nu ersätts alltså 100-modellen av PJ-TX200 (Tx200). Den första stora nyheten är den nya generationen LCD-paneler som går under namnet D5. Upplösningen är densamma som tidigare men paneltillverkaren Epson uppger en ökning av panelkontrast med 50 % (750:1 mot tidigare 500:1) och en 20 procentig ökning av fyllnadsgraden vilket främst ger en minskad screendoor effekt (synligt rutnät mellan pixlarna). Den andra stora nyheten i Tx200 är en aktiv iris som automatiskt varierar ljusflödet beroende på ljusmängden i den scen som visas, detta för att uppnå en så hög kontrast som möjligt.

Om projektorn
Denna projektor är förpackad i ett relativt smidigt skal. Utseendet är snarlikt föregångaren förutom färgen som numera är mörkt grå/silver. Måtten är 340*113*298 (mm) och vikten 4.7 kg. Framsidan består till stor del av en stor lins samt manuella reglage för zoom och fokus. På ovansidan finns två reglage för linsjustering (se nedan) samt diverse knappar som även finns på fjärrkontrollen. Luftuttaget sitter på höger sida och luftintaget till vänster. Kontakter, nätbrunn och strömbrytare sitter på baksidan. Att baksidan saknar luftintag är mycket bra, det innebär att placering intill en bakre vägg är möjlig utan problem. Hela grundkonstruktionen, såväl hårdvaru- som mjukvarumässigt, känns överlag genomtänkt och användarvänlig.

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare
Fjärrkontrollen får väl godkänt.

Optiken medger en zoom på 1.15 - 2.35 vilket innebär att man kan få en 2 meter bred bild på ett kastavstånd mellan 2.3 m (2*1.15) och 4.7 m (2*2.35). Linsjustering finns för både horisontell och vertikal justering. Har inga exakta siffror på linsjusteringens omfång så här följer en ungefärlig beskrivning. Med projektorn i bordsplacering, med vertikalreglaget i minläge, hamnar bildens överkant på 25 % av bildhöjden över linsmitt. Med vertikalreglaget i maxläge hamnar bildens underkant på 25 % av bildhöjden över linsmitt. I sidled kan bilden ungefär justeras 25 % av bildbredden åt vartdera hållet. På undersidan finns två reglerbara fötter som gör att man kan justera vinklingen av projektorn. Totalt sett bra placeringsmöjligheter men dock inte bäst i klassen. Det finns andra projektorer som förutom Hitachis flexibilitet även erbjuder ett längre kastavstånd.

Fläktljudet är i det svagaste lampläget specificerat till 24 dB och denna siffra verkar stämma på så sätt att Tx200 låter något mer än sina lägre specificerade konkurrenter. Det är dock inte frågan om någon större mängd oljud. Tvärtom. Under testet hade jag luftuttaget ungefär 5 dm snett bakom mig och det var väldigt sällan fläktljudet var ett problem. Totalt sett fullt godkänd bullernivå även om man inte är tystast på marknaden.

Fjärrkontrollen ligger bra i handen och knapparna är upplysta. Texten sitter på knapparna och inte ovanför vilket jag är tacksam för. Personligen hade jag gärna sett en något större dosa. Det finns en risk för feltryck i de fall man har ögonen på duken snarare än på kontrollen. Dessutom finns det en "reset"-knapp onödigt nära navigationsknapparna. Trots dessa små kommentarer får fjärrkontrollen betyget väl godkänt.

Anslutningar/Signalhantering
När det gäller anslutningar har Tx200 det som får anses vara standard idag. Här finns ingångar för Komposit, S-video, VGA, HDMI och analog Komponent. Den sistnämnda har förutom den korrekta beteckningen YPbPr även benämnts YCbCr vilket är helt felaktigt. YCbCr är Komponent i digital form som tas emot via HDMI-ingången. Scart-RGB (RGBs-signaler) kan tas emot via YPbPr och Komposit ingångarna. Det hade därför varit önskvärt med dubbla YPbPr-anslutningar.

Under testet matade jag YPbPr-ingången med 576i och 576p från två olika dvd-spelare. HDMI-ingången matades med digitala RGB-signaler (i upplösningarna 576p, 720p och 1080i) via DVI från dels en Denon DVD-1910 och dels en laptop pc. Övriga ingångar och signaltyper testades ej. När projektorn matas via HDMI kan man själv välja om projektorn ska tolka insignalen som Studio RGB ("videosvärta") eller som PC RGB ("datasvärta").

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare

Vid matning med YPbPr 576p har man en rad möjligheter att justera bildens placering och innehåll. Här finns förutom vertikal- och horisontell justering även finjustering av synkroniseringen. Viktigast är dock overscan-reglaget. Med alla dessa möjligheter kunde jag få till 0-1 % overscan så väl över, under och på sidorna av bilden.

Vid matning med digital signal finns endast overscan-reglaget. Trots det fick jag till 0 % overscan med 720p. 576p gav några % underscan på höger sida och med 1080i 1 % overscan. Här kan dock dvd-spelaren spökat lite och jag kan därför inte med säkerhet säga att detta är en brist i projektorn. När projektorn matades med en 1280*720-upplöst signal från pc uppnåddes perfekt 1:1 pixelmapping, en pixel i källan motsvarade exakt en pixel i projektorns paneler, mycket bra.

För att undersöka skalningsprestanda studerade jag högfrekvens testbilder från Digital Video Essentials (DVE). Här kan ses att Denon-spelaren skalade bättre upp till 720p än vad projektorn gjorde. Se bilden bredvid, den vänstra bilden visar hur ett frekvenssvep med 1 pixel breda vertikala linjer ser ut när projektorn matas med 720p/1080i. Den högra bilden visar hur det ser ut med analog och digital signal i 576p.

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare
» Klicka på bilden för en större version.

Bäst dvd-bild fick jag med digital signal via HDMI-ingången. I jämförelse med YPbPr upplevdes bilden mer nyanserad, detaljrikare och något mer kontrollerad. Det tyder på att A/D-omvandligen och den efterföljande elektroniken inte är helt optimal. Allra bäst blev det med 720p-signal, om det beror på brister i skalningen låter jag vara osagt även om det är en möjlig teori. Vid matning med uppsamplade signaler ska man se till att projektorn jobbar med korrekt colorspace och för att vara helt på den säkra sidan är YCbCr att föredra före RGB (se "Colorspace").

Under testes gång byttes den DVI-utrustade dvd-spelaren ut mot en spelare utrustad med endast YPbPr-anslutningar. Trots det saknade jag inte den digitala anslutningen särskilt mycket. YPbPr fungerar alltså tillfredsställande men för optimal bild är det alltså digitalt som gäller.

Deinterlaceing
Vid matning med interlace signaler som 480i/576i måste projektorn själv omvandla bilden till progressiv. Deinterlaceing innebär att halvbilder, fields, omvandlas till helbilder, frames. Här erbjuder Tx200 tre val, Off, Film och Video där de två sistnämnda har likartade prestanda och Off bör undvikas.

I princip finns det två huvudföraranden, deinterlaceing av filmbaserat material och deinterlaceing av videobaserat material. Filmbaserat material, vanligen inspelat med filmkamera, tas optimalt hand om med en metod kallad inverse-telecine. Här sammanfogar man de två fields som ursprungligen kommer från en enskild helbild (t.ex. en filmruta) till en frame. Så länge man kan låsa på de fields som hör samman kan man utvinna full 576p upplösning från 576i video.

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare
» Klicka för en större version

Med Peter Finzel-testskiva i spelaren är det tydligt att Tx200, med detta material, tappar låsningen. Istället för inverse-telecine använder Tx200 här den metod som används för videobaserat material (se nedan). Det gör att bilden tappar upplösning. Med vanlig spelfilm som t.ex. Hitta Nemo i spelaren ser det bättre ut. Båten över vattenytan, kapitel 6, presenteras på rätt sätt med två fields korrekt sammansatta. I jämförelse med progressiv matning från såväl Denon som H/K så upplevs dock bilden som något orolig. Kapitel 12 från Gladiator fungerar dock inte lika bra utan här går Tx200 återigen in i videoläge och man tappar upplösning. Se bilden till höger, den övre bilden visar hur det ska se ut när inverse-telecine används och den undre är ett exempel på hur det kan se ut när man använder videobaserad deinterlaceing.

Videobaserat material, vanligen inspelat med video/tv-kamera, är svårare att behandla. Det finns ingen optimal metod eftersom varje field är tidsmässigt unikt och vid rörelse kan man inte sammanföra två fields för att utvinna full upplösning. En bra metod är per-pixel motion-adaptive. Här skalar man upp de delar av varje field som är i rörelse samt sammanfogar data från två fields i de delar där bilden är stilla. Tx200 använder i Film- och Videolägena denna metod och gör ett fullt godkänt jobb med videobaserat material. Stillastående delar får full upplösning och mycket av flimret försvinner. Denon-spelaren med DCDi-algoritmer är bättre på att jämna ut diagonala linjer men i gengälld upplevs projektorns deinterlaceing ge något mer detaljer.

Tyvärr är alltså filmbaserat material något utav ett lotteri på Tx200. Vissa sekvenser fungerar bra, andra inte. Har du en bra dvd-spelare bör den sköta jobbet med omvandlig till progressiv. Det har de flesta men när man matar projektorn med interlace från exempelvis en digitalbox kommer vissa filmsekvenser inte visas i full 576p-upplösning. Videobaserat fungerar godkänt, Tx200 gör alltså ett gott hantverk med t.ex. sportsändningar.

Ovanstående metoder gäller bara 480i/576i. Eftersom Hitachi inte gått ut med något annat förutsätter jag att Tx200 hanterar 1080i precis som majoriteten av dagens projektorer och rakt av bara skalar varje 1080i field (1920*540) till projektorns native upplösning (1280*720). Eftersom Tx200 inte har tillräcklig upplösning för att visa dessa signaler fullt ut är detta inget jätteproblem. Hade Tx200 haft 1080p-upplösning hade vi ställt större krav på 1080i-hanteringen.

Bildinställningsmöjligheter
Tx200 har en rad möjligheter för inställningen av bilden. De vanligaste går att komma åt från "Easy Menu". Jag lämnade dock snabbt denna meny till förmån för "Advanced Menu". I denna meny finns undermenyerna "Picture", "Image", "Input", "Setup", "Screen" och "Option". Här finns inte utrymme för att beskriva dem alla utan jag fokuserar på dem i "Picture".

"Picture" innehåller med få undantag det mesta man behöver för att fininställa sin bild. Här finns reglage för svartnivå (brightness), vitnivå (contrast), färgmättnad (color), toning (tint), skärpa (sharpness) samt inställning för olika irislägen (se "Irisbländare"). Vidare finns val för 4 olika gammalägen och ett verktyg där man själv kan justera gammakurvorna (se "Om Gamma"). Det finns även 4 färdiga inställningar för färgtemperatur/vitpunkt. Utöver detta finns vitbalans för RGB i tre steg (se "Gråskala").

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare

Svart- och vitnivå ställs bäst in med hjälp a testskivan DVE (2 % fältet precis synligt i "Pluge" och 102 % fältet (Whiter than White) fullt synligt i "Reverse Greyramps"). Färgmättnad och toning ställs bäst in med det färgfilter som medföljer denna skiva, och jag beslutade mig för att lämna dessa två reglage i "0". Med DVE ställde jag även in skärpan där läget "2" gav en oskarp bild, "3" en i princip obefintlig edge-outlining (vit skugga runt skarpa konturer) och läget "4" måttlig dito. För YPbPr tyckte jag läget "4" fungerade bäst. Övriga inställningar beskrivs i efterföljande kapitel.

Lampan kan ställas i "Normal" eller "Whisper" Jag använde aldrig "Normal" eftersom detta ökar fläktljudet märkbart samt sliter på lampan. Det kan även vara bra att spara detta läge till senare i projektorns liv då lampan börjat tappa sin lyster. Dessutom var ljusstyrkan fullt tillräcklig för min förhållandevis lilla duk. Jag kommer dock att återkomma till "Normal" i beskrivningen av gråskalan.

Colorspace
I undermenyn "Input" finns en finess som tillåter användaren att välja colorspace, färgrymd. Colorspace kan enklast förklaras som olika uppsättningar ekvationer för att beräkna färgers utseende. Det är viktigt att man vid visning använder det colorspace som användes vid mastringen. SDTV-material mastras i regel med ett colorspace kallat Rec601 som är avpassat för SD signaler, men det finns minst en studio som mastrar sina DVD skivor i rec.709 som är avpassat för HD signaler. HDTV skall mastras med Rec709, men ibland så används Rec601. Det är med andra ord inte självklart vad som är vad, men matchar man inte colorspace rätt kommer färgerna att påverkas, främst grön och gul. Används t.ex. Rec709 på Rec601-mastrat material blir grön för mörk och gul får en felaktig toning. Se bildexemplet nedan (källmaterial->colorspace i projektorn->färger ut).

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare

Men hur ska projektorn veta vilket colorspace den ska använda? Andra projektorer använder oftast Rec601 när de matas med SDTV och Rec709 när de matas HDTV. Problem uppstår då man matar projektorn med till HDTV-upplösning uppsamplade SDTV-signaler (en populär finess på dagens dvd-spelare). Projektorn tolkar det som HDTV och kommer använda Rec709 trots att det är Rec601-material. Ett annat problem är HDTV, eftersom många studios inte använder Rec709 ska deras material visas med Rec601 men de allra flesta projektorer kommer här att välja Rec709.

När Tx200 matas med YPbPr eller YCbCr låter den användaren själv välja vilket colorspace som ska användas. Förutom val för Rec601 och Rec709 finns läget "Auto" som forcerar Rec601 på SDTV-signaler och forcerar Rec709 på HDTV-signaler.

Observera att Tx200 inte klarar RGB till RGB colorspace-omvandlingar. Har man en felaktig RGB-signal, vanligt på många av marknadens dvd-spelare, kan den alltså inte räddas och man får felaktiga färger enligt ovan. Vid RGB-matning använder Tx200 läget "RGB".

Colorspace-problematiken inte är så välkänd, trots att felet är extremt vanligt. Hitachi ska ha en eloge för att de ger användaren möjlighet att forcera colorspace. Detta är en finess vi tidigare bara sett i high-end modeller. Samtidigt vill vi lyfta fram att om du nödvändigtvis ska skicka uppsamplade signaler från din dvd-spelare så rekommenderar vi att du använder YCbCr, inte RGB.

Om Gamma
Tx200 har 4 olika grundlägen för gamma, "Standard", "Low", "High" och "High Contrast". De olika lägenas karaktär och utseende finns redovisade i bilden till höger.

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare
» Klicka på bilden för en större version.

Gamma kan förenklat förklaras som "hur mycket ljus skickas ut vid en viss insignal". Den kurva som fås när man plottar detta i en graf kallas gammakurva. Kurvan tas fram enligt y = xG, där x är nivå på insignal (anges från 0.0 (svart) till 1.0 (vitt), alltså 0-100 IRE), G gammavärde för aktuell insignal och y är ljusflödet ut i procent. Siffran som visas i graferna är genomsnittsgammavärdet för hela gråskalan, den streckade linjen baseras på detta värde.

"Standard" har en genomsnittsgamma på 2.05. Det ger en ljus bild som tidigt går ur svärtan. Detaljer i lågdagrar blir lätta att se men i gengälld upplevs bilden som platt och högdagrar komprimeras något. Eftersom bilden är för ljus rekommenderas inte detta läge för den som eftersträvar en korrekt bild. "Low" har en liknande kurva men baseras på ett betydligt högre gammavärde, 2.28. Det ger en bild med större djup. "Low" är det läget man ska utgå från om man eftersträvar en korrekt bild med hög upplevd kontrast.

"High" har inte alls samma jämna utseende som de föregående två. Genomsnittsgamma är 2.0 men som synes på bilden ligger gammakurvan under linjen i låga IRE och över linjen i höga IRE. Gammavärdet är alltså lägre vid höga IRE än vid låga IRE. Det gör att detaljer i mörka partier förloras och ljusa partier komprimeras. "Puckeln" vid höga IRE ger en onaturlig bild som först kan verka förförisk eftersom färger upplevs ha ett fantastiskt tryck. Vid noggrannare granskning inser man att bilden inte är särskilt korrekt. "High contrast" har liknande karaktär men kan sägas vara än mer överdriven.

Man bör efterstäva en kurva som har en jämn karaktär (likvärdiga gammavärden över alla IRE) över hela gråskalan och värdet som sådant ska gärna vara 2.2 eller högre. "Low" är alltså det läget jag tveklöst rekommenderar. Observera att de olika gammalägena förutsätter olika inställningar för "Brightness", man kan alltså inte rakt av växla mellan dessa lägen för att göra jämförelser.

Historien om gamma i Tx200 tar inte slut här. Hitachi erbjuder en finnes som vi sällan ser på projektorer i denna prisklass, en 9-stegs gamma EQ.

Menyn fungerar på så sätt att man utgår från ett av de fyra gammakurvorna ovan och därefter kan man justera gammavärdet för olika IRE nivåer. Reglagen 1-9 anger på ett ungefär vid vilket tiotal IRE man påverkar kurvan. En "uppdragning" av reglagen sänker gammavärdet för den aktuella IRE-nivån och en "neddragning" ökar gammavärdet för densamma. Observera att här råder vad som kan uppfattas som lite omvänd logik. En sänkning av gammavärdet gör bilden ljusare, en ökning av gammavärdet gör bilden mörkare. Utgående från "Low" provade jag att sätta samtliga reglage till "-2". Det ger en displaygamma på 2.33 (se bild nedan). Jag föredrog detta läge i kanske 3 fall av 4. Ljusare scener fick ett fantastiskt djup och jag saknade inte detaljer i de flesta mörka scener. Extremt mörka scener upplevdes dock lite väl dämpade/detaljfattiga. Det kan delvis bero på att autoirisen gör bilden något mörk, men mer om det i "Irisbländare".

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare

Skulle man av någon anledning uppfatta "Low" som för mörk rekommenderar jag att man ställer samtliga reglage i "+2". Övriga varianter överlåter jag till framtida ägare att undersöka. Var dock försiktig med Gamma-EQ, det är väldigt lätt att skruva bort sig. Justera varsamt alternativt hålla sig till de fördefinierade lägena är alltså rådet.

Irisbländare
Tx200 innehåller två olika irisbländare. Den första är gissningsvis placerad mellan optiken och panelerna, jag kallar den därför linsirisen. Linsirisen är motordriven och ljusflödet kan regleras i 10 steg allt efter smak (vill man prioritera svärta eller ljusflöde?) och dukstorlek. Max ljusstyrka men också sämst svärta erhålls i läget "10". Läget "1" är motsatsen, djupast svärta men lägst ljusstyrka. Detta är ett fantastiskt verktyg som jag personligen tycker att alla projektorer borde vara utrustade med. Jag ser linsirisen som ett av Tx200 absolut starkaste kort.

Den andra irisbländaren sitter troligtvis mellan lampan och panelerna. Den reglerar sig, per automatik, steglöst beroende på ljusintensiteten i bilden, varför vi väljer att kalla den för autoiris. I ljusa scener öppnar bländaren upp sig vilket tillåter högt ljusflöde ut. I mörka scener stängs bländaren och därigenom uppnås en lägre svartnivå. Beroende på autoirisens omfång, skillnaden mellan max öppen och max stängd bländare, kan man uppnå väldigt hög on/off-kontrast (skillnad mellan en helt svart bild och en helt vit bild).

I Tx200 kan autoirisen ställas i ett av tre lägen, Off, Auto1 eller Auto2. Off innebär att irisen ställs i konstant max öppet läge och kontrasten bestäms här helt av lcd-panelernas och optikens prestanda.

Auto2 har ett väldigt stort omfång. En risk med detta är att om irisen inte är snabb nog så kommer ljusflödet ut komma efter själva bilden. Detta kallas ibland Iris Delay Effect, IDE. I Auto2 är IDE väldigt synligt. När bilden växlar från ljus till mörk ser man tydligt hur irisen inte hänger med och bilden "dimmas" gradvis. När bilden går att andra hållet, från mörk till ljus, verkar irisen vara kvickare. Tyvärr drabbas man då av ett annat problem. Bilden blinkar till och detta upplevde jag som mycket störande. Stridsscenen i början av Gladiator innehåller scener som ständigt växlar mellan mörk och ljust. I "Auto2" ger Tx200 här en väldigt orolig bild med synbar IDE och blinkande, nästan blixtrande, bild.

När bländaröppningen reduceras kommer förstås svärtan att bli bättre. Men bilden som helhet är mörkare. Med andra ord, kontrast inom en och samma bild, ANSI-kontrast, har inte ökat. Kompenserar man inte för detta är bara halva målet nått. Vi vill förutom en mörkare svärta även ha bilder som uppvisar en högre ANSI-kontrast i lågdagrar. En optimal autoirisfunktion kan trots att svärtan är lägre bibehålla ljusflödet i de delar av bilden som ska vara ljusa. Hur ska det gå till när irisen stryper ljusflödet? Det finns ett trick, gammajustering. Här lyfter man samtliga videonivåer (förutom 0 IRE) så att de får samma ljusflöde som de skulle ha utan iris. Då kommer bilden vara mer kontrastrik eftersom skillnaden blir större mellan det som ska vara ljust och det som ska vara svart. Baksidan med gammajustering är att vissa scener kan drabbas av kompression i ljusa delar av bilden. Kompressionen uppstår eftersom gammajusteringen, lyftandet av videonivåerna, minskar utrymmet för ljusa delar av bilden. I praktiken innebär det att ljusa delar i mörka bilder flyter ihop och detaljer försvinner.

Autoirisfunktionen i Tx200 verkar inte använda sig av någon nämnvärd gammajustering. I Auto2 är bilden överlag betydligt mörkare än vad som är lämpligt och detta utan att den är kontrastrikare än i läget med autoirisen avslagen. Jag använde scener i Star Wars för att utvärdera detta. Med stjärnor på en mörk himmel blir himlen mörkare men även stjärnorna tappar i lyster. ANSI-kontrasten i lågdagrar har inte ökat men i gengälld kunde ingen kompression observeras.

Auto1 har ett betydligt mindre omfång än Auto2. Det gör att Auto1 inte uppvisar samma svärta och on/off kontrast som Auto2. Fördelen är att bilden som helhet är mycket bättre. IDE kan fortfarande observeras men aldrig till den grad att det är störande. Blinkandet har försvunnit och överlag har vi ett autoirisläge med minimalt med nackdelar. Här saknade jag inte gammajustering särskilt mycket eftersom jag sällan uppfattade bilderna som för mörka. En liten dos gammajustering hade varit önskvärt dock, inte minst då genomsnittsgamman är hög, det hade gett mer djup och detaljer i lågdagrar.

Eftersom ingen (eller endast liten?) gammajustering görs lider inte Tx200 av de problem vissa andra projektorer med autoiris uppvisar. Jag observerade aldrig temperaturskillnader när ljusintensiteten i bilden ändras och bilden upplevdes inte lida av en onaturlig gammakurva.

I och med att Auto1 fungerar så pass bra ser jag ingen anledning till att använda "Off", skillnaden i on/off kontrast och svartnivå är markant. Inte heller "Auto2" rekommenderas eftersom kompromisserna och artefakterna är alldeles för tydliga.

Gråskala
Innan kalibrering uppmättes, för ett 70 IRE fält, färgtemperaturen för lägena "6500K", "7500K", "8500K" och "High Bright" till 7200, 8590, 11788 respektive 8103 (gröntintad) Kelvin. Kalibreringen baserades på D65 som vitpunktsreferens. D65 är en industristandard för färgen vit ("lika" delar röd, grön och blå) och har en temperatur på 6504 Kelvin, därför utgick jag från läget "6500K".

Diagrammet nedan visar RGB nivåerna mellan 10-100 IRE i förhållande till D65 (100 %) före kalibrering:

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare

Innan fininställning av gråskalan var jag tvungen att dra ner vitnivån (kontrast) en bra bit lägre än vad som först framkom när jag ställde in efter Whiter than White i DVE. Detta för att den röda färgen ska "hänga med" de andra färgerna ända upp till 100 IRE. Vid kalibrering användes RGB Low/Mid/High reglagen. Namnen avslöjar vilken del av gråskalan de främst, men inte enbart, påverkar. Röd är alltså den svagaste färgen i denna projektor och jag försökte därför få ut så mycket av Rött som möjligt. Reglaget "High-Red" ökades rejält och eftersom det fanns gott om Rött i lägre IRE minskade jag "Low-Red" en del. Därefter anpassades Grön och Blå så gråskalan matchade vitpunktsreferensen D65.

Det ska påpekas att neddragning av kontrast endast är nödvändig med lampan i "Whisper". I "Normal" följer Röd med upp till 100 IRE på ett helt annat sätt och man kan här ha kontrasten betydligt högre uppskruvad. Det ger att man i "Normal" kan få ett avsevärt högre ljusflöde med D65-gråskala än vad som är möjligt i "Whisper". Växlar man bara mellan dessa lägen upplevs inte skillnaden som särskilt stor men med rätt kalibrering finns det alltså betydligt mer att ta av i det högre lampläget.

Diagrammet nedan visar RGB nivåerna mellan 10-100 IRE i förhållande till D65 efter kalibrering:

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare

Nedanstående tabell visar temperatur före och efter kalibrering. Temperatur är dock inte ett särskilt bra sätt att mäta gråskalan. Detta eftersom temperatur bara anger hur pass varm eller kall gråskalan är. Den kan fortfarande vara magenta- eller gröntintad. Ett bättre sätt är deltaE som anger avståndet från vitpunkten vilket ger mer exakta värden på hur bra gråskalan är.


TABELL: Temp och Delta E
 Temp. °K
Okalibrerad
Temp. °K
Kalibrerad
DeltaE
Okalibrerad
DeltaE
Kalibrerad
10 IRE60687912718
20 IRE6636662123.5
30 IRE690364645.52
40 IRE701166187.53.5
50 IRE704765077.51
60 IRE712065378.51.5
70 IRE7200652210.50.5
80 IRE73236566111
90 IRE74856677143
100 IRE7380660713.53


DeltaE ligger mellan 0.5-3.5 från 20-100 IRE vilket får anses vara ett bra betyg på projektorns gråskala. Ett deltaE-värde på 1 brukar anses vara nära nog perfekt men 3 är väl godkänt. Under 30 IRE tappar vårt mätinstrument i noggrannhet så dessa siffror ska man alltid ta med en nypa salt. Vad man trots det kan se i kurvorna och som även kan bekräftas i praktiken är att jag efter min kalibrering har tappat rött i botten.

Färgkorrekthet
Till höger visas ett CIE-diagram. Diagrammet innefattar samtliga synliga våglängder av ljus. Den mörka triangeln visar den gamut (färgomfång) som är definierad som standard för PAL. Den ljusa triangeln visar den gamut som Tx200, matad med 576p YPbPr, uppvisar efter kalibrering. För att uppnå korrekta färger ska man ligga så nära standarden som möjligt.

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare
CIE-diagram
» Klicka på bilden för att se en större bild.

En färgs mättnad (saturation) motsvarar avståndet mellan färgen och D65 punkten. Mätningen visar att Tx200 samtliga primär- och sekundär färger antingen matchar standarden alternativt är mer mättade än optimalt (grön, gul och röd). Trots det upplevde jag sällan färgerna som övermättade och ansiktsfärger som överdrivna. Istället imponeras man, i ljusa bilder, av de fylliga färger som visas på duken där främst blått och grönt presenteras med fantastiskt djup. Jag skriver "i ljusa bilder" eftersom jag har vissa reservationer som jag återkommer till i "Observationer".

Vinkeln mellan en färg och D65-punkten kan sägas motsvara färgens toning (hue). Toningen i Tx200 är inte hundraprocentig, gul upplevdes något gröntonad vilket mätningarna bekräftar. Ett exempel är Frodos ansikte i början av Sagan om Ringen, jag vill minnas att hans ansikte inte ska vara fullt så gröntonat. Enligt CIE-diagrammet är rött något orangetonad (ett vanligt problem på projektorer av den här typen) och magenta något blåtonad. Det var dock väldigt sällan jag i praktiken störde mig på detta.

Tx200 har många bra inställningsmöjligheter men något som saknas är mer precisa metoder att justera primär- och sekundärfärger. "Color" och "Tint" påverkar ofta alla färger och är därför begränsade. En del andra projektorer har möjlighet att justera dessa färger på HSV-nivå (hue, saturation, value). Det hade varit intressant att prova om man kunde justera, "vinkla bort", gröntonen i gult. Något för Tx300 kanske?

Ljusstyrka/Kontrast/Svärta
Mängden reflekterat ljus från duken mäts i footLamberts (fL). Vi på Component såväl som SMPTE (Society of Motion Picture Television Engineers) rekommenderar 12 fL för mörka rum. Trots att rekommendationen ligger på 12 fL anser vi att 8-9 fL fortfarande är tittbart men att lägre värden direkt kan klassas som ljussvagt. FootLamberts är en enhet som beror av dukstorlek. Därför anger vi alltid ljusstyrkan i lumens som är en enhet helt oberoende av duken. För att beräkna fL för din egen duk, använd formeln: footLamberts = lumens/(dukstorlek i m2)/10.75* (dukgain).

Vid mätningen av ljusstyrka användes D65-kalibreringen ovan och vid samtliga mätningar var lampläget inställt på "Whisper".

Det läge jag främst föredrog var autoirisen i läget "Auto1" och linsirisen i läge "4". Här uppmättes en ljusstyrka på 176 lumens med en on/off-kontrast på 1668:1. Det motsvarar 9 fL från min 1.0 gain 1.8 meter breda 16:9 duk med en svartnivå på 0.005 fL. Med linsirisen i läge "5" uppmättes en ljusstyrka på 235 lumens med en on/off-kontrast på 1484:1 (motsvarar 12 fL respektive 0.008 fL). Med linsirisen i läge "10" uppmättes en ljusstyrka på 372 lumens (motsvarande 19 fL).

Jag föredrog alltså att offra lite ljusstyrka till förmån för en lägre svärta. Vilket linsirisläge man själv väljer beror helt på smak och dukstorlek. Här ska även nämnas att ljusstyrkan var innan kalibrering, i läget "6500K", ungefär 15 % högre än efter kalibrering. En ljusstyrka på 372 lumens innebär att man kan uppnå 12 fL på en 2.26 meter bred 1.0 gain duk. Har man en större duk alternativt önskar högre ljusflöde måste man använda en kallare färgtemperatur (ej D65) eller ställa om lampan till "Normal". Vid lampläge "Normal" är TX200 kapabel till inte mindre än 650 lumens (mättes dock på ett annat exemplar) vilket är tillräckligt för ge 12 fL från en 3 meter bred duk! Detta rikliga ljusflöde med bibehållen D65-gråskala är extremt ovanligt från LCD-projektorer i den här prisklassen.

I läget "Auto2" och "4" uppmättes samma ljusstyrka som tidigare med en on/off-kontrast på 6952:1. Motsvarande svartnivå är här fantastiskt låga 0.001 fL. I läge "5" uppmättes kontrasten 6204:1 och svartnivån 0.002 fL. Hitachi specificerar Tx200 till 7000:1 och det uppnår man alltså trots D65 kalibrering som i regel alltid ger lägre värden än specifikationen. En gissning är att dessa mätningar är något missvisande, jag misstänker att autoirisen stängs extra mycket när en hel 0 IRE bild visas. Det kan även bekräftas i praktiken, svärtan ser aldrig fullt så djup ut som siffrorna vill få oss att tro. Dessutom ska man komma ihåg de nackdelar detta läge dras med (se "Irisbländare").

Specifikationer tar i regel aldrig hänsyn till D65. För att undersöka on/off-kontrast utan fokusering på D65 ställdes projektorn i "High Bright" och vitnivån till "0". Då uppmättes med Auto2 makalösa 12306:1. Bilden är allt annat än korrekt så kanske är det tur att Hitachi inte mätte kontrasten på sin projektor innan de skrev specifikationen.

Med autoirisen i läget "Off" och linsirisen i läge "4" uppmättes samma ljusstyrka som tidigare, 176 lumens, samt en kontrast på 732:1. Motsvarande svartnivå är här 0.012 fL. Det är uppenbart har LCD har en lång väg att gå innan de kommer ifatt övriga tekniker när det gäller panelkontrast.

Tx200 kan, tack vare sina stora möjligheter att justera sitt rikliga ljusflöde, anpassas till såväl kritiskt tittande i becksvarta biorum eller okritiskt tittande en solig sommardag, mycket bra. Mätningarnas praktiska betydelse kommer kommenteras i "Observationer".

Optik/Paneler
Den ovanligt stora linsen levererar bilder som har en fullt godkänd skärpa. Bilden är inte sylvass men skärpan räcker till för att plocka fram de minsta detaljerna från filmerna. Med hjälp av ett testmönster bestående av ett vitt rutnät på svart bakgrund undersökte jag om optiken led av brytningsfel, chromatic aberration. Det visar sig som färgskuggor runt skarpa konturer. Jag observerade då inga dylika fel men när projektorn matades med sin egen upplösning kunde jag i Windows desktop se att TX200 faktiskt lider av detta problem. Störst är felet ute i kanterna men detta var inget jag störde mig på från tittpositionen på ungefär 1.8 gånger dukbredden.

Samma testmönster avslöjade att lcd-panelerna i vårt testexemplar inte var riktigt ensade, panel missalignment. Den blå panelen låg ungefär en pixel under de andra två. Detta är återigen inget som kunde observeras från tittpositionen.

Ett vanligt problem på tidigare LCD-projektorer är så kallad Vertical Bandning, vertikala fält i bilden. Tx200 lider inte alls av detta problem. Ett annat kanske ännu vanligare problem är Fixed Panel Noise, FPN. FPN uppenbarar sig som smutsiga vertikala "strängar" i bilden. Tänk er att man låter smutsigt vatten rinna nedför ett fönster. Tyvärr uppvisar testexemplaret lite tendens till FPN. Det var aldrig dominerande men i bilder innehållande t.ex. mörka moln kunde det då och då, om än svagt, observeras.

Vi har på marknadens samtliga Epson D5-baserade projektorer (t ex Sanyo Z4, Epson TW600, Panasonic AE-900E) sett att de har problem med att hålla jämn temperatur över hela bilden. Problemet uppenbarar sig på olika sätt beroende på modell men Tx200 är alltså inget undantag. Med en helvit testbild är vänster sida är blåtonad och höger rödtonad, skillnaden i färgtemperatur var över 1000 Kelvin. Felet är tydligast i ljusa enfärgade bilder eller i svartvita filmer. Återblickarna i Kill Bill och snötopparna från Sagan om Ringen är exempel på sekvenser där detta kan observeras med vanligt filmmaterial.

Observationer
För att vara en LCD-projektor i denna prisklass slås man av den förhållandevis goda dynamiken som Tx200 levererar i Auto1. I början av Episode IV konfronteras Leia med Darth Vader ombord på rebellernas lilla rymdskepp. Skeppets ljusa inredning kontrasteras fint mot skurkens dräkt och övriga mörka detaljer, inte minst då genomsnittsgamman är inställd på 2.33.

I mörka scener levererar Auto1 för det mesta trovärdiga bilder. Detaljnivån ligger på en godkänd nivå även om de allra minsta detaljerna ibland saknas, oavsett displaygamma. Man stör sig sällan på den hinna som vissa andra projektorer dras med när mörka bakgrunder ska renderas. Svärtan kunde dock ha varit än lägre, slår man över till Auto2 inser man att 0.005 fL inte är tillräckligt lågt för att fullt ut lura ögonen att svart är svart. Star Wars stjärnhimmel är inte fullt så avgrundsdjup som man hade önskat. Det ska dock påpekas att Tx200 hanterar mörka scener bättre än flertalet projektorer i prisklassen. Dessutom gör den det med en autoiris som arbetar förhållandevis obemärkt, starkt jobbat Hitachi.

I ljusa scener kan Tx200 leverera tillräckligt ljusflöde, inte minst med linsirisen inställd på "5" eller högre. Filmen Driven ser väldigt bra ut, de soliga utomhus scenerna visas med stor realism. Trycket och mättnaden i färgerna kommer här till sin rätt och det finns väldigt lite att klaga på. Med linsirisen i "4" tappar bilden lite liv men efter ett tag anpassar sig ögonen vid det något låga ljusflödet och de allra flesta ljusa scener fungerar bra även i detta läge.

Kontrastomfånget räcker dock inte riktigt till för att fullt ut kunna kombinera djup svärta med rikligt ljusflöde. Med linsiris "4" fick jag offra lite ljusflöde och hade samtidigt gärna sett en något lägre svartnivå. D5-panelerna i sig medger inte ett särskilt stort kontrastomfång. I dagsläget måste alltså LCD-projektorer utrustas med någon form av autoiris. Auto2 ger ett makalöst kontrastomfång men nackdelarna är för stora och på grund av avsaknaden av gammajustering blir bilden för mörk. Jag hade gärna sett ett annat autoirisläge som hade ett omfång någonstans mittemellan Auto1 och Auto2. Denna skulle kompletteras med gammajustering som offrar detaljer i vissa ljusa delar av bilden till förmån för ett större djup i lågdagrar. Detta läge skulle samtidigt ge en lägre svärta än Auto1. Personligen är jag inte helt nöjd med svärtan förrän den hamnat på ungefär 0.004 fL eller lägre. När får vi se en LCD-projektor som kombinerar minimala autoirisartefakter med en kontrast på minst 3000:1?

PJ-TX200 - LCD tar ett steg vidare

D5-panelen är ett stort steg framåt i jämförelse med den gamla D4-varianten. Jag såg från tittpositionen aldrig skymten av screendoor och scanline-problemet verkar vara ett minne blott. Scanline-problemet är mitt namn på en gammal LCD-akilleshäl som innebär att linjer i bilden löper omlott om varandra vid vertikala panoreringar. Transparensen i bilden har tveklöst börjat närma sig DLP-konkurrenterna och hade det inte varit för den lilla mängd FPN som vårt testexemplar uppvisade hade det varit full pott i denna gren. Nu blev betyget ändå mycket bra, men det finns fortfarande utrymme för förbättringar. Om man kombinerar detta med ett, för LCD, traditionsenligt lugn i bilden som hanterar rörelser så bra som källan tillåter så inser man att Tx200 levererar en bild som är lätt att tycka om.

Innan jag avslutar genomgången av observationer vill jag lyfta fram två mindre problem. Jag sa tidigare att Tx200 uppvisar färger i med stor mättad och liv. Det gäller inte riktigt i mörkare bilder som samtidigt ska vara färgrika. Här känns paletten något matt och bilden upplevs något livlös. Det andra problemet är att detaljer i bilden är något grötiga och oroliga. Jag saknar lite finess och nyansering. Har sett andra projektorer som hanterar små detaljer bättre.

Förutom kontrastomfång, vilket man aldrig kan få för mycket av, anser jag att dessa två är Tx200 största problem. Med det sagt så vill jag påpeka att vi nu är inne på ganska små detaljer och bedömningar av prestanda som man för bara ett år sedan endast kunde drömma om. I praktiken är ovanstående sällan något större problem, utan som tidigare nämt - TX200 leverar en bild av mycket hög kvalitet för klassen.

Testomgången avslutades med en jämförelse med föregångaren PJ-TX100. Tx200 uppvisar ett synbart högre kontrastomfång och djupare svärta. Bilden är mer transparent och färgerna får ett helt annat liv när nykomlingen står för ljusflödet på duken. Avsaknad av scanline-problemet och det lägre fläktljudet är då bara en ren bonus. Om det för ägare av föregångaren är värt kostnaden att uppgradera kan jag inte svara på, vi värderar alla bildkvalité på olika sätt. Personligen skulle jag utan tvekan kunna leva med en Tx200 hemma men hade jag ägt föregångaren skulle jag nog synas i landets hembiobutiker letandes efter något nytt.

Slutsats
Hitachi har skapat en projektor som uppvisar godkänt kontrastomfång och svartnivå. PJ-TX200 kan leverera ett för klassen oslagbart ljusflöde med bibehållen D65-gråskala. Tack vare irisbländare och rikliga inställningsmöjligheter kan man på ett kraftfullt sätt justera bilden precis efter tycke och smak. De mångsidiga placeringsmöjligheterna och låga fläktljudet gör att projektorn är mycket lätt att placera. I Auto1 har man en bra autoiris som förbättrar kontrast utan att ge några allvarliga artefakter. Vi önskar oss dock ett andra irisläge som i vissa scener offrar detaljer i ljusa delar till förmån för en än högre kontrast och större djup i lågdagrar. För 100 % godkänt så hade vi gärna sett en något mer nyanserad bild och kanske livligare färger i lågdagrar, men trots att vi ser en förbättrings potential så är det uppenbart att Hitachi i och med PJ-TX200 har tagit fram ett mycket starkt LCD-alternativ i prisklassen, kanske t om med den bästa D5 baserade projektorn. Det återstår att se, men tills dess så kan vi säga att TX200 rekommenderas varmt!

Riktpriset vid introduktion av PJ-TX200 är satt till ca: 22 000 kr.

Stort tack till Wiktors för lånet av projektorn.

Här kan du diskutera produktrecensionen i forumet:
http://www.component.se/forum/index.php?showtopic=3989

Kringutrustning
Filmduk: XUS 81" 16:9 med DaLite MattWhite gain 1.0
CD/DVD-spelare: Denon DVD-1910, Harman/Kardon DVD22
Kablar: Molex DVI-HDMI 1.5m & Noname Komponent 3RCA 1.5m
Kalibreringsutrustning: Colorfacts 5.5 och Trichomat-1 (Trichromatic light sensor with 3 light-sensing ICs, 3 tuned color filters, integrated microprocessor and USB connection)
Filmer: Digital Video Essentials (PAL), Peter Finzel Test Disc SE (PAL), Star Wars Ep IV, Sagan om Ringen, Hitta Nemo, Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten, Driven, Shakespeare in Love, Austin Powers: The Spy Who Shagged Me - Superbit, Gladiator, Bad Boys, Tolken, Matrix Reloaded med flera.


Publicerad: 2005-12-04
Uppdaterad: 2007-05-06