Component - för entusiaster av ljud och bild.

Sony HS60 - konung av LCD?

Innan hösten kommer med nya produkter recenserar Component Sonys bidrag bland LCD projektorer, VPL-HS60, vi kan redan i detta skede avslöja att detta är den för tillfället bästa LCD projektorn på markanden.

Till skillnad från de tidigare LCD projektorer vi recenserat som alla var baserade på D5 paneler från EPSON så har Sony egna paneler som används i HS60. Detta bidrar till lite andra karaktäristiska drag som vi kommer till senare i recensionen.


Sedan VPL-VW10HT, den första konsumentprojektorn med högupplöst widescreen-panel, har Sony haft framgång med ett antal högkvalitativa och innovativa projektorer. Senast med HS50, föregångaren till HS60, där vi för första gången fick se en LCD projektor som, tack vare dess autoiris, hade högre ONOFF kontrast än de flesta DLP projektorer på marknaden. Autoirisen bidrog till att HS50 blev lite av ett fenomen och kampen mellan DLP och LCD fick nytt liv.

Precis som i föregångaren HS50 finner vi 3st LCD paneler med upplösningen 1280x720. HS60 klarar också kraven för att få kallas HD-Ready vilket bidrar till att den är ett säkert kort för framtida HD sändningar och material. Den största skillnaden jämfört med HS50 är en aggressivare och förbättrad autoiris samt något som Sony kallar ”high contrast plates” som har till uppgift att höja grundkontrasten till 2000:1 enligt Sony. Denna gång anger Sony en ONOFF kontrast på 10,000:1 med hjälp av irisen vilket låter väldigt lovande, allt detta är dock på pappret, hur den presterar I verkligheten kommer vi att analysera I resten av recensionen.

Om projektorn
Projektorn är relativt stor med måtten 406*310*125 och väger in på ca: 5,2 kg. Designen är inte ny utan Sony har valt att använda samma chassi som HS50, det som utseendemässigt skiljer dem åt är att HS60 har en svart zoom ring jämfört med den silverfärgade som återfanns hos HS50. På sidan av enheten finner vi även knappar för grundfunktionerna, t ex tillgång till menyn, av/på stängning o.s.v. knappar som även återfinns på fjärkontrollen. Luftintag har placerats på baksidan av projektorn, och utblåset på framsidan. På sidan av projektorn finner vi reglagen för linsjusteringen, vilken justeras med hjälp av två hjul. Designen är stilren och enheten andas god kvalité. Zoom och kastavstånd är identiskt med HS50 och detta innebär en zoom på 1,55x. Nedan följer en liten tabell som påvisar bildstorlekar på min och max kastavstånd.

Bildstorlek (bredd) Min Kastavstånd Max kastavstånd
156cm (70”) 2,08m 3,17m
177cm (80”) 2,38m 3,63m
199cm (90”) 2,69m 4,1m
221cm (100”) 2,99m 4,56m

Projektorn är alltså kapabel att projicera en relativt stor bild på kort avstånd och med en sin zoom innebär det att den kan placeras relativt fritt i rummet. Linsjustering, eller mer vanligt kallat lenshift, finns för både horisontell och vertikal justering och den erbjuder 100 % bildförflyttning vertikalt i båda led (upp och ner) samt 50% horisontellt även här i båda led. Vid bordsplacering och vertikalreglaget i minläge, hamnar bildens överkant på 50 % av bildhöjden över linsmitt. Med vertikalreglaget i maxläge hamnar bildens underkant på 50 % av bildhöjden över linsmitt.

Sony är bland de tillverkare som erbjuder störst flexibilitet vad gäller linsjustering i både vertikal och horisontellt led vilket är ett stort plus för placeringsmöjligheterna. Det är dock viktigt att notera att man inte kan utnyttja maximal linsjustering både vertikalt och horisontellt samtidigt, utan att de begränsar varandra. Detta innebär att vid maximal vertikal justering går det nästan inte att justera något horisontellt och vice versa.

Fläktljudet på HS60 i det låga lampläget är specificerat till 26db vilket får ses som någorlunda korrekt. Ljudnivån i detta läge är klart accepterbart. Under testet var projektorn placerad precis bredvid sittplatsen och fläktljudet i det lägsta läget störde aldrig. Dock varvar fläkten upp rejält i det högre lampläget och här kan man nog säga att det kan störa under filmtittande.

Fjärrkontrollen är densamma som medföljde HS50, den är gedigen och ger ett gott intryck med god känsla och enheten svarar bra på knaptryckningar. Alla knappar man vill ha återfinns på fjärrkontrollen och den fyller sin funktion väl, betyget blir godkänt.

Anslutningar/Signalhantering
När det gäller anslutningar har HS60 det som får anses vara standard idag, Här finns ingångar för Komposit, S-video, VGA, HDMI och analog Komponent. Ett önskemål hade varit att dom hade satt ditt dubbla HDMI ingångar.

Med sin 720p upplösta panel bör man kunna mata projektorn med en 720p signal och visa den perfekt pixel-mappat utan vare sig under- eller overscan. HS50 hade problem med detta vilket resulterade i att Sony fick en hel del klagomål. De har nu lyssnat på kritiken och 720p visas utan overscan. Tyvärr har Sony inte lyssnat så noga, 576i/p både via HDMI och komponent ingångarna påvisar stor overscan med ca 40 pixlar vertikalt och ca 80 horisontellt vilket inte är godkänt medans 1080i påvisar mindre overscan med ca 20 respektive ca 40 pixlar. Det är synd att Sony inte tagit till sig kritiken och löst problemet på alla ingångar samt upplösningar, möjligheten för användaren att själv stänga av overscan borde vara en självklarhet.

För att undersöka skalningsprestanda studerade jag högfrekvenstestbilder från Digital Video Essentials (DVE). Här märktes tydligt att Marantz-spelaren (och även Panasonic spelaren) skalade upp bättre till 720p än vad projektorn gjorde, se bilden nedan.

Den vänstra bilden visar hur ett frekvenssvep med 1 pixel breda vertikala linjer ser ut när projektorn matas med 720p/1080i. Den högra bilden visar hur det ser ut med analog och digital signal i 576p. Det man ser är hur skalningen från spelaren lyckas hålla de finaste linjerna separerade och därmed öka detaljrikedomen i dessa delar av bilden.

Vid testet användes en Marantz DV6600, en rimlig spelare att använda tillsammans med HS60. Likt HS50 så är HDMI att föredra även denna gång. Bilden får sig ett lyft mot komponent och framförallt så noterades en skarpare och mer detaljerad bild från HDMI ingången med bättre djup. Komponent ingången är också bra men skillnaderna är ganska påtagliga vilket resulterar i att HDMI ingången rekommenderas om man vill nyttja HS60:ns fulla kapacitet.

Deinterlaceing
Vid matning med interlace signaler som 480i/576i måste projektorn själv omvandla bilden till progressiv. Deinterlaceing innebär att halvbilder, fields, omvandlas till helbilder, frames.

Filmbaserat material, vanligen inspelat med filmkamera, tas optimalt hand om med en metod kallad inverse-telecine som kombinerar ihop två "field" för att skapa en progressive "frame". HS60 gör ett ganska bra jobb på denna punkt och erbjuder användaren en fin och detaljrik bild även när den matas med interlace. Den gör inte ett lika bra jobb som min källa Marantz DV6600 men når ändå en nivå som är högre än många andra projektorer i budgetklassen.

Videobaserat material, här handlar det om sportsändningar, egenfilmat material etc. kort och gott material som är oförutsägbart då varje field är tidsmässigt unikt. Här kan man vid rörelse inte sammanföra två fields för att utvinna full upplösning. Således måste man applicera en annan metod. HS60 använder metoden per-pixel motion adaptive som uppnår full upplösning i statiska delar av bilden. Rörliga delar skalas upp och totalt sätt gör HS60 ett godkänt jobb även om Marantz-spelaren med kantutjämning var ett strå vassare.

Sammanfattningsvis kan man säga att HS60 gör ett godkänt jobb med ett plus, och för det mesta så produceras en fin och detaljerad bild oavsett signal vilket är bra om man inte har tillgång till en extern scaler. Med detta sagt finns det fortfarande en del att förbättra och vår rekommendation är att satsa på en dvd spelare med erkänt bra deinterlaceing och mata en progressiv signal till HS60.

Bildinställningsmöjligheter
Här levererar Sony ett flertal olika inställningsmöjligheter vilket ger möjligheter till mångsidig kalibrering. Vi finner de vanliga inställningarna för svartnivå (brightness), vitnivå (contrast), färgmättnad (colorsaturation), toning (tint) och skärpa (sharpness, fungerar bäst i mittläget). Allt detta finner vi under Picture menyn. I denna meny återfinner vi även Black Level Adj, Gamma Correction, Color Temp och Cinema Black Pro. Den förstnämnda är en funktion för att ge illusionen av djupare svärta genom att justera gammakurvan så bilden går ur svart senare. Det ger dock en onaturlig gamma och de flesta detaljer i lågdagrar försvinner helt, således skall denna funktion vara inställd på OFF.

Gamma Correction erbjuder tre val, OFF, 1, 2, 3 som vi återkommer till senare. Under Color Temp återfinns reglagen för färgtemperatur som kan ställas i tre lägen High, Middle och Low. Vi finner även möjligheten att finjustera gråskalan med hjälp av separata Gain/Bias inställningar för varje grundfärg (RGB). Sist i menyn hittar vi Cinema Black Pro som kan ställas i tre lägen OFF, ON samt Auto, detta reglage justerar irisen där OFF innebär att den är maximalt öppen, ON innebär att den är stängd och Auto att den automatiskt justeras efter sceninnehåll, mer om det senare.

I huvudmenyn för bild återfinns även RCP (Real Color Processing) som är en möjlighet att justera ett antal parameterar för varje primär- samt sekundärfärg. RCP kan ses som mer exakta reglage för inställning av färgdekodern som annars i regel bara kan justeras med parametrarna total mättnad (color) och toning (tint). Även detta återkommer vi till senare.

Vissa projektorer stödjer möjligheten att forcera detta med colorspace så att oavsett inkommande signals colorspace så går det att matcha så att man får korrekta färger. Denna möjlighet finns tyvärr inte hos HS60 (men hos vissa konkurrenter), utan colorspace sätts automatiskt. Detta innebär att om man har en källa där denna konvertering inte sköts riktigt så rekommenderas att inte uppsampla signalen, utan hellre använda sig av progressiv 480p eller 576p.

Gamma
En displays gamma kommer att påverka bilden på en rad områden så som intensitet, simultankontrast, färgåtergivning och detaljrikedom. Således är gamma den kanske viktigaste bildparametern för god bildåtergivning. Rekommenderat gammavärde, eller displaygamma, brukar anges ligga mellan 2.2 och 2.8 där tricket är att hitta, beroende på projektorns prestanda och rummets egenskaper, bästa balansen mellan djup och detaljer. För en mer utförlig förklaring av gamma och de kurvor vi redovisar här hänvisar vi till recensionen av Hitachi TX200.

Som tidigare nämnts så erbjuder HS60 4 olika gamma kurvor under meny valet Gamma Correction, dessa är OFF, 1, 2 samt 3. Nedan redovisas den uppmätta gamma kurvan för varje läge.



Här ser vi kurvan för läget OFF, den uppmätta kurvan (gul) följer genomsnittskurvan (streckad) bra med små avvikelser. Genomsnittsgamma är 2,25. Läget OFF erbjuder även den brantaste kurvan och då det saknas gamma EQ så är ca 2,25 det brantaste som går att få från HS60. Det hade varit önskvärt att kunna få en lite brantare kurva upp mot ca 2,5-2,6 för dem som har ett optimalt rum med mörka väggar och tak.

Här ser vi kurvan för läget ”1”, även denna följs bra med en lutning på 2,14 vilket ger en ljusare bild men är på gränsen att vara för urtvättad.

Kurvan för läget ”2” hamnar nästan exakt på 2,0 i lutning och bör undvikas då den ger en urtvättad bild som saknar djup.

Kurvan för läget ”3” hamnar på 1,92 och ger en ljus men urtvättad bild, kanske kan vara användbar i en situation med mycket omgivningsljus t.ex. vid en fotbollsmatch.

Inget av lägena ger en konstig kurva och man kan enkelt välja den man vill ha, dock är det endast läget OFF som lämpar sig för film om man vill återspegla en korrekt bild med bra djup. Jag hade även önskat en Gamma EQ så att man kan finjustera kurvan och få till en lutning som man själv vill ha. Nu är inte detta hela sanningen om gamma i HS60. Vid användning av autoiris kommer projektorn dynamiskt att justera gamman beroende på bildinnehåll vilket vi kommer till i nästa kaptitel.

Iris
För att bedöma när autoirisen på HS60 börjar jobba kan vi jämföra ljusflödet mellan de olika lägena på irisen. Detta åstadkommer vi genom att mäta ljusstyrkan på fasta IRE fält som löper från 0-100IRE, i tabellen nedan visas den uppmätta ljusstyrkan vid alla tre lägen OFF, ON, Auto samt relationen mellan Auto och OFF.

 AutoOnOffAuto Off
0 IRE0,0010,0040,0128%
10 IRE0,0230,010,0373%
20 IRE0,150,070,275%
30 IRE0,380,190,4978%
40 IRE0,840,360,9688%
50 IRE1,550,611,5799%
60 IRE2,280,92,3697%
70 IRE3,281,563,23101%
80 IRE4,331,734,4398%
90 IRE5,742,275,60101%
100 IRE7,052,877,2696%

Detta är inte hela sanningen utan HS60 använder sig även av en dynamisk gammajustering när irisen börjar jobba. Detta för att ljusa objekt i mörka scener inte skall tappa allt för mycket lyster när ljusstyrkan kapas. I de flesta mörka scener så återfinns endast svagt lysande objekt men då och då kan en mörk scen innehålla ett eller flera starkt lysande objekt och då har man två val.

1. Hålla iris stängd, detta kommer att förbättra svärtan i bilden. Objekten kommer då att tappa lyster men det kan återställas genom att applicera gammajustering på delar som ska vara ljusa. Lystern återställas och kontrasten i bilden kommer att öka. Dock finns det en överhängande risk för kompression i ljusa delar av bilden.

2. Öppna upp iris för att ge objekten lyster utan att applicera för mycket gamma. Detta resulterar i sämre svärta och lägre kontrast så länge det finns starkt lysande objekt i bilden. Fördelen är att problem med bildförvrängning hålls nere.

Den metod man väljer bestäms bland annat av den genomsnittliga ljusintensiteten i bilden, bilder med olika APL (Average Picture Level) innebär alltså olika lägen på iris.

Hur arbetar irisen i HS60?
Sony har valt en automatisk iris som är ganska långsam, det tar ca 4sek för irisen att gå från öppen helvit (100IRE) till stängd helsvart (0IRE). Det innebär att den är tillräckligt snabb för att nå ner till sitt lägsta läge i de flesta scener som kräver det men även att den ger en behaglig övergång och vid filmtittande noterar man för det mesta ingen fördröjning av ljusflödet (IDE, Iris Delay Effect).

För att undersöka hur autoirisen hanterar gammajustering mätte jag upp gamma kurvan först med hela gråskala fält, och sedan med gråskala fönster. Det sistnämnda är ett fönster med gråskalan omgiven av en svart bakgrund.

Den svarta bakgrunden ger att APL för ett visst fönster är lägre än för motsvarande fält. Detta innebär att irisen tror att scenen är mörk och ju högre upp på IRE skalan vi hamnar ju ljusare blir fönstret och irisen måste välja mellan alternativ ett och två som presterades ovan. Genom att jämföra gammakurvor mellan fält och fönster kan vi se hur gammajusteringen är utförd.


Här ser vi kurvan med fält och lutningen hamnar i detta fall på 2,3.



Här har vi kurvan med fönster och det är uppenbart att det hänt en hel del. Den största skillnaden ser vi dock mellan 70 och 90IRE, vi kan se att med fönster så går kurvan för högt d.v.s. ljusintensiteten höjs mer än vad som är idealt (streckade linjen). En idealisk iris/gammajustering ska ge samma intensitet oavsett om man mäter på fönster eller fält, det klarar inte HS60 riktigt. Det hade varit önskvärt om intensiteten var konstant oavsett APL så att korrekt intensitet hade uppnåtts för alla scener.

Det är uppenbart att Sony valt att implementera alternativ ett av de två som presenterades innan, d.v.s. hålla irisen stängd och applicera gammajustering när det finns starkt lysande objekt i mörka scener. Detta leder till att dessa ljusa delar riskerar att komprimeras vilket resulterar i att de finaste detaljerna i dessa objekt försvinner. Detta var även något som noterades under filmtittande. Dock är detta inte ett stort problem eftersom det vanligtvis inte finns så stora starkt lysande objekt i mörka scener, men det är intressant att påvisa vad som sker och hur irisen faktiskt kompromissar bilden.

Med detta sagt får irisen i HS60 mycket väl godkänt och den gör ett förträffligt jobb med att ge användaren en enorm ökning av den upplevda kontrasten samtidigt som själva funktionen arbetar nästan obemärkt under de flesta scener. Skillnaden mellan läget OFF och Auto vid en mörk scen är som natt och dag. Ingen projektor på marknaden som använder sig utav en automatisk iris har lyckats att ge en sådan stor ökning av den upplevda kontrasten i de mörkare scenerna, mycket bra. Priset man betalar för detta är alltså att vissa scener uppvisar inkorrekt intensitet, IDE och att ljusa delar ibland komprimeras.

Gråskala
Innan kalibrering av gråskalan valdes med hjälp av en 70 IRE bild den förinställda temperaturen hos HS60 som låg närmast temperaturen för den korrekta vitpunkten D65, 6504K. Jag mätte upp temperaturen vid de tre temperaturlägena för att avgöra vilken som låg närmaste 6504K för vidare kalibrering. High mätte 10500K, Middle 9000K och Low 7000K således valdes läget Low för vidare kalibrering.

Nedan ser vi Gråskalan från fabrik i läget Low.


Vi ser här att vi har ett jämnt underskott på rött genom hela gråskalan, dock så ligger både grönt och blått bra till (D65 motsvarar den streckade 100 % linjen).

Vid kalibrering itererar eller växlar man mellan att justera Gain (kontrast) och Bias (brightness). Efter kalibrering presterar HS60, med dessa testbilder, en mycket fin gråskala utan några toppar.

DeltaE, avstånd från D65, ligger mellan 0-3 från 30-100 IRE vilket får anses vara ett bra betyg på projektorns gråskala...

 Temp. °K
Okalibrerad
Temp. °K
Kalibrerad
DeltaE
Okalibrerad
DeltaE
Kalibrerad
20 IRE70526560125
30 IRE70576508123
40 IRE70666498101
50 IRE7072652582
60 IRE7298652691
70 IRE75896579132
80 IRE75276632121
90 IRE71266320111
100 IRE7168626592

Detta gäller dock endast med fält-testbilder. Med svårare bilder, med annan APL får Sonyn lite problem, något vi ska kika på härnäst.

Gråskala och Automatisk Iris.
Som tidigare nämnt så kommer iris att arbeta på olika vis när man testar med ett testfält som består av ett IRE fönster jämfört mot hela fält. Detta kommer naturligtvis även att påverka gråskalan, speciellt vid den lägre delen av IRE skalan. En metod att uppnå en närmare representation av hur projektorn arbetar under film är att finjustera kalibrering mellan 20-40IRE med fält bestående av IRE fönster eftersom detta läge på iris bättre representerar hur den arbetar under filmvisning.

När man växlar till fönster märker man klart att irisen hos HS60 har en del för sig som påverkar gråskalan. En klar ökning av den röda färgen uppenbaras till följd av den aggressiva gamma justeringen, detta är även påtagligt under filmvisning då mörka scener kan få en dragning mot rött. Fönster säger dock inte hela sanningen eftersom fönstret i sig är ganska stort och det är inte vanligt att det finns så stora ljusa objekt i en mörk scen. När dessa dock infinner sig så appliceras en hel del gamma justering istället för att öppna irisen och förlora svärtan och kontrasten, detta resulterar i att gråskalan kompromissas med en dragning mot rött.

Ett annat exempel på detta är då man öppnar menyn under en mörk scen, menyn i sig är ett relativt stort objekt som är betydligt ljusare än den mörka bakgrunden, genast kan man observera hur menyn drar mot rött. I praktiken är gråskalan inte fullt så bra som tidigare mätningar visade.

Ett tips är alltså att först ställa in gråskalan som vanligt med hjälp av IRE fält, men att sedan kontrollera dessa inställningar med IRE fönster där man bättre kan se om iris är aktiv, och sedan finjustera dessa delar. Märker man att det skiljer mycket mellan fält och fönster när iris är aktiv kan man välja det bästa resultat man kan uppnå med fönster. Nedan följer ett exempel:

Om en projektor har en iris som är aktiv mellan 0-40IRE så bör följande kalibreringssteg tas:
1. Kalibrera som vanligt hela IRE skalan med hjälp av IRE fält.
2. Kontrollera spannet 20-40IRE med hjälp av fönster.
3. Skiljer det för mycket mot standard kalibreringen använd fönster för kalibrering av 20-40IRE.
4. Förstör detta resten av skalan, försök kompromissa, över 40-100IRE är dock viktigare och skall prioriteras.


Ett försök att kalibrera med fönster under 40IRE löste en del av problemen men det kompromissade resten av gråskalan för mycket. Således valde jag att kalibrera med fält för att behålla en korrekt gråskala där det är som viktigast mellan 40-100IRE enligt steg fyra ovan. Med detta sagt är denna dragning mot rött i mörka scener med stora starkt lysande objekt en kompromiss som Sony valt och som inte går att göra mycket åt.

HS60 är alltså lite svårkalibrerad. Bristerna i gråskalan ska läggas till tidigare nämnda nackdelar som autoirisen introducerar. Här ska dock poängteras att trots detta upplevs totalbilden betydligt bättre i Auto läget än i On/Off lägena. Kompromissen är således ett bra val men vi önskar att framtida modeller kan uppnå samma fantastiska simultankontrast men med mindre brister.

Färghantering
Den ljusa triangeln i CIE-diagramet nedan visar HS60:s gamut(färgomfång). CIE diagramet ger oss information om primär- och sekundärfärgers mättnad (avstånd från vitpunkten, här märkt som ”D65”) samt toning (vinkel i förhållande till vitpunkten)Den mörka triangeln visar det standardiserade färgomfång som finns specificerad för PAL(EBU), för korrekta färger ska man alltså ligga så nära den som möjligt.

Vi kan se här att av primärfärgerna ligger blått bra till, rött är något mer mättat än standarden och grönt ligger även den en bit utanför. Toningen på färgerna är dock riktigt bra.

Sekundärfärgernas position bestäms inte bara av gamuten utan även av vitpunkten (gråskalan) och färgdekodern. Vad vi ser är att cyan nästan ligger perfekt och även gult ligger bra till, magenta är den som ligger mest fel och drar något mot blått. Då vitpunkten är kalibrerad enl standarden (D65) tyder det på ett litet fel i färgdekodern.

Som vanligt när det gäller LCD så har vi en stor gamut vilket medför att möjligheten finns för mycket fin färghantering. Dock spelar det mindre roll eftersom standarden är satt efter CRT tekniken och allt filmmaterial produceras därefter. Detta innebär att det inte finns någon direkt praktiskt användning för dessa fina färghanteringsmöjligheter. Det skall även nämnas att det alltid är en fördel med en större gamut än en som är mindre än standarden.

För att flytta färgerna närmare standarden krävs att projektorn har en funktion för att ändra gamuten genom att den färg som ska ändras adderar motstående färger (t.ex. om rött ska flyttas in adderar man grönt och blått). Med hopp om att RCP skulle ge mig den möjligheten öppnade jag RCP och började testa. Det visade sig dock att RCP inte fungerar på detta sätt utan det verkar endast vara ett verktyg för att justera färgdekodern. Den enda nyttan med RCP var därför justering av sekundärfärgerna och efter någon minut låg magenta mycket bättre till. Nedan ser vi resultatet.

Det hade varit önskvärt att man kunde justera gamuten och bättre kunna precisera mot standarden. RCP är ett bra vertyg för att justera fel i färgdekodern (som iofs borde fungera rätt redan från början) men har alltså en begränsad nytta.

Med detta sagt har HS60 mycket fina, om än något övermättade, färger som trots detta sällan verkade överdrivna utan snarade förföriskt. Man njuter av den precision som färgerna målas upp på duken, betyget blir godkänt.

Ljusstyrka/Kontrast/Svärta
On/Off kontrast mäts genom att ange skillnaden mellan en helt vit bild vid 100 IRE (full on) och en helt svart bild vid 0 IRE (full off). Vad som är viktigt att förstå är att det ofta kan vara en diskrepans mellan hur en bild upplevs och hur den mäter. Skälet till detta är att uppmätta kontrastsiffror i princip inte säger någonting om den upplevda bilden när det gäller projektorer med iris. Implementationen av iris är den avgörande faktorn och därför får mätvärden lägre relevans.

Mängden reflekterat ljus från duken mäts i footLamberts (fL). Vi på Component såväl som SMPTE (Society of Motion Picture Television Engineers) rekommenderar 12 fL för mörka rum. FootLamberts är en enhet som beror av dukstorlek. Därför anger vi alltid ljusstyrkan i lumens som är en enhet helt oberoende av duken. För att beräkna fL för din egen duk, använd formeln: footLamberts = lumens/(dukstorlek i m2)/10.75* (dukgain).

Duken som mätningarna gjordes på var en 16:9 duk med bredden 180cm (ca 80”) samt har en uppgiven gain på 1.

Som tidigare nämnts återfinns tre lägen på irisen, OFF, ON samt Auto dessutom kan man kontrollera lampans styrka mellan High och Low. Vi bearbetar varje läge och till sist presenteras en tabell som presenterar hur mycket ljus som HS60 levererar på olika dukstorlekar. Alla värden är uppmätta efter D65 kalibrering.

”OFF”
I detta läge är irisen helt öppen vilket bidrar till den ljusaste bilden men även en väldigt dålig svärta och ONOFF kontrast. I detta läge uppmättes ljusstyrkan vid ett 100IRE (helvit) fält till 142 lumens, vilket motsvarar 7,26fL från min duk. Detta är klart under riktvärdet satt av SMPTE på 12fL och likt sin föregångare så är inte HS60 någon ljuskanon. Vill man ha lite mer ljus kan man växla till det höga lampläget och även det högre fläktljudet. Här finns lite mer än 20 % ljus att hämta och vi når ca 176 lumens med lampan på high.

ONOFF kontrasten i detta läge uppmättes till direkt dåliga 582:1 med en svärtnivå på 0,013fL och detta var även klart tydligt i bilden. Svärtan var extremt blåtintad och upplevdes inte svart alls vilket gjorde att bilden var väldigt platt och tråkig i alla mörka scener. Detta läge rekommenderas endast i situationer där man behöver mer ljus t.ex. om man tittar på en fotbollsmatch, under filmtittande skall detta läge undvikas helt och hållet.

”ON”
I detta läge är irisen stängd och här återfinns endast ca hälften av ljuset vi hade i läget OFF. På ett 100IRE fält mättes 2,87fL upp vilket motsvarar ca 56 lumens. Detta är på tok för lågt och det går helt enkelt inte att använda detta läge. Kontrasten mättes upp till 793:1 (svärtnivå på 0,004fL) vilket är en liten förbättring och svärtan är klart bättre, men det är oväsentligt då bilden i sig är alldeles för mörk. Jag kommer inte på någon situation där man kan använda detta läge och varför Sony ens har med det kan man undra.

”Auto”
Här är den automatiska irisen aktiverad och då kan vi kombinera maximalt ljusflöde vid ljusa scener och en fantastiskt svärta och kontrast vid de mörka scenerna. Ljusflödet vid 100IRE fält mättes upp till ca 7,04fL/137 lumens, återigen för ljussvagt. Kontrasten efter kalibrering mättes upp till smått fantastiska 5763:1, att vi efter kalibrering inte skulle nå specificerade 10.000:1 var väntat men 5763:1 är fortfarande mycket bra. Svärtnivån i detta fall är så lågt som 0,0012fL vilket är fantastiskt lågt. Detta reflekteras även i bilden och mer om det senare under observationer.

Nedan följer en tabell med beräknad fL för olika dukstorlekar.
Dukstorlek (”)OFF (Lampa High)ON (Lampa High)(Lampa High)
70” ( ca 1,6m bredd)9,8fL (12fL)3,9fL (4,7fL)9,4fL (11,5fL)
80” (ca 1,8m bredd)7,3fL (9fL)2,0fL (3,5fL)7fL (8,6fL)
90” (ca 2m bredd)6fL (7,2fL)2,3fL (2,8fL)5,7fL (7fL)
100” (ca 2,2m bredd)4,8fL (5,8fL)1,9fL (2,3fL)4,6fL (5,6fL)

Tabellen visar tydligt att HS60 är något ljussvag och inte passar för större dukar (vid gain 1.0). 7-8 fL fungerar dock ändå i totalt mörklagda rum, även om det inte är optimalt, men vi hade önskat att HS60 hade utrustats med en starkare lampa som hade gett oss betydligt mer D65 ljus.

Optik/Paneler
Den optiska skärpa som HS60 bjuder på är klart i klass med de bästa i prisklassen. Den goda skärpan bidrar till fint skärpedjup och att alla detaljer blir klart synliga. Skärpan är jämn över hela bilden även då man använder sig utan lensshift. Det skall dock påpekas att när man närmar sig ändlägena av lensshiften så förlorar men den jämna skärpan. Det är ett klart plus att skärpan kan hållas jämn inte minst för användare av datorapplikationer där ojämn skärpa brukar synas som mest..

Konvergensfel, d.v.s. när de tre panelerna inte sammanfaller helt, kunde observeras men det rörde sig om endast 0,5-1pixel åt något håll. Detta syntes inte från normalt sittavstånd men det påverkar skärpan något. Det är sällan en 3-chips projektor har perfekt konvergens i denna prisklass. Så länge det rör sig om runt 0,5-1pixels förskjutning får det anses vara acceptabelt.

HS60 uppvisar inga tydliga problem med Vertical Bandning, vertikala fält i bilden., men antydningar kan ses vid väldigt kritisk betraktning. Detta kan anses gälla alla dagens LCD projektorer. Fixed Pixel Noise. FPN, uppenbarar sig som smutsiga vertikala "strängar" i bilden. FPN framkom marginellt och observerades endast i väldigt få scener där det mesta av bakgrunden var av en mörkgrå karaktär t.ex. mörka moln. Det är trevligt att dessa problem inte längre är ett problem med dagens LCD teknik.

Vi har tidigare på marknadens samtliga EPSON D5-baserade projektorer sett att de har problem med att hålla jämn vitbalans över hela bilden. Detta uppenbarar sig när bilden är vit/grå enfärgad, t.ex. en molnig himmel eller isen på en hockeymach. Tyvärr så uppvisar även HS60 detta problem. Man kan hur ena sidan dras mot grönt och andra mot rött. Detta ställer naturligtvis till problem vid kalibrering av gråskala. Den uppmätta gråskalan blir endast representativ för en area runt mätaren, desto längre bort från denna area man kommer desto större blir deltaE. Vi hoppas att framtida LCD generationer får bukt på problemet med ojämn vitbalans över bilden.

Fyllnadsgraden hos panelerna är den samma som på HS50 och således inte lika bra som de nya panelerna som de D5 baserade projektorerna använder sig av. Screendoor blir synligt vid ca 1,7ggr bildbredden och vi rekommenderar att man helst sitter minst 1,7ggr bildbredden ifrån bilden, gärna lite mer för att få en mer homogen och sömlös bild.

Observationer
Man slås av den dynamik som HS60 presterar i mörka scener, scener som grottscenerna i Sagan Om Ringen presenteras med makalös svärta och fin simultankontrast. Under nästan alla mörka scener har man ett stort leende på läpparna och förundras av att detta är en LCD projektor, mycket bra. Mörka scener har aldrig varit LCD-projektorernas starka sida och HS60 är tveklöst ledaren i klassen när det gäller denna viktiga gren och den når faktiskt upp till prestanda som vi är vana att se av dyrare DLP projektorer.

Vi ser ibland att man på budgetprojektorer tvingats snåla på den optiska skärpan vilket påverkar bildupplevelsen negativt. Så inte med HS60 som levererar bilder med god skärpa vilket bidrar till en rikare inlevelse. Färgomfånget är förföriskt stort och även om det inte är helt korrekt föredrar vi en för stor gamut före en för liten. Dessutom är toningen förhållandevis rätt varför färgåtergivningen som helhet bedöms som riktigt bra för klassen.

Tack vare autoiris och sparsamt ljusflöde är svärtan som HS60 presterar är klart djupare än någon DLP projektor på marknaden. Däremot är inte simultankontrasten lika bra i alla scener. Eftersom DLP tekniken har en hög grundkontrast så kan de hålla samma nivå på kontrasten genom alla scener i filmen. HS60 likt andra projektorer som förlitar sig på en iris måste anpassa svärtan och kontrasten efter scenen vilket innebär att den kan stöta på problem t.ex. när vi har stora starkt lysande objekt i bilden. I vissa scener har den bättre djup och det är främst i de allra mörkaste scenerna som t.ex. när Frodo går in i grottan till spindeln i konungens återkomst. Dock faller den kort i andra lite halvmörka scener.

Bilden i övrigt kan beskrivas som ganska ”matt”, trots den fina kontrasten i mörka scener saknas den dynamik som återfinns på DLP projektorer i samma prisklass. Framförallt erbjuder dessa DLP projektorer en betydligt livligare bild, mycket beroende på att de ofta är betydligt ljusstarkare men också beroende på deras höga ANSI kontrast. Så om man kollar på helheten så når HS60, trots den fina svärtan, inte riktigt upp till kontrasten som en bra DLP baserad projektor kan prestera.

Jag observerade inga större problem med panoreringar, bandningar eller brus, något som kan vara problem på andra projektorer i prisklassen. Av gammal god LCD-tradition upplevdes bilden väldigt lugn och behaglig att titta på. Till skillnad från många andra klarar HS60 att matas med 576i utan att helt göra bort sig vilket är viktigt i de fall då endast interlace källa finns att tillgå.

Dessa punkter skulle jag vilja se en förbättring på:
1. Panelskiftningar som ger ojämn vitbalans över hela bilden.
2. En starkare lampa som möjliggör mer D65-ljus
3. Högre grundkontrast hos LCD-panelen.
4. Autoirisen gör ett fantastiskt jobb för simultankontrast och svärta men jag önskar att biverkningarna var färre. Olika program för autoirisen hade varit trevligt.
5. Bättre inställningsmöjligheter för gamman, helst en bra gamma EQ.
6. Möjlighet att forcera colorspace på både digitala och analoga insignaler, oberoende av inkommande signal.

Slutsats
Sony har med HS60 återigen visat vart skåpet skall stå gällande LCD projektorer och det är ingen tvekan om att den är den bästa LCD projektorn på marknaden idag. Vi rekommenderar att spekulanter på projektorer i detta prisläge tar en titt på denna innan beslut.

Vidare kan vi konstatera att gapet mellan LCD och DLP blivit ännu mindre, och HS60 kan faktiskt på ren bildkvalité konkurrera med många DLP projektorer i samma prisklass. HS60 erbjuder kontrast och dynamik som håller sig i toppen av LCD-klassen och faktiskt så uppvisar den bättre kontrast och svärta än många DLP projektorer i samma prisklass.

Den hanterar färgerna med bravur och bilden känns oftast naturlig och realistiskt. Oavsett vad framtiden kommer att påvisa vad gäller de förbättringsförslag som vi har tagit upp, så vill vi på Component passa på att lyckönska alla nuvarande och kommande ägare av HS60 till att ha denna generations bästa LCD projektor.

Sist men inte minst ett stort tack till Cavena för lånet av projektor.

Kringutrustning
Filmduk: Projecta Homescreen 81”, MattWhite gain 1.0.
CD/DVD-spelare: Marantz DV6600, Panasonic S97
Övriga källor: IBM Thinkpad T43
Kablar: Supra HDMI 2m, Noname komponent 3RCA, Noname VGA
Kalibreringsutrustning: Colorfacts 5.5 och Trichomat-1 (Trichromatic light sensor with 3 light-sensing ICs, 3 tuned color filters, integrated microprocessor and USB connection)
Filmer: Digital Video Essentials (PAL), Peter Finzel Test Disc SE (PAL), Star Wars Ep III, Sagan om Ringen, Hitta Nemo, Ice Age, Mr, Mrs Smith, Sin City, Gladiator, Bad Boys II, Hulken med flera.


Publicerad: 2006-10-01
Uppdaterad: 2007-05-06