Component - för entusiaster av ljud och bild.

Grunder av kalibrering med DVE

Det talas ofta om kalibrering av projektorer och TV-skärmar, men vad innebär det egentligen? Vi tar en närmare titt på kalibrering, och förklarar hur du själv kan nå ett bra resultat med hjälp av testskivor.

Inom all filmproduktion använder man sig av internationellt fastställda standarder. Detta är nödvändigt för att informationen i bilden ska kunna bibehållas från skapande till visning i det masskommunikationssystem som mediet film är.

Standarder ger t ex filmskaparen en möjlighet att påverka hur filmen ska se ut rent färgmässigt, och säkerställer att samma känsla som var menad vid skapandet förmedlas till publiken. Om alla standarder noga efterlevs så möjliggör det att färger kan återges naturligt, precis som de var tänkta – och dessutom kommer alla detaljer som var menade att synas bli synliga.

Eftersom alla displayer, projektorer och TV-apparater av olika slag är en del av detta system så behöver de kalibreras för att så långt som möjligt kunna följa dessa standarder och återge bilden som den var tänkt. Kalibrering handlar alltså inte om att justera in reglage på sin display godtyckligt, eller att ställa in bilden efter en film så att bilden ser OK ut. Vad det handlar om är snarare att följa noggrant beskrivna standarder, för att på så vis få maximal upplevelse av filmen.

Det är absolut nödvändigt att utföra kalibreringen på samma plats som displayen används, eftersom alla förutsättningar i hela kedjan för att spela upp en film påverkar slutresultatet. Saker som påverkar är t ex källa, ljussituation, dukstorlek och dukmaterial samt rummets utformning och färgval.



ISF-kalibrering eller testskiva – vad är skillnaden?
Något som har börjat spridas i Sverige och Norden det sista året är ISF-kalibrering. Detta är menat att vara en kvalificerad tjänst som utförs av certifierade personer med avancerade och kostsamma verktyg.

Denna tjänst omfattar betydligt mycket mer än vad som går att göra med testskiva (vilket kommer att beskrivas i detalj senare i denna artikel), och resultatet av en riktig instrumentkalibrering brukar vara häpnadsväckande om den är korrekt utförd.

Det går inte att understryka tillräckligt att det är viktigt att ta reda på om den kalibrerare du anlitar verkligen känner till hur man kalibrerar, samt har nödvändig erfarenhet och utrustning. Begär därför minst 10 referenser samt förhör dig noga om vad som kan förväntas med just din display. Rätt utfört finns det inga alternativ till en professionell kalibrering om du vill ha ut 100% prestanda från din anläggning.

Men om du inte är beredd att anlita en kalibrerare så finns det faktiskt en hel del du kan göra själv. Med en testskiva (speciell DVD-skiva som innehåller massor av testbilder för kalibrering) kan du själv ställa in din utrustning så att den presterar betydligt närmare vad som är optimalt, än vad den gör direkt ur kartongen.

Det finns många olika testskivor, men den vi på component rekommenderar heter DVE, eller Digital Video Essentials. Denna skiva finns för alla olika standarder, och är dessutom verifierad när det gäller kvalitet, videonivåer och standarder.

DVE är inte på något sätt en ersättning för vad en professionell kalibrering kan göra, men den är en excellent introduktion och kontroll för att få anläggningen att prestera bättre. Med detta menar vi inte att allt blir perfekt, men du får garanterat betydligt mer korrekt bild än om du ställt in efter eget tyckte och valfri film, eller använder någon annans inställningar från ett forum.

Hur man kalibrerar med DVE
DVE (Digital Video Essentials) börjar med en generell introduktion om video, för att sedan ge möjligheten att navigera genom olika menyval fram till olika sektioner om bild- och ljudkalibrering. Vi rekommenderar att du tittar på alla genomgångar, dels eftersom de är mycket lärorika och dels för att de fördjupar och förklarar betydligt mer än vad vi har möjlighet att gå igenom i denna artikel. Det finns även kompletterande material på Joe Kanes hemsida, http://www.videoessentials.com

Förberedelser innan kalibreringen
Innan du gör någonting, se till att skriva ner vilka inställningar du har innan du börjar ändra på dem. Se också till att ha manualen till hands, eftersom en del inställningar kan kallas olika saker. Om du har möjlighet att spara dina inställningar i ett eget minne samtidigt som du har kvar dina gamla inställningar, gör det. Om inte annat så att du kan jämföra bilden före och efter din injustering.

För att nå bästa resultat är det viktigt att man till att börja med ställer in DVD-spelaren och displayen på ett vis som matchar varandra. T ex så bör man ställa in DVD-spelaren att visa 16:9 för en display som har formatet 16:9, 4:3 för en som har formatet 4:3 osv. Detta är viktigt för att undvika att man får bilddistorsion. Men det slutar inte där. Det finns även ofta ett par svartnivåinställningar som behöver matchas efter det material som visas. Den ena brukar man kunna välja att ställa in till antingen 0 eller 7.5 IRE, och denna ska ställas i 0 IRE. Detta gör att man matchar grundnivån för att ställa in svärtan mellan källa och display. Den andra svartnivåinställningen brukar gälla när man använder antingen DVI- eller HDMI-inkoppling. Den brukar kallas för ”Enhanced/Normal”. Här ska ”Normal” användas.

Man bör även försöka att neutralisera inställningarna på displayen så långt det är möjligt. Detta innebär t ex att sätta alla inställningar för kontrast, svärta och färg till neutrala lägen (oftast i mitten) samt att stänga av alla ”bildförbättrande” åtgärder som ”Dynamic Black”, ”Iris”, ”Black Extension” osv. Man bör också ställa in ett läge som ger en färgtemperatur som ligger så nära den rekommenderade standarden D65 som möjligt. Detta kan heta Färgtemperatur, och ”rätt” nivå brukar ofta kallas något i stil med 6500K, Normal, D6500 eller liknande.

Till sist brukar man kunna ställa in ett användarläge som brukar heta något i stil med Sport, Cinema, Dynamic eller Photo. Välj det läge som passar dig bäst, men ofta brukar just de lägen som heter något med film vara mer lämpade för just film.

Brightness, eller svartnivå
Man börjar alltid med att ställa in svart- och vitnivå. Svartnivån ställs in med ett reglage som ofta kallas ”Brightness”, och vitnivån med reglaget ”Kontrast”. Målet är att maximera den dynamiska spännvidden mellan svart och vitt, utan att några detaljer förloras eller fräts ut.

Vi börjar med att ställa in svartnivån. Till detta använder vi en testbild som kallas för "DVE PLUGE w/Gray Scale" som ligger under • Program Guide -> • Referens Materials -> Title 12. Display Setup Patterns, Chapter 2 på DVE-skivan.



På båda sidor av gråskalestapeln ser vi tre streck, varav de yttre kallas "svartare än svart" (blacker than black = BTB), de mittersta har en nivå på 4 % ljusare än svart och de innersta är 2 % ljusare än svart.

Det kan hända att du inte kommer att se de yttre "svartare än svart"-strecken, men det är ingen fara för att kunna slutföra kalibreringen. Om du endast ser två streck på vardera sidan om gråskalestapeln innebär det att din DVD-spelare klipper dynamikområdet för "svartare än svart". Om du inte ser de yttre strecken kan du försöka att ändra grundreglagen för svartnivåinställningen så att de syns.

Oavsett om du ser endast ser två eller alla tre streck på vardera sidan av gråskalestapeln, så ska nu först ljusstyrkan höjas så att alla de synliga strecken syns tydligt. Sedan ska ljusstyrkan sänkas tills de innersta "2 % ljusare än svart"-strecken först försvinner, för att sedan åter höja ljusstyrkan så att de precis blir synliga.

Man kan även använda gråskalestapeln i mitten för att visuellt bestämma om det färgläge man har valt är neutralt, eller om det har en varm eller kall karaktär. Om den ser ut att dra mot blått är den för kall, och du kan sänka ett läge. Om den går mot rött är det för varmt, och du kan istället höja ett läge. Slutresultatet ska vara att stapeln i mitten ser så neutral ut som möjligt.

Kontrast, eller vitnivå
Nästa inställning är vitnivån. Här använder vi oss av en testbild som heter "Reverse Gray Ramps & Steps" och ligger på • Program Guide -> • Referens Materials -> Title 12. Display Setup Patterns, Chapter 14 på DVE-skivan.



Här ser vi hela gråskalan från svart till vitt, och vi kan även se streckade linjer där de yttersta representerar ”svart” och ”vitt” d.v.s. det som är bortom dessa linjer är ”svartare än svart” och ”vitare än vitt (WTW)”. I testbilden har det markerats med tre prickar var referensnivåerna för vitt och svart ligger, där mittenstrecket markerar 50 % grått.

Det kan hända att du inte kommer att se det yttre "vitare än vitt"-fältet, men återigen är det ingen fara för att kunna slutföra kalibreringen. Om du inte ser ”vitare än vitt” så klipper din DVD-spelare detta dynamikområde.

För att få bästa kontrast så ska inte bara alla steg i vitt ska synas, man ska dessutom titta på de vita fälten i den översta delen av skalan (oavsett hur många fält som syns). Här ska kontrasten först höjas så att de översta vita fälten i gråskalorna flyter ihop/smälter samman, för att sedan sänka kontrasten så att det ljusaste fältet i vitt, över den prickade "vitare än vitt”-linjen, blir synligt igen utan definierbara (synbara) färgskiftningar när man ändrar kontrasten nedåt. Då har man hittat en maximal inställning för kontrast.

Eftersom både vit- och svartnivåer hänger ihop och påverkas av varandra så ska man nu växla fram och tillbaka mellan att ställa svartnivån och vitnivån tills man hittar en bra nivå där både svartnivå och vitnivå är balanserade samtidigt enligt vad som beskrivits tidigare.

Färgmättnad
För att ställa in färgmättnaden använder man sig av testbilden som heter "Color Bars w/Gray Reference" som hittas på • Program Guide -> • Referens Materials -> Title 12. Display Setup Patterns, Chapter 6.



När du tittar genom det blåa medföljande färgfiltret, ska det synas sex stycken svarta fyrkanter och åtta stycken blåa fyrkanter, förmodligen i något olika nyanser.



Nu ska färgnivån höjas och/eller sänkas (ofta med ett reglage som heter ”Color” eller ”Saturation”) tills de åtta blå blocken har så lika färg som bakgrunden som möjligt. Man kommer att se konturer/skuggor runt alla färgfält, och det kan ibland försvåra inställningarna, men det är i sin ordning och inget fel. Fokusera först på de yttre blå fälten, för att sedan jämföra med dem som ligger mellan de svarta blocken. Vissa displayer kan även ha en inställning för ”Tint”, vilken kan liknas vid en balanskontroll. Denna gör att man förändrar färgtonen mellan cyan och magenta. Om tonen på dessa skiljer sig markant från de yttre blå fälten så kan du försiktigt ändra Tint (om du har en sådan kontroll), annars är rådet att lämna denna utan ändring.

OBS! Det krävs en professionell kalibrering för att nå fram till en helt perfekt färgåtergivning, detta ställer endast färgmättnaden, vilket ger en snabb förbättring för bättre upplevelser.

Skärpa och bildformat
För att ställa in skärpa, använder vi oss av testbilden som heter "1.33 Overscan Pattern" • Program Guide -> • Referens Materials -> Title 12. Display Setup Patterns, Chapter 17.



Bilden visar huruvida DVD-spelaren eller displayen klipper bort information som skulle kunna visas, och på så vis göra bilden bättre eftersom den skulle slippa skalas om. De flesta displayer har en funktion som kallas overscan, och tanken är att justera detta reglage så att hela bilden syns. På många skärmar går det inte, utan de har ett dolt inbyggt over/underscan och det finns inte mycket att göra åt saken. Här kan en professionell kalibrering ge tillgång till parametrar som inte finns tillgängliga i den vanliga menyn. Man kan även använda denna testbild att ställa in korrekt bildformat. Det brukar finnas lägen kallas som heter något i stil med ”Full”, ”Wide”, ”Through”, ”Zoom” osv. Välj det som bibehåller mest av bildinformationen, och inte förändrar cirkelformen.

Denna testbild används även för att reglera skärpan, vilket oftast görs med reglaget ”Sharpness”. När skärpan är ställd för högt påverkar den bilden genom att lägga till bildskuggor. Dessa syns tydligast i övergången mellan svarta streck och den grå bakgrunden i bilden. För att ställa in skärpan korrekt ska man därför titta på en smal linje i bilden och sedan höja och sänka kontrollen för ”sharpness” tills den inte längre blir omsluten av vita skuggor. När du har nått rätt nivå ska övergången mellan svart och grått vara ren, utan några tendenser till bildskuggor.

Om du inte märker någon skillnad lämnar du inställningen i det lägsta läget.

En ökning av skärpa tillför i regel inget positivt till bilden, utan är en funktion som överlevt i våra displayer sedan tiden för svart/vita TV-apparater.

Sammanfattning
Detta är endast ett smakprov på vad man kan göra med DVE, men en mycket bra start på att ställa in din bild för en mer korrekt upplevelse. Skillnaden före och efter dessa enkla tips är för de flesta mycket påtaglig, där upplevelsen av filmen i de allra flesta fall blir större.

DVE omfattar dock betydligt mer, t ex ljudinställningar mm. Vårt råd blir därför att du ska ta dig tid och gå igenom alla de olika kapitel på skivan som noggrant beskriver hur man ska använda den för att frigöra den fulla potentialen av din investering för din hemmabio. DVE är en mycket billig investering, och förmodligen den bästa du kan göra för att själv komma närmare den upplevelse av filmen som regissören hade tänkt sig. Nästa steg är professionell kalibrering, t ex ISF – men som ett första steg på vägen så kan du med hjälp av denna guide få en kanonstart på din nya hemmabiohöst. Mycket nöje, önskar vi.


Skriven av:
Pär Hörnell

Publicerad: 2007-09-24
Uppdaterad: 2007-09-25