Component - för entusiaster av ljud och bild.

Michael Fremer, del 3: Musiken & lyssnandet

I din DVD "21st Century vinyl" så är du inte alltid superförsiktig med skivorna.
Nej jag gör lite misstag i den.

Men normalt sett, hur noga är du med att undvika fingeravtryck?
Vanligtvis är jag väldigt försiktig. Man kan förstås alltid bli av med fingeravtrycken genom att rengöra skivan. På den andra DVD:n, "It's a Vinyl World After All", visar jag skillnaden mellan att nypa tag i skivan när man drar ut den, vilket aldrig är en bra idé, och att ta ut den på rätt sätt. Jag försöker vara så försiktig jag kan. Är jag en fanatiker? På DVD:n och på min sajt så finns det en artikel som heter The Art of Record Cleaning, och att rengöra en skiva med den tekniken kan ta en och en halv timme. Jag gör inte så, jag vill lyssna på musik, men jag är ändå försiktig med hur jag handskas med skivorna och hur jag spelar dem. Det är därför mina skivor fortfarande låter bra efter 30-40 år.

Michael Fremer, del 3: Musiken & lyssnandet
Smutstig skiva. (Bild från sxc.hu)

Hur gör du med innerkonvoluten, du visar i DVD:n hur vissa inte går att rotera så de står med öppningen utåt? [Vissa innerkonvolut, främst tyska, är för breda för att passa in i omslagsfickan om de roteras 90 grader.]
Man vill ha dem med öppnignen uppåt ändå, som tyskarna tvingar en att göra.

Men fuskar du någonsin och sätter innerfickans öppning åt samma håll som omslagets?
Nej. Inte nog med att det kommer in damm, det finns också en risk att skivan ramlar ur när man tar den ur hyllan.

Du har allting i källaren, så jag gissar att direkt solljus inte är ett problem?
Det är inte riktigt en källare, men fönstren är låga. Ljus är inte ett problem i alla fall.

Fuktighet och temperatur då?
Nedre planet blir inte så varmt. Enda gången det blir riktigt hett är i slutet av sommaren, men jag har luftkonditionering där inne nu. Men du vet, jag hade mina skivor i college i väldigt kallt väder, jag hade dem i Boston i väldigt kallt väder, och jag tog dem tvärs över landet till Kalifornien i 8 år--i ett hus på stranden--och tog tillbaka dem till New Jersey. Och mina skivor mår utmärkt.

För du loggbok över hur många timmar din nål har spelat? Eller logg för varje skiva?
Nej. Jag har inte tid för sådant, jag måste spela musik.

Men din pickup, Ortofon A90, är en väldigt dyr bit utrustning som dessutom slits med tiden.
En bra sak är att eftersom jag måste testa en massa saker hela tiden så får den inte gå så väldigt många timmar. Om det sakta går utför med den på det där sättet man normalt inte riktigt märker så kan jag upptäcka det på en gång när jag får in en ny pickup.

Eftersom du jämför hela tiden.
Precis.

Det är lite lyx att kunna ha det så.
Det finns mycket lyx i att göra det jag gör. Men det finns stunder när jag måste bråka med mig själv och säga "Nä nu jäklar tänker jag lyssna på något som jag vill höra!" Hur många audiofiler behöver gorma sådant till sig själva? Det finns också problemet med att jag har för många skivor vid det här laget. Runt 1991-1992 fick jag skickat till mig i stort sett all ny vinyl som pressades, det var inte så mycket som hände då. Så under en period kunde jag berätta exakt vad som hände i vinylvärlden, jag har full koll på hela situationen. Den positionen är jag inte i längre. Det finns så mycket som jag aldrig kommer få höra, men jag får också väldigt mycket skickat till mig. Det är en ära och ett nöje, men det är också för mycket. Jag kan inte hänga med.

Försöker du spela igenom allting du får?
Jag försöker men det är omöjligt.

Köper du musik själv också?
Ja jag köper en hel del.

Och dem spelar du?
Nej, inte ens dem. Jag har till exempel några skivor av M. Ward, och jag har inte spelat dem än.

Håller du koll på vilka du inte har spelat?
Javisst! De ser på mig från sina hyllplatser varje dag och ropar "spela mig!"

Har du en speciell hög eller ett fack för "ännu ospelat"?
Jag vet vilka som är spelade och vilka som inte är spelade, jag vet var skivorna jag köpte på WFMU record fair för fyra år sedan står, som jag ännu inte spelat. Jag vet var jag har skivorna som Jonathan Valin rekommenderade till mig på CES för två år sedan och som jag vill spela men ännu inte har hunnit med. Det är delen med allt detta som gör mig tokig, att jag aldrig kommer kunna höra allt. Det finns 4000 skivor som jag fiskade upp från gatan, utställda som sopor i kartonger. Klassisk musik, importskivor, i perfekt orört skick. Jag har spelat några få men inte alls så många som jag skulle vilja. Jag har 7000 skivor klassisk musik som skänktes till mig av mannen med sätet brevid mig hos New York-filharmonikerna. Jag har bara spelat en handfull, några få dussin.

Hur många skivor har du totalt?
Jag har ungefär 15000, och ytterligare 5000-6000 i en väns källare, så troligen 20000 totalt.

Det är vinylerna, men CD då?
Jag har 2028 album i min Sooloos just nu. Och jag har 78-varvare, 45-varvssinglar, och jag har 8-spårsband och kasssetter.

Hur mycket köper du varje månad, om man bortser från det du får skickat till dig gratis?
Jag lägger hundratals... eller hundra dollar i månaden på ny vinyl som ingen skickar till mig.

Så i snitt en skiva kanske varannan dag, 15 i månaden?
Jag köper dem i grupp eftersom jag måste betala för frakten. Jag går till insound.com för alternativ rock, sedan delar jag resten mellan de som är vänliga nog att annonsera på min sajt: elusivedisc.com, musicdirect.com och soundstagedirect.com. Och det blir en del, de läggs på hög. Vissa är inte så bra...

Ja du chansköper lite.
Så klart, man hittar fantastiska saker på det sättet. Jag hade aldrig hört talas om Of Montreal, så jag chansade och jag älskar det bandet.

Michael Fremer, del 3: Musiken & lyssnandet
En bild av bandet Of Montreal

Bland de nya skivorna, hur många spelas mer än en gång?
Intressant fråga. Hur många över huvud taget spelas mer än en gång? De som är bra måste spelas många gånger innan man kan skriva om dem och säga något. Sedan åker den upp på en hylla och nästa band kommer in. Skivorna jag hade innan jag blev involverad i det här kände jag till utan och innan. Jag kände till varenda vrå och skrymsle på Gerry Raffertys "Can I Have My Money Back", en av mina favoritskivor från den eran. Jag minns var jag var när jag köpte den, jag minns var jag var när jag fick tag i min första Brittiska pressning av den, som låter så mycket bättre än den Amerikanska, jag minns var jag var när jag hittade min första Brittiska originalpress som har en annan tagning av en låt--en annan version! Jag minns var jag varit när jag spelat alla dessa olika versioner. Det där händer inte så ofta nu för tiden, det finns helt enkelt för mycket att lyssna på. Det blir ett rutinarbete. Man tar sig an sysslan, lyssnar på skivan, lär känna den, skriver om den på ett sätt som ger läsaren något intressant att läsa, den åker upp i hyllan och sedan har man inte riktigt tid att plocka ner den mer.

Köper du några nedladdningar?
Ja, 96/24-filer från HDtracks. En del av dem låter riktigt, riktigt bra. Men vinyl låter fortfarande bättre!

I vilken grad påverkar ljudkvalitet dina skivköp?
Det påverkar inte över huvud taget. Undantagen har varit för recensioner. Jag hörde från läsare att Tom Waits-återpressarna som Rhino gjorde är hemska. Jag har alla originalen, så jag var tvungen att köpa en och de hade rätt, den var hemsk. Det jag köper är det jag vill höra musikmässigt, inte ljudmässigt. Jag föredrar att höra musik som låter bra, men i ett bra system så låter även dåligt inspelad musik bra.

Michael Fremer, del 3: Musiken & lyssnandet
Tom Waits - "Small Change"

Vill du ta upp ett kontroversiellt ämne? Hörseln när du blir äldre. Du vet, jag är ingen tonåring längre, jag fyller 64 om några veckor. Jag vet att min hörsel inte är vad den var när jag var 30, men jag tänker inte säga att den inte är lika bra som den var då. Om man skulle mäta min hörsel skulle man hitta konstigheter i frekvensgången. Jag har säkert en dipp vid 8kHz, för det får de flesta när de blir äldre. Mina toppfrekvenser är fortfarande bra, de har jag kvar. Men det kommer in lite brus och det är jag medveten om. Jag kan inte lyssna lika högt som förr och jag kan inte lyssna lika länge som förr. Man måste arbeta med hörseln, och gör man det kan man hålla den i form.

Du tränar inte bara din uppfattning av inkommande ljud, utan tränar hela nervsystemet.
Exakt, det stämmer. Jag är övertygad om att jag är en bättre lyssnare nu än jag var för 30 år sedan även om de fysiska förutsättningarna inte är lika bra. Folk säger "Du hör inte lika bra som du gjorde förr" och jag svarar "Men jag lyssnar bättre". När tiden kommer då jag inte kan göra mitt jobb så kommer jag lägga ner, för jag vill inte sluta som en dumbom.

Hur mycket är du inne på konstig, ny experimentell musik?
Jag älskar det. Allt nytt som ruskar om synapserna är bra. De som nu börjar bli gamla och säger "dagens ungdomar gör ingen bra musik"--Det är så larvigt, det finns så mycket bra musik. Kanske inte på topplistorna, men de glömmer att på 60-talet så var Jimi Hendrix och Buffalo Springfield för det mesta inte på topplistorna. Genomsnittspersonen som lyssnade på topplistemusik hörde "For What It's Worth" och Buffalo Springfield existerade inte bortom den låten. De kände inte till Neil Young. Allt som betraktas som mainstream i dag vad annat än mainstream då. Allt det som är bra musik i dag är utanför mainstream-fåran. Det är indie, det är underground-rock. Death Cab For Cutie är inget som genomsnittspersonen känner till. De känner till Celine Dion.

Stephen Meijas drar in en hel del intressant ny musik i Stereophile-världen. Fiskar du upp tips från honom?
Stephen får sina tips från mig! [Skratt]. Vi båda verkar vara inne på samma saker.

Han verkar gilla Other Music på Manhattan.
Ja det är en bra butik.

Hur känner du inför den pågående utrotningen av den fysiska skivbutiken?
I USA verkar det som att de som är kvar nu kommer klara sig och vissa av dem växer, till exempel Amoeba som det går jättebra för. Det går bra för dem eftersom de vet hur man ska marknadsföra, hur man sätter upp en butik, hur man skapar iver och entusiasm, hur man skapar en miljö som får kunderna att vilja köpa saker. Om jag går till Amoeba så kommer jag inte därifrån utan att ha spenderat 300-400 dollar. Jag får packa skivorna i min resväska för att ta med dem hem österut, för de finns bara på västkusten.
Det öppnas nya butiker också. Brooklyn har ett helt gäng nya skivbutiker. Det kommer bli intressant att se hur allt detta faller ut.

Michael Fremer, del 3: Musiken & lyssnandet
Amoeba i San Francisco. Foto av Jared Kelly

Tror du inte att det bara är en kortlivad återuppståndelse och att det snart ebbar ut igen? Att det är likets sista ryckningar?
Det är vad vissa tror, men jag håller inte med. Jag tror aldrig det var ett lik, jag tror det var en sjuk patient. Många människor, däribland jag själv, gjorde vad vi kunde för att få patienten på fötter och vi lyckades! Nu får jag mejl från folk som säger saker som "Min dotter vill ta med sig en skivspelare till college nästa år, vad borde hon skaffa?" Jag får sådant ofta. Jag pratar med väldigt många unga människor som hittar till min sajt. Vem hade trott det?

Det finns väldigt få kvinnor inom hifi, trots att det troligen är lika många kvinnor som män som är intresserade av musik eller spelar instrument.
Det är väldigt sorgligt. Jag kan ge dig ett exempel på vilka fördomar vi män har: Jag var på Rocky Mountain Audio Show för två år sedan och det var två kvinnor där som sprang runt. De var verkligen intresserade och jag hörde att de visste vad de pratade om. Så mitt antagande blev att de var ett par, att de enda kvinnor som kunde vara där var lesbiska. Jag började prata med dem och den ena var en geolog och den andra var ingenjör, vilket övertygade mig ännu mer. Men nej! De var båda gifta, men med män som hatade hifi. Men om vi inom hifi har det antagandet om kvinnor så skapar vi oss den här situationen.

Sådana fördomar lyser verkligen igenom och kvinnor känner förstås av det.
Jag gjorde en grej för MTV, under tidigt nittiotal tror jag det var, där vi skickade en kamera, inte ens en dold kamera, att följa en kvinna som skulle handla hifi. De höll hela tiden på att skyffla henne mot butikens front med kompaktanläggningarna. "Jag vill ha separata komponenter" sa hon, men de svarade "Nej, du vill ha det här".

Det pågår en debatt om framtiden för high-end. Med tanke på det musikintresse som finns bland kvinnor, hur kan de komma in mer på intresse för bra ljud?
Jag tror butikerna måste sträcka ut en hand mer. Jag tror kvinnor skulle vara med bekväma om det fanns kvinnliga säljare. De borde annordna en tjejkväll i en butik. Det finns många sätt. Där vi är nu i den här branschen så kommer den inte sälja sig själv. Energi måste investeras för att få något i retur.
En gång hade Andy Singer på Sounds By Singer ett par högtalare som vi behövde ha en bild på, med mig i bilden. Så vi åkte till butiken och Andy slängde ut oss. Han sa "Ni hade en ipod på omslaget till er tidning. Jag säljer inte ipods, ni har inget värde för mig. Ut!" Det Andy borde gjort är att bjuda in folk med sina ipods. Det finns så mycket musik där ute, och förr eller senare tror jag de flesta vill höra den med bättre kvalitet. Så småningom kommer Apple säga "bandbredden är så bred och lagringen är så billig, så varför inte erbjuda 96/24-nedladdningar av all den här musiken för ett lite högre pris?" Jag är säker på att det kommer ske. Kvalitet vinner alltid.

Vad är din senaste riktigt starka lyssningsupplevelse hemma?
Den där Nat King Cole-skivan, här om dagen innan jag flög hit. Mitt system hemma är så bra det kan bli. Jag spenderade två dagar uppe sent på nätterna med att lyssna och allt är rätt. Jag var uppe till 3 på morgonen och bara lyssnade, blandade skivor. Det är vad allt handlar om.


Intervjun är uppdelad i tre delar
Del 1 - Livet som professionell audiofil
Del 2 - Digitalt mot analogt
Del 3 - Musik och lyssning

Intervjun publiceras även på highendforum.se och hififorum.nu.


Skriven av:
Ola Björling

Publicerad: 2011-03-13
Uppdaterad: 2011-03-20