Identity thief

Diana har länge levt loppan på andra människors surt förvärvade slantar genom att länsa deras bankkontot via identitetskapning. Hon är en extravagant, snabbkäftad shoppingdrottning med dragning mot Tourettes, som ljuger och blånekar sig förbi allt som kommer i hennes väg. Det finns bara ett problem: ID-kortet som hon använder för att finansiera sin senaste shoppingexcess bär namnet Sandy Bigelow Patterson.



Den verkliga Sandy är en torr men trevlig revisor som bor i Denver på andra sidan USA och som definitivt inte tänker låta någon kapa hans sparkonto. Med endast en vecka på sig att jaga rätt på bedragaren, reser han söderut för att konfrontera kvinnan med frikort till hans liv. Och medan han försöker muta, lirka och lura fake-Sandy tillbaks till Denver, upptäcker han hur svårt det är att få sitt namn tillbaka.

Jason Bateman är oftast kul sådär på anithjältevis, så också här, liksom Melissa McCarthy (Bridesmaids) i rollen som den skrupelfria shopaholic:en Diana. Båda visar de under första halvtimmen prov på tajming och en subtil humor som kan få en trött scen att svänga en smula med hjälp av enbart små kluriga miner.



Dessvärre lånar handlingen efterhand allt mer från exempelvis Due Date, Chicagoexpressen och en rad andra komedier i genren med lågt hängande humorfrukt, allt stöpt i mall Formulär 1A, inklusive vulgoskämt, otaliga förutsägbara tjockisanspelningar och en överlag tam handling. Jaktsekvenserna avlöser varandra men spänningen uteblir och dialogen, i princip uteslutande beståendes av hund-och-kattkäbblande huvudpersonerna emellan blir allt mer pinsam. Det är småputtrigt, trevligt och harmlöst men manus spretar som ett söndrigt paraply i stormen. Dessutom är spektaklet alldeles för långt, en allvarlig brist i alla komedier. Slutklämmens sega moralkaka växer i munnen långt efter det att sluttexterna flimrat förbi.

Bilden

Filmen är inspelad med digital teknik vilket fritt översatt betyder en klanderfri men lite klinisk bild. Bra detaljnivå, stark kontrast, väl avvägda hudtoner och djup svärta. Dess aningen polerade finish drar dock ner betyget.

Ljudet

5.1 DTS-HD Master Audio-spåret är likt gängse komedier riktat mot den främre ljudscenen. Dialog, soundtrack och atmosfärskapande effekter står i fokus. Dock vaknar de övriga burkarna till liv ibland, exempelvis i nämnda jaktscener.

Produktion/Extramaterial

Bonusmaterialet är fluffigt och välpolerat och i ärlighetens namn inte vidare intressant. Längst är ”The Making of 'Identity Thief'” på 17 minuter om filmens tillkomst inklusive hyllande intervjuklipp från cast & crew. Därefter några flabbiga gag reels, ett par alternativa tagningar, en inblick i prisjägarens buss (!) och till sist en femminutersepisod om samspelet mellan Bateman/McCarthy.

Sammanfattning

Ett potentiellt intressant ämne (identitetsstöld) spolas bort i ett uddlöst manus som trots hyggliga skådespelarinsatser från Bateman och McCarthy aldrig får luft under vingarna. Bild och ljud får godkänt medan bonusmaterialet känns alltför reklammässigt.