Immortals (Blu-ray 3D + DVD)

Flashback till en obestämd tid och plats i den grekiska mytologin. Det senaste matchresultatet Gudarna Vs. Titanerna = 1-0. Gudarna har låst in Titanerna i berget Tartarus där de, fjättrade i järnkedjor, väntar på att ta sig loss för att dominera jorden. På en annan plats gör sig den blodtörstige Kung Hyperion sig redo för att tillsammans med sina Orch-liknande soldater ge sig ut för att finna Epirus Båge, ett magiskt vapen som ger sin ägare makt och möjligheten att lösgöra Titanerna från sina bojor. Anledningen till Hyperions människohat är att han har ett horn i sidan till Zeus efter att han låtit Hyperions familj duka under i en tidigare sammandrabbning. Människornas enda hopp är nu den unge oäktingen och tillika hetsporren Theseus som får ta på sig den heroistiska skruden.



Tarsem Singh är en regissör mest känd för sina flärdfulla och visuellt spektakulära musikvideos, samt besvikelsen "The Cell". Med Immortals känns det som om han har tagit på sig en alltför stor hatt. Blandningen av inslag från "300" och "Clash of the Titans" med storslagna vidder, teatralisk dialog, ett überstiliserat bildspråk, datoriserade effekter, "fantasifulla" lemlästningar, sexpackstränade muskelmän i svettiga närbilder och ultravåldsamma stridssekvenser i slow-mo är visserligen stundtals kul att skåda men känns lika tungfotad som denna mening.



Hela baletten dras med en styltig berättarform som stundtals blir ofrivilligt komiskt (en recensentkollega har liknat filmens utdragna dialog med Monthy Pythons Life of Brian). Singh väljer dessutom att ta den grekiska mytologin med en klackspark. Antalet "artistiska friheter" är många och här finns massor av felaktigheter som torde få historiskt intresserade att gå i taket. Ett exempel är att gudarna trots lagarna, i den bombastiska slutsstriden mot Titanerna, beslutar sig för att undsätta människorna.



Även skådespelarmässigt är filmen något av en blandpåse med godis. Stephen Dorff som skurken Stavros och John Hurt som den åldrige mannen gör bra ifrån sig men syns för lite i bild. Bäst är Mickey Rourke som den diaboliskt onde Hyperion. Den minst sagt uttrycksfulle stjärnan får här gå "All In" och verkligen spela ut hela sin spännvidd i ett knippe sadistiska sekvenser. Henry Cavill som hjälten Theseus är inte lika karismatisk utan fokuserar på att se hårdför och muskulös ut, samtidigt som han enligt löpande bandmetoden slaktar Hyperions hejdukar. Inte heller dynamiken mellan honom och vackra jungfruoraklet (Freida Pinto) som han förälskar sig i, slår det gnistor om. Karaktärsutveckling är knappast något man fokuserat på, de flesta figurer framtonar som frostiga pappfigurer utan inlevelse eller närvaro. Singh fokus är på coola scener och på detta lägger han en röd tråd som någorlunda binder samman alltihop inför den fläskiga finalen. Klippningen är därtill något udda, vissa scener redigeras märkligt kort och avhugget, medan andra får löpa på i all oändlighet, något som bidrar till det ryckiga tempot.

Immortals är ett snyggt men samtidigt överkokt och innehållslöst nonsense-spektakel som ångar på likt ett lokomotiv utan bemanning.

Bilden

Bildmässigt kanske inte riktigt den Rosa Pantern-diamant man hoppats på, men rätt så bra ändå! Bilden liknar tidigare nämnda "300", dvs ett distinkt artificiellt intryck som man antingen hatar eller älskar. Tarsem Singh och hans team av fotografer har gett aspekter som skärpa, detalj och kontrast hyfsad lyster och finess. Bilden saknar komprimeringseffekter men dras med ett visst enerverande bildbrus. Bilden bjuder kanske inte på samma fina djup som i 3D-versionen, men i övrigt slår denna version den glasögonprydda bio-utgåvan på fingrarna. Ansiktsnyanserna och svärtan är bra och särskilt skuggdetaljer i de många mörka scenerna imponerar. Ibland slår det dock över, och det blir så bläckigt svart att det faktiskt är svårt att uttyda det som sker i bild. En annan miss i protokollet är att gränsen mellan datoreffekter och, de allt för uppenbara, målade kulisserna blir så tydlig.

Ljudet

Det är lite märkligt att man inte kostat på ett actionspektakel som detta ett flerkanaligt 7.1 ljud, men de 5.1 lossless kanalerna som nu finns tillgängliga fungerar även de. Det är ett minst sagt bombastiskt, distorsionsfritt ljud med en påtaglig dynamik. Ljudscenen är både djup, bred och ständigt aktiv, inte minst lågbasen är kaxig med påfallande attack och styrka. Tillsammans med dialogen, den ödesmättade musiken och de aktiva surroundenheterna skapas ett involverande ljudspår som skickar effekter fram och tillbaka genom rummet nästintill sömlöst. Minus för de två saknade kanalerna, som torde ha gett ljudet en sista knuff in i alla surroundnördars Nirvana.

Produktion/Extramaterial

Tvärtemot vad man kunde förvänta sig, är Immortals klent utrustad med extramaterial. De bortplockade scenerna lyfter knappast filmen eller tillför handlingen något nämnvärt, inte heller den knappa halvtimmen med PR-mässiga och mycket lättviktiga dokumentärinslag om filmens tillkomst ("No myth", "Putting it all together") briljerar. En klar besvikelse.

Sammanfattning

Immortals är en vacker, actionfylld och stundtals underhållande saga, men det slutliga omdömet är av ett tomt bländerverk. Blu-ray-utgåvan med både 2D och 3D-versionerna av filmen är dock bra med ett i synnerhet fint ljud. Bonussektionen upplevs dock som ett hafsverk med sitt extremt tunna utbud av material.