Tittar man noga på detta mönster är det sällan spelarna ger exakt samma resultat men att de allra flesta lägger Y, Cb och Cr inom ungefär samma pixelavstånd. Det kan också variera något med hur varm- eller kallkörd spelaren är. Små variationer som kan hittas ifall man letar efter dem.
Men det går också att uppfatta andra saker med detta testmönster och jag sitter inte inne med den tekniska förklaringen, utan det är vad jag tänkt lämna öppet för diskussion.
Blu-rayspelarna är Pioneer BDP-LX52 samt den ca 18 månader gamla modellen Samsung BD-P1500, båda med senaste firmware (vad som fanns den 10/8-2009) och de kör mot en Sim2 C3X-projektor mot en 110 tums Studiotek130.
Bilden är tagen något från sidan (uppenbart från perspektivet) och bortse från själva RGB alignmentbiten här. Projektorns objektiv (men inte kamerans objektiv) har en märkbar kromatisk aberration på den här positionen vilket är det som ger purpur-, blå- och cyanfärgade blödningen på höger sida om staplarna.
Bortse från detta då det är inte överlappningen eller aberrationen jag vill demonstrera utan det som händer precis utanför staplarna på den gråa bakgrunden som ska vara helt ren.
OBS! Klicka på bilden, den forumkrympta versionen är sönderkomprimerad.
Exempel A, LX52 i 4:4:4-läge
Kanske inte uppenbart vid första titten men det finns en grön skugga runt översta delen av stapeln som inte hör hemma i testmönstret. Vid 4:4:4 subsampling har spelaren själv uppsamplat all färginformation från skivans 4:2:0 så detta är rimligen något spelaren lägger till. De flesta BD-spelare jag tittat på efter denna ”upptäckt” lägger på någon form av svag skugga/ringning.
Exempel B, LX52 i 4:2:2-läge
Eftersom Pioneers spelare låter dig välja detta själv kan vi köra 4:2:2 och då måste projektorn stå för ett steg i uppsamplingen. Sim2:n gör detta perfekt utan någon som helst skugga/ringning vilket givetvis är idealet. Observera att en annan bildvisare kanske hade gjort ett ännu sämre jobb i detta läge och tillfört artefakter. Exemplet visar bara att just i denna kombination av spelare och projektor är 4:2:2 ett bättre val.
Exempel C, P1500 i 4:4:4-läge
Samsungen är automatisk och du kan inte välja utsignal. Den skickar gissningsvis 4:4:4 för att projektorn begär det via hdmi-handskakningen. Här är det tydligt att något inte är helt okey. Samsungen tillför verkligen något som inte hör hemma i bilden. Då är också skillnaden när man byter spelare uppenbar. Samsungen ger en bild som direkt uppfattas som oskarp i jämförelse med LX52. Det syns till med på S&M-skivans menyer att texten är mjukare!
Detta visar att det finns ibland betydande skillnader mellan Blu-rayspelarna. Sedan kanske inget syns i praktiken på en 40-tums lcd där det från början introducerar en rad andra fel. Men likväl. Skillnaden är där.
Det visar också vikten av att själv kunna välja signalformat så att man får fram den som fungerar bäst med just den egna kombinationen av bildkälla och bildvisare. Tyvärr är det alldeles för få BD-spelare som ger den möjligheten.
Som skrivet har jag inte den tekniska förklaringen utan bara en observation av fenomenet. För ert nöjes skull.
