Ordlista för bild & ljud
För att skapa en så här bra ordlista så har vi även fått lite hjälp av andra duktiga entusiaster. Så därför riktar även ett stort tack till Graniz AudioVisuella guide, BRL och Ljudia. Totalt så finns det nu 318 förklarade i vår lista.
100 Hertz
I en de flesta tv-apparater ritas bilden upp 50 gånger i sekunden, resultatet blir oftast mycket flimmer. Apparater med 100 hertz ritas varje linje 2 gånger och dubbelt så snabbt. Alltså 100 gånger per sekund. Vilket resulterar i en flimmerfri bild.
AAD
Kan stå på CD-fodral, och betyder att musiken var inspelad och mastrad analogt, men sparad digitalt på CD:n.
Förkortning för Adjustable Bass Reflex. Är en justerbar basreflexport som gör det möjligt att ställa in subwoofern i förhållandet till rummet.
Betyder växelström.
Namn på den komprimeringsalgoritm som används för ljudsystemet Dolby Digital. Användes förr i tiden också som namn på Dolby Digital.
På svenska "sluten högtalarlåda" där den inkapslade luften fungerar som en fjäder som kontrollerar högtalarelementets rörelse.
Digitalt ljudprotokoll med balanserad överföring, utvecklat i samarbete med AES och EBU.
Ett högtalarsystem där högtalaren har en inbyggd effektförstärkare och i dom flesta fall en signalbehandling. En aktiv högtalare kan i princip drivas från vilken signalkälla som helst t.ex. freestyle MD-spelare mm.
Här har man nästan alltid en sk. baffel som man monterar elementen på, detta är i sin enkelhet en rund träskiva, ju större träskivan är i diameter desto lägre i frekvens kan man använda högtalaren innan utsläckning sker - för att återge riktigt låga frekvenser under 50Hz skulle skivan behöva vara flera meter i diameter. Sen kan man ju alternativt kompensera för utsläckningen med elektronik men det gör att man förlorar verkningsgrad istället. Denna princip med baffel fungerar dock bra till mellanregister. Principen används sparsamt men har vissa fördelar som kan göra den intressant trots bristerna.
Omgivande - lågnivå ljud som ger atmosfär eller visar en plats karaktär.
Är enheten för elektrisk ström. En ampere = strömmen över en ledare som totalt har en resistans om ett ohm och spänningsfallet är en volt från den ena änden av ledaren till den andra.
Är en signals maximala värde (toppvärdet) relativt medelvärdet eller nollnivån. I uttrycket: v(t) = Asin(wt) är A amplituden.
Kurvformen svarar till original Audio och video signalerna. Analoga signalkällor är t.ex. LP, kassettband, video samt vanliga tv-sändningar. Allt ljud vi hör är analogt. inspelningen kan däremot vara digitalt lagrad. LP och kassettband sparar inte musiken digitalt, utan analogt. Med analog menas att den ursprungliga ljudvågformen bibehålles. En digital signal bryter ner den i bitar.
(Anamorphic Lens) En tillbehörs lins för dem som har 4:3 projektorer och vill ha en "äkta" bioupplevelse med 16:9 format, det den gör är helt enkelt att den ändrar förhållandet via linsen så bilden blir bredare.
Beskriver tekniken för att "trycka ihop" en stor bild på ett litet negativ. Vid filminspelningar används ofta anamorfiska linser på kameran. Tekniken används också på DVD för att behålla högsta möjliga upplösning på 16:9 skärmar.
ANSI står för American National Standards Institute, som definierar standarder för det mesta som kan standardiseras. Exempel på kända ANSI-specifikationer är ASCII-teckenuppsättningen, systemet för gradering av filmers ljuskänslighet (som sedermera antogs av ISO) och ett flertal programmeringsspråk.
Ett sätt att mäta ljusstyrka som tagits fram av American National Standard Institute, ANSI
Metod som används för att visuellt skapa jämnare konturer på grafiska objekt.
Engelskt ord för bländare / glugg / öppning.
Engelskt uttryck för en bilds förhållande mellan bredd och höjd. Exempel: 4:3 anger att bilden är 4 delar bred och 3 delar hög. 4:3 kan också anges som 1.33:1 och betyder att bilden är 1.33 gånger så bred som hög. Gemensamt för alla format är att siffrorna alltid anger bredden först och sedan höjden.
Atmosfär - bakgrundsljud, som vind eller trafikljud. Dessa ger filmen en starkare närvarokänsla. Dessa ljud spelas i bland in direkt på inspelningsplatsen, då kallas detta för "wild track" och används för att mixas in i ljudet senare.
En amerikansk förening för ljudteknik.
På förstärkare är AUX extraingång med linjenivåkänslighet. På mixers är AUX benämning på tappningsfunktioner.
En förkortning för Audio Visuell. Ett AV-system består av komponeter för återgivning av ljudmässiga såväl visuella informationer. en AV-förstärkare ska båda ha ingångar för ljudsignaler samt ingångar för videosignaler. Detta för att förstärkaren ska fungera som ett kontrollcenter för hemmabion.
Baffel
Den delen av högtalaren där högtalarelementen är monterade dvs vanligtvis framsidan. En bipolär högtalare som har element på flera sidor har alltså flera bafflar.
En bakprojektions-TV är en trerörs-projektor eller LCD-projektor som körs baklänges. Istället för att placera projektorn framför filmduken så placerar man den bakom. Denna "filmduk" är halvgenomskinlig och släpper igenom bilden. Alltihop är inbyggt i en låda som liknar en vanlig TV, fast större. Eftersom allt är inbyggt så är det inga problem med inställningar som du har på t ex en trerörs-projektor. Det är bara att använda den på samma sätt som en vanlig TV. Dessa apparater har fått en renessans de senaste åren och finns att få tag på för runt 20 tusen och uppåt.
Balanserad överföringar har börjat dyka upp på en hel del på sistone och faktiskt så är det inte så dumt. I studio sammanhang så har man länge använt balanserad överföring för att undvika instrålning från störningar. Principen är genialiskt enkel. I en vanlig obalanserad överföring så lägger man signalledaren innanför en skärm som ska skydda från yttre störningar. Inte sällan så är skärmen av halv dålig kvalité och därmed blir inte störningsdämpnigen fullgod. Vad som är signal avgörs genom att jämföra skärmens spänningsnivå (potential) med signalledarens potential och skillnaden blir alltså signal. I princip gör detta att man istället för att ända spänningsnivån hos ledaren kan ändra spänningsnivån hos skärmen och uppnå samma resultat! Vad som dock är en begränsning är att skärmen är gemensam för båda kanalerna, vilket i så fall skulle innebära att vi fick mono. Men en störning kan mycket väl använda sig av just denna princip för att ta sig in. I en balanserad koppling så har man istället för en innerledare 2st, den ena bär precis samma signal som en vanligt obalanserad ledare, medan den andra har samma signal men med omvänd polaritet d.v.s. om den ena signalen är +1V så kommer den andra att vara -1V. I slutsteget känner man bara av skillnaden mellan dessa två ledare, skulle det komma in likadan signal på bägge ledarna så blir det ingen skillnad (fortfarande är skillnaden mellan sladdarna 2V) och därigenom heller ingen annorlunda signal ut. Om det kommer in en störning så kommer den att påverkan både den positiva och negativa ledaren lika mycket och åt samma håll, positivt eller negativt. Eftersom det kommer lika "signal" på bägge ledarna så kommer störningen helt enkelt att balanseras bort i slutsteget, och det enda som är kvar är musiksignalen, systemet är mycket effektivt.
Se förklaring av frekvensomfång.
Bandpass filter är egentligen ett användningsområde för HP och LP filter, i bandpass filter har man kopplast ihop ett LP och ett HP filter och genom detta åstadkommer man att högtalaren bara spelar inom ett område t.ex. 80-500Hz. De frekvenser som ligger under 80 Hz skärs bort av HP filtret och de frekvenser ligger över 500Hz filtrerats bort av LP filtret.
När man bygger rena lågbashögtalare som ska arbeta som komplement till de befintliga högtalarna och man bara ska använda en enda bas så kommer man att drabbas av problem med att kunna dela långt ner i frekvens och med stor branthet utan att priset på delningsfiltret skenar i höjden. Det var då bandpasslådor kom i dagen och man kan misstänka att anledningen till att det är så få högtalarfabrikanter som använder bandpass är att Bose har patent på en del av principen. De tidigare typerna vi har talat om så är det bara avrullningen nedåt vi har tittat på men skulle man se på enbart bidraget från basreflexporten skulle vi se att den liknar en puckel som läggs ihop med bidraget från elementet. Det vi utnyttjar i bandpasslådan är just denna puckel. I en 4:e ordningens bandpasslåda sitter elementet i en sluten låda (som vi ju vet hur den rullar av) och elementets framsida sitter in mot en normal basreflexlåda. Nu kommer dessa två lådor att samverka och genom att välja lämpliga volymer och rör till ett lämpligt element så kan vi få en riktigt bra frekvensgång mellan t.ex. 30-100Hz. Det finns även en typ där den inre lådan är basreflexportad in i den första och ytterligare en typ har som har två portar som var och en mynnar ut i rummet. Visst verkar bandpasslådor vara bra! Men de har nackdelar också. Ofta är den fina frekvensgången på bekostnad av effektiviteten, en sk 4:e ordningens bandpasslåda tappar ofta (men långt ifrån alltid) en 6-8dB i verkningsgrad, de andra typerna tappar något mindre men fortfarande så har oftast en vanlig basreflexlåda ett bättre "snitt". Eller problemet är rättare sagt ju större frekvensomfång desto sämre verkningsgrad. Ska lådan fungera som tänkt måste man vara noga med volymer och rör så att det blir rätt. Sedan måste porten ha ganska stor diameter för att det inte ska bli blåsljud, alternativt använder man trattar. Men oftast är det så att man måste välja ett för "litet" rör/port för att få ner längden på det (smalare port = port blir kortare). Sen måste man komma med en liten notis. Ett ganska stort antal dataprogram tar inte hänsyn till att nivå från lådan ligger fel utan den som sitter bakom datorn och konstruerar tror att effektiviteten är väldigt bra - det fel datorn gör att den normaliserar och lägger sig vid 0dB men det är inte säkert att 0dB är det samma som verkningsgraden hos elementet! Har du Basbox t.ex. kan du välja mellan normaliserat eller relativt 2.83V och då ska du välja det senare för att det ska bli rätt.
Även här använder man sig av energin från baksidan av elementet - här arbetar man med att få resonans mellan vikten av luften i lådan och fjädringsmjukheten i basreflexporten (eller var det tvärt om)! En Helmholtz resonator, en snillrik lösning som både är effektiv och billig - därför är de flesta lådorna av basreflex typ då dessa ger bäst verkningsgrad och samtidigt bra frekvensomfång och vettiga dimensioner. Principen har varit känd sen urminnes tider (nåja) men problemet är att man har svårt att kunna simulera hur elementet och Helmholtz resonatorn samarbetar men i och med Thiele&Small parametrarna kom det en beräkningsmodell för detta - och med en dator går det både enkelt och snabbt att simulera resultatet med bra noggrannhet. Visserligen ser en låda med basreflexport enkel ut men bara för att det gör det så betyder det inte att det är enkelt att konstruera med - det är mycket viktigt att element - låda - port är anpassande till varandra annars kan det bli mycket lustiga egenskaper. Det finns även för detta beräkningar som ger "garanterade" resultat - detta är vad din dator svarar på när den säger optimal, tyvärr är det så att du (och/eller ev partner) och din dator inte är överens om att den där 10" basen verkligen ska ha en låda på 308Liters volym. Ofta måste man kompromissa vill man t.ex. ha lågbas från ett mindre element blir det ofta en ganska stor låda och en låg portningsfrekvens - resultatet blir visserligen låg bas men också en hängmatta mitt i frekvensgången väljer man då högre portningsfrekvens får man en puckel på frekvensgången som gör någon del överbetonad. Vad som är bäst avgörs givetvis av vad man ska ha högtalaren till. Det är när man ska avgöra detta som det är så bra att ha sin egen dator där man kan sitta och "fila" lite själv innan man sätter igång och bygga. Andra egenskaper hos basreflexlådan är att då man spelar vid portens avstämningsfrekvens minskas membran rörelsen från elementet till nästan noll och allt ljud kommer från porten, man kan därför spela väldigt högt precis kring avstämningsfrekvensen, jämför man mot en sluten låda är skillnaden anmärkningsvärd. Detta kan man använda sig av vid Crankar tävlingar vid billjud eftersom man med relativt små element kan spela väldigt högt bara man har en massa effekt och aldrig använder lådan under portningsfrekvensen, detta kan lösas med ett aktivt filter, anledningen till det senare kommer här. När man befinner sig en bit under avstämningsfrekvensen så kommer inte längre porten att fungera utan släpper igenom ljudet och det blir akustisk kortslutning, så under avstämmningsfrekvensen faller både effekttåligheten och frekvensgången brant. Och man ska alltid stämma av basreflexporten till en högre frekvens än baselements resonansfrekvens (Fs).
Produktnamn för Sony ½" VCR. VHS blev standard istället för Betamax, trots både bättre bild och ljud. Bandhastighet: 2cm/sek
Kallas det när man använder 2st separata slutsteg till elementen i högtalarna, tex. ett till bas/mellan samt ett till diskanten. Ger ett lyft ljudmässigt, man kan även köra detta med aktivdelning, då man kopplar förbi de passiva filtren i högtalaren och istället delar på signalnivå, detta är ännu bättre dock mycket dyrare.
En högfrekvent hjälpsignal som används att förbättra inspelnings egenskaperna på bandspelarens tonhuvud.
Typ av högtalare med två element i samma låda som jobbar i fas. Elementen sitter "med ryggen" mot varandra och spelar åt varsitt håll. Bipolära högtalare kan används inom hembio för att få bättre spridning av ljudet i de bakre kanalerna.
Anger antalet bits som ljud eller bild är inspelat med per sekund. En vanlig CD är inspelad med 44.1kHz/16bits vilket ger 705.6 kbps (44.1 x 16).
Bits är en förkortning för Binary digits och en bit kan innehålla värdet 1 eller 0 (8 bitar är en byte). CD använder 16 bits för varje "bild". Ju fler bits man använder ju mer variation kan man ha på det som lagras.
Anger lägsta signalnivå (ljusbehov) som krävs för att återge bildens mörkaste del.
(Eng. Uttryck, Blooming) Det är som det låter, bilden blöder. Det innebär i praktiken att vi uppfattar det som att färgerna hamnar "utanför" sina konturer, bilden överstyrs, och du får inte längre någon skarp linje.
Kabelkontakttyp som ofta används till video/RF-signaler. Kontakten har en bajonettfattning som låser fast den. Används mestpå proffsutrustning.
Är ett enda högtalarelement som kan återge största delen av det hörbara området. kräver inget delningsfilter.
Oregelbunden störning av icke bestämd frekvens.
Två kanaler i ett slutsteg kopplas ihop till ett. Resultatet blir betydligt högre effekt. Förstärkarens manual beskriver om din förstärkare är möjlig att bryggkoppla. Bryggkoppling bör ej göras om man har högtalare med låg impedans.
CD (Compact Disc)
Optiskt lagrings medium för olika typer av data som tex ljud och bild. Finns i många olika versioner beroende på användningsområde: CD-ROM, CD-R, CD-RW m.m. Kallas ofta, felaktigt för CD-skiva. D:et i CD står för disc (sve: skiva) varför det borde heta C-skiva men det är nog lite för sent att ändra på det.
På en CD-skiva kan det finnas information av text. En CD-spelare som kan läsa och visa CD Text kommer att visa denna text i sin display, vanligen artist, albumets namn eller låtens namn.
En standard för inspelningsbara CD-skivor. Tillåter endast inspelning en gång.
En standard för CD-skivor i datorer. Ej inspelningsbara.
En standard för inspelningsbara CD-skivor. Tillåter inspelning flera gånger.
Den högtalare i en hemmabio som har som huvuduppgift att hantera dialogen i filmer, men den har även hand om andra ljud som kommer från mitten av bilden. Den ska helst vara av samma märke som de vanliga stereohögtalarna. Varför det undrar du. Jo, i filmer används ofta ljudpanoreringar på samma sätt som kamerapanoreringar. Därför är det viktigt att ljudet låter lika oavsett om det kommer från vänster, mitten eller höger. Annars finns risken att motorcykeln som kommer åkande från vänster låter som en moped när den passerar mitten för att sedan åter låta som en motorcykel när den åker ut i högra kanten. Är då detta så himla viktigt? Svaret på den frågan är ja, ja och åter ja. En bra centerhögtalare kan lyfta en hel hemmabio, men om den inte spelar ihop med de andra högtalarna så spelar det ingen roll hur bra den är. Jag anser att detta är den viktigaste högtalaren i en hemmabio. En centerhögtalare behöver inte hantera ljud under 100 Hz. En centerhögtalare bör placeras ovanpå TV:n. Det näst bästa stället är under TV:n.
En DVD innehåller information som berättar om skivans innehåll får kopieras eller inte. Det kallas CGMS och betyder Copy Generation Management System. Informationen läggs i "flaggor" och gör så att den som skapar skivan kan bestämma om innehållet får kopieras och i så fall hur många gånger.
En optisk defekt av en lins vilket orsakar olika färger eller våglängder av ljus att fokusera på olika avstånd från linsen. Det syns som färgkanter och ljuscirklar längs med kanterna och runt varje punkt i bilden.
Kallas också för RCA eller Phono-kontakt en prisvärd koaxial kontakt för att leda ljud och bild till och från i en hemmabio anläggning.
Teknik för att skapa bilder som visas på en skärm eller duk. På svenska blir det katodstrålerör och finns i alla vanliga TV-apparater. Förekommer också som en typ av projektor inom hembio.
CSS betyder Content Scramble Systems och är ett krypteringssystem som används på DVD. Det ska förhindra att man kan läsa av skivan och skriva ner datat på något media. DVD-spelaren har en krets som kodar av datat innan det visas. Alla typer av kryptering är det bästa olika grupper av hackers vet. Det var alltså bara en tidsfråga innan CCS skulle bli "knäckt". Det har gjorts tidigare men vart inte känt för den stora allmänheten förrän i oktober 1999 då ett gäng norrmän la ut programmet DeCSS på sin sajt. De jobbade med att skapa en Linux kompatibel spelare och använde XingDVD Player, från RealNetworks Inc som tydligen hade sina krypteringsnycklar dåligt skyddade. Det nya DVD formatet DVD-Audio skulle ha skyddats av CSS men när det blev knäckt sköt branschen upp lanseringen av DVD-Audio minst 6 månader. När det lanseras kommer det att skyddas av CSS2 som säkert också kommer att knäckas så småningom...
På en dvd-skiva lagras, pga utrymmesbesparningar, bildinformationen med en lägre upplösning för färginformation än vad den gör för ljus (svart/vit) information. Ljus lagras, för NTSC, i upplösningen 720*480 medans färg endast har upplösningen 360*240. För att videoencodern ska kunna omvandla detta till något användbart måste man uppsampla färginformationen så man har lika hög vertikal upplösning på färg som för ljus. Problemet ligger i att man i huvudsak ska använda 2 olika metoder när man uppsamplar. En metod för interlace (videobaserat) material, en annan för progressivt (filmbaserat) material. Vissa mpeg-dekodrar tar här en genväg och använder alltid interlace-metoden, oavsett material. Detta ger för progressivt-material en bild med blödande färger och om denna felaktiga metod har valts säger man att spelaren (eg. mpeg-dekodern) lider av CUE.
D-bus
D-bus är en koppling mellan Marantz produkter som tillåter dem att kommunicera och samverka med varandra. D-bus möjliggör även styrning av hela systemet med en fjärrkontroll.
D-ILA är en typ av LCD-teknik inom projektorer. Tekniksom bygger på att ljuset från projektorns lampa inte passerar igenom en LCD-panel utan reflekteras. Fördelarna är många som tex att svarta partier i bilden inte belyses alls och att pixlarna kan sitta tätare då de ledare som ska styra varje enskild pixel kan läggas på baksidan. Resultatet blir en bild med bättre svärta och mindre pixelmönster än från en traditionell LCD-projektor.
Den digitala ersättaren till det gamla hederliga VHS systemet, som nästan alla har eller har haft i hemmet. Skillnaden mot en vanlig VHS-video är att D-VHS spelar in digitalt. Precis som förut sparas informationen på en kassett.
Ett sätt att sända digital radio, kräver speciell mottagare. Eftersom den är digital, så ger den ljud av CD-kvalitet.
En DAC är en konverter som omvandlar digitala signaler till analoga.
En logaritmisk måttenhet får ljudupptagning och återgivning, uppkallad efter Alexander Graham Bell (1847-1922). Våra öron blir mindre känsliga om intensitenten ökar. 1 dB är en liten ökning i volym, 3 dB är en stor ökning av volymen och omkring 10 dB är en fördubbling av volymen. Angivelse av förhållandet mellan två torenheter, tex mellan två ljudnivåer. Enhet: dB
Anger hur mycket filtret dämpar signalen mellan tex bas och diskant filtret dämpar 6dB per frekvensdubbling. 1: ordningens filter dämpar 6 db oktav 2: ordningens filter dämpar 12 dB oktav 3: ordningens filter dämpar 18 dB oktav osv.
Betyder likström.
DCDi är utvecklat av Faroudja och är en video algorithm framtagen för att eleminera taggiga kanter som skapas av interlaced video.
Musik som är inspelad, mastrad och sparad digitalt.
För att uppnå en mer balanserad ljudbild från bakhögtalarna delar processorn upp monoljudet mer eller mindre fasförskjuter det för att det inte ska bli en definierad ljud bild. Allt detta för att det ska låta lika dant var man än sitter i rummet. Andväns i THX system.
Avmagnitisera.
Är en elektronisk enhet som konverterar en signaltyp till en annan. En Dolby Digital decoder omvandlar den digital bitström till en 5.1 kanals analog.
Tidsfördröjning.
Vi såg här ovan att vi vill att högtalaren bara ska arbeta inom ett visst frekvensområde och det är just detta delningsfiltret har som uppgift att se till, det delar upp signalen från förstärkaren i olika frekvensområden som sedan leds till respektive element - därför är det viktigt att du köper ett delningsfilter som passar till de elementen som du ska köpa - är du osäker så fråga gärna. Det finns färdiga delningsfilter att köpa som är uträknade och klara och det är oftast enklast att köpa ett sådant, annars så finns det tabeller att titta i. Man kallar att filtren har olika karakteristik och det finns filter av 3 olika typer. Högpass filter (HP) då passerar höga frekvenser som diskant, i ett sk. Lågpass (LP) filter låter man låga frekvenser passera som bas och i ett Bandpass (BP) låter frekvenser inom ett visst område passera, alltså inte låga och höga men det som är däremellan passerar (mellanregister). Bandpassfilter består elektriskt av ett högpass och ett lågpassfilter sammankopplat. Sedan finns det en annan viktig parameter som heter branthet och som oftast är 6,12,18dB/Okt och med detta anger man hur effektivt filtret tar bort ljud utanför det område det ska släppa igenom för ju längre bort i frekvens desto mer dämpar filtret, det klipper alltså inte rätt av som man kanske skulle tro. Ju större branthet desto effektivare. Ett 6dB filter räcker ofta för att dela högtalare uppåt i frekvens men sällan nedåt där brukar man använda 12dB eller mer. Ju brantare man delar desto mer effekt tål elementen och desto dyrare blir delningsfiltren. Det som egentligen anger hur brant filtret måste vara är det vi talade om tidigare med att bara använda halva frekvensomfångets, väljer man att använda en mindre bit. Om mellanregistret ska delas nedåt vid 800Hz och frekvensomfånget är 100-8000Hz så är det ett stort område mellan 100 - 800Hz, och då räcker ett inte fullt så brant filter, 6dB/okt räcker bra i detta fallet och vice versa ju närmare frekvensomfångets gränsvärden man vill använda elementet desto brantare filter behöver man. En oktav motsvarar en halvering eller dubblering av frekvensen t.ex. är 80-160Hz en oktav liksom 600-300Hz en oktav och vi anger då hur många Decibel filtret har dämpat (sänkt nivån) till elementet 1oktav från delningsfrekevensen.
En högtalare med minst två element i samma låda som jobbar ur fas. Elementen sitter "med ryggen" mot varandra och spelar åt varsitt håll. Dipolära högtalare ska användas enligt THX normen för att få bättre spridning av ljudet i de bakre kanalerna.
Förkortning för Deutsches Institute für Normung, tysk industristandard. Tillämpas även i Sverige för definition av prestanda på olika HiFi-enheter såsom skivspelare, bandspelare, mikrofoner, förstärkare, högtalare mm. DIN-normerna specificerar minimi-prestanda. Vissa kontakttyper kallas också DIN-kontakter just för att de standardiserats av DIN
Typ av högtalare med två element i samma låda som jobbar ur fas. Elementen sitter "med ryggen" mot varandra och spelar åt varsitt håll. Dipolära högtalare ska användas enligt THX normen för att få bättre spridning av ljudet i de bakre kanalerna.
Ljud i frekvensområdet över 1280 Hz kallas för diskant.
Man vill att signalen man stoppar in i sin förstärkare ska "se" likadan ut när den har gått igenom förstärkaren - bara att den är större. Skulle signalen inte se likadan ut så kallas det distorsion. Är distorsionen 0.02% så är utsignalen till 99.98% lika den som stoppades in i förstärkaren man kan också säga att en 100W förstärkare ger 0.02W skräp om distorsionen är 0.02% THD. Distorsionen brukar vara som lägst kring 1KHz. Även här fixar den negativa återkoppligen till det så att det blir fina och låga värden. THD mäts vid statiska förlopp dvs en frekvens i taget och inkluderar även brus och andra otrevligheter.
Nu är det så att man sällan lyssnar på rena sinustoner utan musik. Musik består av frekvenser som blandats och som kontinuerligt varierar i styrka - detta kan locka fram negativa sidor hos den negativa återkopplingen som gör att distorsionen stiger ganska markant vid "normal" spelning dessutom är det knappast de typer som vår hjärna har lättast att acceptera, tidiga transistorförstärkare var ett gott exempel på detta då de mätte bra (med enkla mätmetoder) och kunde låta hemskt. TIM, DIM och IM är exempel på mätmetoder som vill visa på sådana här problem.
Originalet som levde en kort tid under 1998-99 var ett nytt avancerat sätt att hyra DVD-filmer på. Tanken var att man hyrde en divx-DVD till ett lågt pris jämfört med att köpa den och de som sen ville kunde köpa filmen eller se den igen mot olika kostnader. Divx DVD-filmer krävde en speciell Divx-spelare som var ca 1000:- dyrarer än en vanlig DVD-spelare. Formatet dog ut under 1999 och fanns bara i USA (krypteringen var så hård att det troligen aldrig skulle ha fått exporteras utanför USA).
Kopian som inte har något annat gemensamt med originalet än namnet (det stora X:et på slutet skiljer). DivX är ett program som tagits fram av två privatpersoner för att kunna komprimera DVD-filmer till mindre filer som sedan kan spridas på Internet. Programmerarna hävdar att komprimeringsrutinen kommer ifrån videokomprimeringsformatet MPEG-4 och ljudkomprimeringsformatet MP3. Den som tankar hem en film i formatet DivX måste ha ett tilläggsprogram till Microsofts Media Player eller tanka hem ett fristående program för kunna spela upp filmen. Filmernas kvalitet varierar beroende på hur hårt de har komprimerats men ska enligt uppgift i bästa fall vara i klass med VHS.
En teknik för att visa bilder som tagits fram av Texas Instruments. Bygger på att ljus leds till ett chip kallat DMD (Digital Micromirror Device) som består av ca 500.000 små speglar.
En DMD är en elektronikkrets som består av massor med små rörliga speglar, t.ex 2048*1152, som var och en bara är några mikrometer breda. Denna typ av kretsar kan användas som hjärtat i digitala projektorer (t.ex. typ DLP). Ljuset från en kraftig lampa i projektorn delas via prismor och filter, upp i färgerna rött, blått och grönt. Till var och en av färgerna finns en DMD. Varje 'filmruta' i bildströmmen lagras som digitala pixlar i DMD-kretsen under en bråkdels sekund. Till varje pixel finns en spegel. Vid en 'etta' reflekterar spegeln ljuset mot filmduken via ett linssystem. Vid en 'nolla' släcks ljuset ut.
Kallas även AC-3 (Audio Concept 3). Dolby Digital är ett digitalt ljudsystem med upp till 6 kanaler, fem kanaler med fullt frekvensregister (höger, vänster och center fram samt höger och vänster bak) och en separat kanal för extra bas. När alla 6 kanalerna används kallas det 5.1, men Dolby Digital kan vara rent tvåkanaligt (2.0) eller fyrkanaligt (4.0) o.s.v. Dolby Digital är den vanligaste formen av digitalt bioljud idag.
Dolby Digital Surround EX innebär att en tredje surroundkanal läggs till formatet Dolby Digital. Denna tredje kanal återges av en surroundhögtalare som befinner sig på bakväggen. Surroundhögtalarna till vänster och höger är placerade på sidoväggarna. En av fördelarna är de mer realistiska effekterna t ex vid scener med flygande eller förbiflygande objekt.
Företag som startades i London 1965 av amerikanen Ray Dolby. Jobbade till en början med produkter som skulle ta bort brus på olika inspelningar (brusreducering). Har på senare tid varit det ledande företaget för ljudsystem på biografer och i hemmen.
Dolby ljudreducering - kompletterande (record-play) process system utvecklat av Dolby Laboratories för att reducera ljudet i inspelnings media med minimal effekt på ljudet som spelas in. Dolby NR inkluderar B-typ, C-typ och S-typ system för konsument format som ljudkassetter.
Analogt ljudsystem som används av VHS och TV-sändningar. Består av 4 kanaler: vänster och höger fram, center samt surround. Ljudet lagras i en stereosignal (två kanaler) som har två andra kanaler "i sig". De två dolda kanalerna plockas fram av en dekoder i videon eller TV-apparaten.
Dolby ProLogic II har tagits fram av Dolby Labs för att kunna återge videofilmer i högre ljudkvalitet. Teknologin är en efterföljare till Dolby Surround Prologic. Den analoga flerkanalstonstandarden innebär en förbättrad Matrix-Surround-teknik som erbjuder en mer realistisk rumsklang och en bättre riktverkan vid Dolby-Surround- och stereo-inspelningar.
Ett diskanthögtalarelement med en dome eller kupolformat membran. För bättre linjäritet och bredare ljudspridning än en vanlig kondiskant.
Efter den österrikiske fysikern och matematikern Christian Doppler (1803-1853). Den skenbara förändring i vågrörelsens frekvens som uppstår när en ljud- eller ljuskälla närmar eller avlägsnar sig frän observatören. Uppstår när avst&atring;ndet till ljudkällan minskar, varvid man får intryck av att tonhöjden ökar. När ljudkällan avlägsnar sig uppstår det motsatta förhållandet. Jämför med sirenerna på ett utryckningsfordon.
DRM står för Digital Rights Management. Det är ett begrepp som sammanfattar en rad kontroversiella tekniska lösningar som syftar till "skydda" rättigheterna (främst upphovsrätten) till ett verk i digital form, t.ex. kopieringsskydd och liknande. Går även under öknamnet Digital Restrictions Management, vilket på ett mycket tydligare sätt beskriver vad det egentligen handlar om, att utomstående leverantörer av digitalt innehåll skall få kontroll över vad som kan köras, kopieras och nedladdas till datorn i fråga. Ur konsumenters synvinkel bör alltså DRM undvikas som pesten. Varsamhet krävs vid eventuella uppdateringar till Windows eller nya versioner av Internet Explorer för att om möjligt inte installera något relaterat till DRM på sin dator.
Korta bortfall orsakade av exempelvis dammpartiklar, defekter eller dåliga skarvar i bandets magnetiska skickt. Bildbortfall
Kompensator för bildbortfall, en elektronisk krets som reparerar en defekt bildsignal.
DSP handlar om att implementera signalbehandlingsalgoritmer på en digital signalprocessor, en DSP. I praktiken hittar vi dessa i vanliga multikanalsförstärkare i form av DSP-fält, som kan simulera eller förvränga ljudet så det låter som tex. i en kyrka, en stadion eller en jazz klubb.
Inriktar sig i första hand på protokollet för digitala överföringar kallat IEEE 1394 eller FireWire (400 Mbit per sekund). DTCP har tagits fram av Intel, Sony, Hitachi, Matsushita och Toshiba. DTCP innebär att digitala apparater som kopplas ihop, tex en DVD-spelare och en digital TV, byter krypteringsnycklar med varandra innan något skickas. På så sätt hindras övriga komponenter på samma kabel från att "stjäla" informationen. DTCP använder CGMS flaggor som kan ha olika värden: "fri kopiering", "kopiera 1 gång", "kopiera ej" och "inga fler kopior". Den digitala apparaten som ska spela in kan bara läsa det som får kopieras och måste ändra flaggan på originalet till "kopiera ej" eller "inga fler kopior" om originalet före kopieringen hade värdet "kopiera 1 gång".
Konkurrerande ljudsystem till Dolby Digital på biografer och i hemmen. DTS anses av många vara bättre än DD och det ska bero på att ljudspåret inte kompirmeras lika hårt. Ligger långt efter DD när det gäller antalet titlar på DVD men det börjar ta sig.
Digital Theater Systems har även introducerat ett 6.1-kanalsystem med namnet DTS ES 6.1 för biosalonger och hemmabiografer. "ES“ står – liksom vid Dolby Digital Surround EX – för Extended Surround, dvs "utökad rumsklang". De tekniska nyheterna är nästan identiska med dem som återfinns hos Dolby, vilket betyder att även DTS ES 6.1 kompletterar surroundområdet med en extra centerkanal. Fördelen med detta format är en optimal effektklang som även når åskådare som sitter långt till höger eller vänster. Vidareutvecklingen av DTS ES 6.1 heter DTS ES 6.1 discrete och kommer i framtiden att ersätta DTS ES 6.1.
I DTS-ES står ES för "Extended Surround", och är en vidareutveckling av DTS Digital Surround. Formatet använder sju separata ljudkanaler, den extra kanalen är till för en bakre centerhögtalare. Systemet är bakåtkompatibelt på så sätt att den sjunde kanalen spelas upp av de två bakre högtalarna i ett 5.1-system.
DTS-ES Discrete 6.1 är det första ljudsystemet med "riktigt" 6.1 format för hembio. Ljudspåret lagras inte som 5.1 utan 6.1 med den nya 7:e kanalen i ett tidigare outnyttjat utrymme på DVD.
En vidareutveckling av DTS-ES som försetts med namnet DTS-ES Matrix 6.1 där ES står för Extended Surround. Matrix 6.1 innebär att en extra surroundkanal har kodats in efter en matris (matrix) i de 2 befintliga bakre surroundkanalerna. Ljudspåret lagras som ett vanligt 5.1 spår på DVD men vid uppspelning passerar de 2 bakre kanalerna en dekoder som delar upp de 2 signalerna till 3.
DTS-ES Neo:6 tekniken är DTS motsvarighet till DPL 2 och inget som används på DVD. En vanlig stereo- eller annan multikanalsignal görs om till 5.1-formatet. Detta kan beskrivas som en DSP-funktion och är mer tänkt som en bra lösning för äldre ljudspår i stereo eller t.ex. Dolby Pro Logic.
Amerikansk standard för hur TV ska sändas digitalt.
Optiskt lagrings medium för i första hand film, men även tex multimedia och musik. Ser ut som en CD-skiva men rymmer mycket mera data. Kan lagra information i två lager på varje sida.
DVD-Audio är ett nytt musikformat som använder sig av DVD-teknikens höga minneskapacitet för att återge musikupptagningar av högsta kvalitet i sex kanaler. Fördelen med DVD-Audio är i första hand den förbättrade ljudkvaliteten. Dessutom har tekniken funktioner som en CD inte kan bjuda på såsom återgivning av musikvideos och låttexter eller artistkommentarer. På en DVD-A-skiva kan man spela in ton i upp till 400 minuter i CD-kvalitet (44,1 kHz/16 Bit) och i upp till 74 minuter i förstklassig 6-kanals-surroundsound med 96 kHz/24 Bit. I en 2-kanalsapplikation ökar DVD-A-skivan gränsen för hastigheten till 192 kHz. Det betyder en enorm dynamikbredd på 144dB i jämförelse med 96dB för en CD.
En konkurrerande standard till DVD-RW för inspelningsbara DVD-skivor. Tillåter inspelning flera gånger.
En standard för inspelningsbara DVD-skivor. Tillåter inspelning flera gånger.
Ett standardiserat digitalt gränssnitt mellan PC och bildskärmar. DVI ger flera fördelar jämfört med det äldre analoga VGA-gränssnittet: Stabilare bild med minskad risk för störningar eftersom videosignalen överförs digitalt mellan enheterna. Varje pixel adresseras alltså separat. Utökad Plug and Play-funktionalitet. Grafikkortet och bildskärmen kan utbyta information via DVI-kabeln. Bl a kan information som tillverkarinformation, färgprofiler, maximal upplösning och synktider kommuniceras mellan enheterna. Kompatibilitet finns även med analog VGA. Men man måste hålla tungan rätt i mun: DVI-D är ett rent digitalt gränssnitt, DVI-A är rent analogt och DVI-I är en kombination.
Med dynamik avser man förhållandet mellan den största och minsta signal ett ljudsystem kan återge. Begränsas av bruset för svaga signaler och distorsionen för starka signaler. Förväxlas ofta med termen signal-brus-förhållande (eng. S/N, signal-to-noise ratio), vilket avser förhållandet mellan maximal signal och brus i den överförda signalen, utan hänsyn till huruvida det tekniska ljudsystemets fulla potential har utnyttjats. Både för dynamik och för signal-brus-förhållande anges värdet i enheten deciBel.
EBU (European Broadcast Union)
Sammanslutning av europeiska film och TV-bolag. Teknikerna har utarbetat en europeisk standard för den tidskod som används (25 frames per sekund). Denna kod benämns ofta EBU.
I alla tider har man velat mäta på sina apparater för att kunna skilja agnarna från vetet ! Man har hittat på de mest spännande mätmetoder, vissa har fått bli sådana som visas upp. När man mäter en effektkub använder man en SMPTE mätsignal vilken är en tonskur under 20ms och vila i 80ms, man mäter alltså den dynamiska effekten - skulle man mätt kontinuerligt skulle förstärkaren allt för ofta havererat under mätningarna. Sedan mäter man dels på en ideal last, respektive kapacitiv och induktiv last. Ju mer grader desto större är den kapacitiva eller induktiva delen av lasten, 90 grader vore rent induktivt och -90 grader rent kapacitivt eftersom det inte finns någon normal last som är så fasvriden så mäter man ej heller det. När man driver en fasvriden last skulle man kunna säga att strömmen inte ligger i takt med spänningen - antingen ligger strömen före eller efter spänningen, utan att gå in djupare på detta så blir lasten i varje fall svårare. Och momentant kräver man ganska mycket ström av förstärkaren. Många kan inte läsa effektkuben. Som jag anser att man ska titta är dels på hur mittenspalten viker vid låga laster, viker den mycket ger förstärkaren dåligt med effekt i låg last men denna kurva bör även jämföras mot den normala RMS uteffekten, eftersom att kruvan viker kan vara ett tecken på att förstärkaren "bara" har en för klen kondensatorbank för att klara mätningen - men det kan också vara ett tecken på att hela strömförsörjningen är klen och då är det värre - men viker både RMS och kuben är det troligen hela strömförsörjningen som är klen, viker kuben markant mer än RMS är det troligen för liten kondensatorbank och inte nödvändigtvis tecken på klen strömförsörjning! Sen tittar vi på hur mycket kurvan viker vid varje impedans, viker den mycket vid alla 60 graders mätningar är den inte så bra på svåra laster, viker den bara vid den allra lägsta lasten så är det normalt inget att oroa sig för eftersom det är oerhört kämpigt för förstärkaren och det du ser kan vara skyddskretsar som aktiveras. Sedan tycker jag att man hellre ska fria än fälla apparater pga mätningar, mätningar är inte allt. Och effektkuben säger absolut inget om hur förstärkaren tål svår last, om kuben vore en kub är det absolut ingen garanti för att förstärkaren skulle hålla i långa loppet för den tuffaste lasten förstärkaren utsattes för i kubmätningen!
Den nominella effekttåligheten är den effekt, med vilken en högtalare får belastas kontinuerligt utan att den tar skada. Max effekttålighet betecknar däremot det effektvärde som en högtalare tål under en kortare tid.
Egensvängning i ett material som har en eller flera olika frekvenser som det helst vill röra sig med. Frekvensen beror på materialets vikt och styvhet.
Inbyggd eller fristående apparat som kan användas för att påverka ljudet i en anläggning inom vissa frekvensområden.
Fas
Fasen anger hur stor del av perioden en sinussignal som passerar en förstärkare når sitt toppvärde före eller efter det att en referenssignal t.ex. insignalen har nått motsvarande toppvärde.
Tidsförsening för vissa frekvenser i förhållandet till andra. Oftast oönskat.
En kupolformad "plugg" som sitter monterad mitt i högtalarelementet. En fasplugg gör att frekvensgången blir mer linjär och att ljudspridningen vid högre frekvenser blir bättre. Är den av metall kan den också leda bort värme från talspolen.
En funktion hos aktiva basar som antingen låter basen gå i fas eller i motfas med sidohögtalarna. Rätt inställd upplevs basen som tajmad.
Tids förskjutning av en eller flera frekvensområden i förhållande till andra
Är en magnetisk olja som används i diskantenhetens talspolespalt. Används för att talspolen ska kunna klara av större toppeffekter med lägre distorsion, eftersom oljan leder ut värmen i magneten.
Hälften av en komplett TV bild. Under avsökningsprocessen blir först alla linjer med udda nummer avsökta av elektronstrålen, därefter vänder strålen tillbaka - under blankingintervallet - till det över vänstra hörnet och avsöker linjerna med jämna nummer. Dessa två avsökningar ger två delbilder som tillsammans skapar en komplett bild, en frame.
Protokoll/standard för överföring av data mellan två digitala apparater med hög hastighet. Togs fram av företaget Apple med namnet Firewire och fick vid standardiseringen namnet IEEE1394. Kallas också för I-link.
Ruta, antalet bilder per sekund (på ett videoband). även tidsangivelse för att från början vara anpassad för att synkronisera ljus och bild för film- och TV-inspelningar. I europa används vanligen en tidskod med 25 frames per sekund (sk EBU-kod), för att den är anpassad till vår TV-standard. En komplett TV bild består av 625 linjer (pal systemet) sammansatt av två delbilder.
Frekvensomfånget talar om hur stort område i frekvens högtalaren kan klara av, ett ensamt element klarar inte av att täcka det frekvensomfång det mänskliga örat har (ca 20-18000Hz) därför kopplar man ihop flera element som vart och ett tar hand om var sin bit. Det är aldrig bra att låta ett element arbeta till sin yttersta gräns, en bra tumregel är att bara använda hälften av maximala frekvensen uppåt och dubbla nedåt, så ska vi använda en högtalare med frekvensomfånget 400-8000Hz som mellanregister så ska vi inte låta den arbeta med större område än 800-4000Hz och vi ser även då att den diskanten vi ska använda måste ha ett frekvensomfång från 2000Hz och uppåt. Ibland står det i katalogen vad tillverkaren rekommenderar och då bör man följa det, tillverkaren vet oftast bäst annars kan man använda denna tumregel. Men många gånger går det inte att hitta element som verkar fungera ihop detta gäller ofta när man ska bygga sk. tvåvägshögtalare då ska man inte låta diskanten arbeta med lägre frekvenser det är alltid bättre att låta basen eller mellanregistret få arbeta lite längre upp istället - det är nämligen så att väljer man att ett element som pressas lägre i frekvens än vad det ska så kan det lätt gå sönder. Om du kopplar en diskant utan någon begränsning nedåt i frekvens (alltså direkt till förstärkaren) kommer den att gå sönder redan vid låg volym vilket ju inte är så konstigt eftersom ju lägre i frekvens den får arbeta desto mindre effekt tål den och om vi låter den arbeta ända ner till 20Hz så ska den ju inte tåla så mycket effekt - och det är ingen garantisak om den går sönder då! Mellanregister är inte lika känsliga men även de måste delas nedåt i frekvens. Om man inte delar av uppåt i frekvens spelar egentligen inte så stor roll - men det låter ofta bättre om man gör det.
Mekaniska system har en eller flera resonansfrekvenser. En pendel i en klocka är ett bra exempel på detta, den håller jämn frekvens, denna frekvens kan ändras om man flyttar på vikten eller ändrar på dess massa (vikt). Vår högtalare har också resonansfrekvenser varav den största beror på membranets vikt i förhållande till upphängningens hårdhet. Vid resonans så behövs det bara lite energi för att hålla igång svängningen i det mekaniska systemet, energin som trots allt behövs är för att övervinna förlusterna, hade vi inte haft förluster skulle vi haft en evighetsmaskin. Detta orsakar lite problem eftersom vi vet att högtalaren inte kan röra hur långt som helst och vid resonans så behöver vi helt plötsligt mycket lite effekt för att åstadkomma tillräckligt membranrörelse - risken är att vi matar på för mycket och högtalaren kommer i självsvängning och någon mekanisk del tar skada p.g.a. för stora membranrörelser. Därför är det viktigt att veta var resonansfrekvensen är för att om möjligt låta bli att använda elementet där, eller medvetet utnyttja detta som vid en lådberäkning för baselement.
Brukar nämnas när man talar om justering av projektorer. Det man justerar är balansen mellan grund- och komplementfärg, de är grundfärgen <->komplementfärgen, röd - cyan, grön - magenta, blå - gul.
Ett uttryck man kan använda för att beskriva tyngden färg i en bild.
En ändring av musiken. Något man inte vill ha i ett Hifi-system, tex för mycket bas, nasalt mellanregister etc. Även rummet färgar ljudet.
En komponent i en stereoanläggning från vilken du väljer signalkälla samt ställer in volym, balans, bas och diskant mm. Den innehåller dock ingen effektförstärkare, vilket behövs för att kunna skicka signalen vidare till högtalarna. Se den som kontrollcentret i en stereo/hembio.
Gain
Ökning, förstärkning, vinst.
Geometri är den matematiska läran om rummet. Namnet geometri kommer från grekiskans ge som betyder jord och metri som betyder mäta. I Egypten behövde man tidigt använda geometri för att mäta upp landområden på nytt varje gång de översvämmats av Nilen.
Den över eller nedre frekvensen i en elektronisk komponent. T.ex. i en subwoofer ska den översta gränsen ligga mellan 75-200Hz. Och då ska den återge frekvenser från 20 hz till den övre frekvensen.
Användargränssnitt baserat på fönster, ikoner och andra grafiska komponenter. Används uteslutande på dagens PC-plattformar, där Windows är den vanligaste. Jämför med DOS, som har ett textradsbaserat (även kallat kommandobaserat) användargränssnitt.
HD2 / HD2+
Används i samband med DLP-projektorer och beskriver vilken typ av chipset som använts i projektorn, kallas i bland för Mustang, upplösning för HD2/HD2+ är 1280x720, det som skiljer sig mellan de två är: kontrasten för HD2 är 1000:1 och för HD2+ är 2500:1. HD2+ har även en teknik som kallas för DarkChip2.
En teknik för att åstadkomma högre upplösning från CD-skivor för ljud. För detta krävs att CD-skivan är HDCD-kodad och att CD-spelaren (eller DA-omvandlaren), som används för uppspelning, har en HDCD-dekoder. Tekniken går ut på att höja CD-mediets begränsade dynamikomfång från 16 till 20 bitar, vilket 'artificiellt' kan åstadkommas med tekniken.
Utveckat av Intel, som är en specificerad metod för att skydda upphovsrättat / kopieringsskyddat material (både audio och video) vid digital signalöverförning genom kryptering. Alla HDCP-auktoriserade produkter ges ett set av "nycklar" från Digital Content Protection LLC, som också är den organisation som licensierar teknologi för skydd av digitalt innehåll. Vid auktoriseringsprocessen mellan två produkter, måste mottagarsidan acceptera dessa nyklar innan innehållet kan sändas, och om Digital Content Protection LLC anser att ett set av nycklar äventyras på något sätt, placeras dessa på en annulleringslista och nya nycklar tillhandahålles.
Digitalt högbandbredds-standard för audio och video, som grundades av Hitachi, Matsushita Electric Industrial (Panasonic), Philips, Sony, Thomson (RCA), Toshiba och Silicon Image, samt stöds av filmbolag som Fox och Universal. Flera stora företag har adopterat denna standard. HDMI är nästa generationens digitala kommunikationsstandard för både audio (i dagsläget 8-kanaligt digitalljud, men förberett för fler i framtiden) och (okomprimerad) video (720p, 1080i och kommande 1080p) i en enda kabel/sladd och anslutning. HDMI utvecklas också hela tiden för att bli bättre (klara av mer bandbredd). Alla produkter som produceras med HDMI-gränssnitt testas för HDMI-kompatibilitet, vilket underlättar integrationen av- och kompatibiliteten mellan produkter. HDMI är dessutom överlägsen både DVI och Firewire/i-Link/IEEE1394 med sina 5Gbit/s och är bakåtkompatibel med DVI och fullt kompatibel med HDCP (High-Bandwidth Digital Content Protection). Som ett exempel så uppgår DVD-spelarens totala bandbredd (ljud och bild tillsammans) till 10Mbit/s, vid en jämförelse.
Standard för digital TV med den högsta upplösningen (bästa bilden). Finns i olika format beroende på antalet linjer som används till bilden. Är en del av DTV.
Med highpassfiltret väljs sidohögtalarnas undre arbetsområde. Om highpass är inställt på 90 Hz återger sidohögtalarna inga toner under 90 Hz. Sidohögtalarna slipper det tunga arbetet med att återge bastoner. Highpassfiltret fungerar endast då subwoofern är ansluten till pre-out/man-in på förstärkaren.
High Fidelity.
Horn är ingen låda utan en slags transformator som gör att effektiviteten ökar. Hela iden är den att om man har en 15" bas och det rör sig 1mm ska luften i hornets mynning också röra sig 1mm trots att det är mycket större - kanske 4ggr så stort och då har vi fått 6dB högre verkningsgrad och maximalt ljudtryck. I teorin fungerar det så - verkligheten är den att ska hornet fungera bra (hög effektivitet och bra frekvensomfång nedåt) kommer det att bli stort. Till horn använder man oftast element med ganska kort X-max och kan på så sätt få ännu bättre effektivitet (och ljudtrycket räcker ändå). Det finns Hifi horn men de är väl mest en kvarleva från rörepoken med ganska klena förstärkare men visst lockar de klassiska Lowther elementen än och de kan faktiskt låta ruggigt bra om man bara bygger ett riktigt bra horn till dem - till PA finns det också fördelar med horn. Men eftersom man allt mer går ifrån horn och att de är ganska komplicerade att bygga så nöjer vi oss här med att konstatera att det finns bra böcker, datorprogram och ritningar som behandlar ämnet ingående.
HSB är en akronym för Hue-Saturation-Brightness (färgton-färgmättnad-ljusstyrka). Som är en färgmodell som används i datorgrafik för att ange färger. Modellen kallas också ibland för HSV eller HLS. Andra metoder för att ange färger är CMYK och RGB.
En förkortning av Hertz och är en mätenhet för antalet svängningar per sekund (frekvens).
Se PVR.
Beskrivning för de ljusaste partierna i en bild med blandat tonomfång, engelska för högdager är highlights. Motsatsen är skuggor (lågdager).
Om förstärkaren saknar subwoofer utgång drar man högtalarkablarna från förstärkaren in till högnivåingången och drar sedan sladdar från högnivåutgången vidare till högtalarna.
Ett Högpass filter filtrerar bort låga frekvenser och släpper igenom höga frekvenser och används då man inte vill att högtalaren ska arbeta med för låga frekvenser det bästa exemplet är diskanten men även mellanregister delar man nedåt i frekvens. Även filter som filtrerar bort subsoniska (under 16Hz) störningar är högpassfilter.
IEC (International Electrotechnical Commission)
IEC står för International Electrotechnical Commission eller Internationella elektrotekniska kommissionen (http://www.iec.ch/), ett internationellt (huvudsakligen europeiskt) organ för standardisering på det elektrotekniska området. SEK, Svenska Elektriska Kommissionen, är svensk medlem i IEC (http://www.sekom.se). IEC har tillsammans med ISO bildat en gemensam teknisk kommitté nr 1, JTC1 (http://www.jtc1.org/) som bland annat tagit fram standarder för MPEG-1 (ISO/IEC 11172) och JPEG.
Se Firewire.
Alla högtalare utgör en belastning på förstärkaren och denna belastning mäts i ohm och ju lägre värde desto tyngre last för förstärkaren, kopplar du två högtalare parallellt så halveras impedansen och kopplar du dem i serie dubbleras impedansen. Du belastar förstärkaren hårdare om du parallellkopplar och riskerar överbelastning hos din förstärkare (kolla i bruksanvisningen eller på baksidan på förstärkaren) men 8ohm klarar alla normala förstärkare och många även 4ohm, du kan koppla två 6ohm:s element parallellt utan att skada förstärkaren om den klarar 4ohm men då är gränsen nådd. Två 4ohm :s element får aldrig kopplas parallellt då blir det 2ohm (utom till vissa bilslutsteg) och du riskerar dyrbara skador på din förstärkare. I vilket fall som så måste du fråga (eller kolla i tabeller) vilket delningsfilter du ska ha eftersom det beror på impedansen hos elementen - du måste inte ha samma impedans hos alla elementen i högtalaren men filtret måste passa till dina element annars fungerar det inte som det ska - är du osäker fråga oss!
Många högtalare behöver spelas in för att låta bra. Membranen rör sig, och från början är upphängningen styv. Denna styvhet mjukas upp allt eftersom och medger en snabbare och mer exakt konrörelse.
Teknik för att läsa ut (måla upp) bilder på en skärm. Varannan linje i en bild målas upp på skärmen om vart annant. Först linje 1,3,5,7 osv, sen linje 2,4,6,8 osv. Används både i PAL och NTSC men med olika frekvenser, 50 Hz respektive 60 Hz.
Infrarött ljus och används t.ex. i fjärrkontroller för att skicka information till en enhet.
Internationella standardiseringsorganisationen (International Organisation for Standardisation, http://www.iso.ch/) står för ISO, men ISO är ingen förkortning eller någon akronym. ISO kommer från grekiskans "isos" och betyder "lika". Det är en organisation på världsnivå, med medlemsorganisationer över hela världen. I Sverige heter representanterna SIS (http://www.sis.se/).
Två baselement som är kopplade mot varandra där den en är i motfas till den andra. Dom två enheterna används som ett element som uppför sig som tyngre och kraftigare enhet med högre effekttålighet. Djupare och fastare bas. Också kallad för Push and Pull koppling.
Jordslinga (groundloop)
En vanlig utveckling i byggandet av ett hemmabiosystem är att TV:n och videon kopplas till hemstereoförstärkaren. Allt har gått bra tills en dag då datorn också ska kopplas in och tjäna som DVD-spelare. Plötsligt börjar det att brumma i ljudet. Brummet kommer sig av att du fått vad man kallar en jordslinga (på engelska groundloop). En jordslinga uppstår när jordningen inte ligger på samma elektriska 0-nivå i de sammankopplade apparaterna.
Kamfilter
En TV-apparat mottar TV-sändningar via antenningången i form av en sammansatt bildsignal (kompositsignal). Kompositsignalen består av luminanssignal (ljus), färgsignal, synksignal och en blanksignal. När signalen når TV:n måste den delas upp av ett filter för att färginformationen ska kunna behandlas separat av TV:ns bildrör. Tidigare användes ofta ett s k cut-filter som beskar den inkommande signalen rakt av. Denna signalseparering var ganska grov och resulterade ofta i dålig skärpa och detaljrikedom i den slutliga bilden. Eftersom färgseparationen var dålig var det också vanligt att man fick färgutflytningar i bilden som ofta visade sig tydligt om en person i TV-rutan t ex bar randiga eller rutiga kläder. För att få en så bra signalseparation som möjligt används ett s k kamfilter i de flesta av dagens TV apprater, istället för ett cut-filter. Ett kamfilter ger en betydligt bättre signalseparation än ett cut-filter. Det finns olika typer av kamfilter som ger olika bra resultat på den slutliga bilden. Analogt kamfilter: Använder sig av en analog krets för signalseparationen. Detta är den enklare varianten av de två kamfilteryperna men ger en bättre färgseparation än ett cut-filter. Digitalt kamfilter: Änvänder en Digital krets för separation av signalen och ger den överlägset bästa färgseparationen vilket minimerar färgutflytningar och andra "bildfel".
En fullständig ljudsignalväg från mikrofon till högtalare. En stereo förstärkare har två kanaler och en modärn hemmabio har 5 plus en baskanal 5.1.
Mäts i dB. Ju högre värde desto bättre isolering mellan kanalerna. 60 dB är ett bra värde.
En funktion hos projektorer som gör att man kan justera bilden så att sidorna blir parallella även om vinkeln mellan filmduk och projektor är sned. Anges ofta med en trapetsformad symbol på projektorn. Keystone betyder egentligen slutsten, den översta stenen i ett stenvalv som oftast är trapetsformad. Dock inget vi rekommenderar om det inte är den absolut sista utvägen då man använder sig av en digital förvrängning för att kompensera för ett optiskt problem. Och brukar tyvärr sluta med en kompromiss i bildkvalité.
Klass A jobbar på ett annat sätt för att få bort genomgångsdistortionen. Här låter man istället bägge transistorerna arbeta hela vägen från negativ till positiv spänning, de byter alltså inte av varandra som i klass B, utan man väljer istället att bara omfördela resurserna mellan de båda transistorerna. Fördelen med detta är att man hela tiden ligger mitt i transistorernas linjära arbetsområde och inte i dess olinjära ytterkanter som i klass B. Man låter det alltid flyta en mycket stor ström genom de bägge transistorerna, som givetvis blir till värme. Om man ändrar på arbetspunkten mellan de bägge transistorerna så kommer det att flyta en ström mellan den "heta" och den "kalla" utgången precis som i klass B. Strömmen som flyter genom högtalaren kommer att tas från den effekten som normalt skulle kylas bort, förstärkarens förlusteffekt minskar vid utstyrning, och den blir alltså som varmast vid tomgång. För att kunna styra ut högtalaren maximalt och ändå få förstärkaren att arbeta i ren klass A så krävs det att det går MINST lika stor ström genom transistorerna som det maximalt kan göra genom högtalaren. Om man tar den maximala uteffekten och multiplicerar med fem så är det absolut minsta som förstärkaren kyler bort vid tomgång. Som du säkert förstår så kommer det att bli en fruktansvärd massa värme som måste kylas bort och förstärkarens effektförbrukning kommer att bli mycket stor, här pratar vi om ren klass A. Som du säkert förstår så är detta nackdelen med klass A, speciellt då som det dyraste i förstärkaren blir just kylflänsar och strömförsörjning. Därför försöker många tillverkare att på olika sätt få fördelarna med klass A samtidig som man reducerar nackdelarna. Men ingen fabrikant vill öppet påstå att det inte längre rör sig om ren klass A utan att det rör sig om någon mer realistisk variant, anledningen till att jag skrev mer realistisk är att i parktiken så låter knappast en sådan förstärkare så mycket sämre, än en ren klass A förstärkare som skulle bli oerhört dyr, stor, tung, varm och samtidigt ha en (för) låg uteffekt. Gränsen för att fortfarande köra i ren klass A borde ligga runt 2x50W och då kyler man ändå bort mer än 500W konstant. Ett sätt är att låta förstärkaren jobba i klass A vid låga effekter för att sedan gå över till klass AB (så fungerar i realiteten en klass AB förstärkare också), då arbetar fortfarande förstärkaren i klass A upp till ett par watt medan den nästan har lika stor maximal uteffekt som en klass AB förstärkare, men då arbetar den i klass AB istället. Detta sättet ser jag inga större fel med, men att kalla det för klass A utan att på något sätt ange att det inte rör sig om någon ren klass A förstärkare längre är fel. Ett annat sätt är att låta förstärkaren jobba i klass A genom hela effektområdet, och vartefter insignalen ökar, ökar man också tomgångsströmmen genom transistorerna, och eftersom man vid utstyrning leder bort delar av värmen till högtalaren istället, så kommer inte förstärkaren att bli fullt lika varm som en ren klass A förstärkare. I princip så är förstärkaren en 2x5W utan insignal och vid max signal så kanske den är en 2x50W därför blir det ganska lite värme vid just tomgång. Här får man visserligen bort övergångsdistortionen samtidig som förstärkaren lämnar hela uteffekten i klass A, men då har man istället flyttat problemet till strömförsörjningen som inte kommer att ha en konstant last att driva som vid ren klass A. Men även med denna princip går att få ett riktigt bra resultat genom att ha en vettigt dimensionerad strömförsörjning. Frågan är bara hur ska en sådan här koppling ska kallas, egentligen uppfyller den ju kriteriet med att lämna full uteffekt i klass A, och då borde den ju få kallas ren klass A, men helt plötsligt har några betydelsefulla parametrar förlorats i och med konstruktionen så rent ljudmässigt är den sämre än en traditionell klass A förstärkare. Det är viktigt att man har klart för sig att det inte måste vara bättre för att det är klass A, men å andra sidan så gör knappast någon ett dåligt slutsteg som arbetar i klass A eftersom man får lägga ner så mycket pengar på strömförsörjning och kylflänsar, undviker man att spara på den billiga elektroniken, eftersom det ändå inte skulle blir billigt även om man försökte spara. Småsignal förstärkare arbetar i allmänhet i Klass A eftersom det inte finns någon anledning att inte köra dem i Klass A det blir så lite värme ändå, så påstår någon att deras ingångssteg arbetar i Klass A så är det förmodligen sant, det gör det i en IC för 1:- också !
Lösningen på problemet är enkel och fungerar utmärkt, man lägger en liten likspänning över de bägge transistorerna, men bara så pass stor att man precis kommer över det olinjära området. Om man låter både den negativa och den positiva transistorn dra precis lika mycket men åt vardera håll så kommer det fortfarande ingen spänning till högtalaren i tomgång. Nackdelen är att förstärkaren kommer att dra lite ström konstant och detta innebär att den också kommer att avge lite värme vid tomgång. Men det är fortfarande inga problem att klara av kylningen, eftersom det i allmänhet bara är några få Watt man kyler bort. Om man förfinar denna tekniken så kommer man att ha en förstärkare som låter mycket bra och som dessutom har ansenlig uteffekt. och dessutom är fullt tillräckligt energisnål för att vara fullt acceptabel även vid mobilt bruk.
En normal (läs. inte bryggkopplad förstärkare) har en "kall" utgång och en "het" utgång. Den kalla utgången ligger fast på en konstant spänning den är alltså jord, vilket absolut inte behöver vara det samma som chassijord, sedan kan man skicka ut antingen positiv eller negativ spänning på den "heta" utgången. När det ligger en spänningsskillnad mellan de två utgångarna så kommer det att börja flyta en ström genom högtalaren som kommer att få högtalarkonen att röra sig och omvandlas till ljud. För att åstadkomma denna spänningskillnad så använder man transistorer som börjar leda resp strypas med hjälp av musiksignalen. I normalfallet så har man en transistor som är kopplad till strömförsörjningens positiva utgång och en annan transistor är kopplad till den negativa utgången, vill man ha en positiv spänning till högtalaren så öppnar man helt enkelt den positiva transistorn så mycket som behövs och sedan när man vill ha en negativ spänning så stryper man den positiva transistorn och börjar öppna den som går till negativ spänning istället. Och finns det ingen signal in alls så är givetvis bägge transistorerna helt strypta och ingen ström flyter. Eftersom det inte flyter någon ström så drar slutsteget inte någon effekt och utan effektförbrukning ingen värme, följaktligen blir en dylik förstärkare inte varm utan ingångssignal. En sådan här förstärkare har en mycket hög verkningsgrad och avger ett minimum av värme. Den värme som bildas beror på att om man t.ex. bara vill ha 1/3 av maximal spänning till högtalaren så måste de andra 2/3 delarna kylas bort i förstärkarens kylfläns, märk dock att det inte rör sig 2/3 av förstärkarens maxeffekt som måste kylas bort utan i det nämnda fallet ca 10-15% av den maximala uteffekten och i absolut sämsta fall ca 25-30%. Till synes så är detta en bra lösning kompakt format och hög uteffekt och inte blir det varmt heller. Problemet ligger i att en transistor är mycket olinjär under ca 1volts spänning och detta innebär att i gränstrakten där transistorerna byter av varandra är förstärkaren mycket olinjär, och kommer att låta illa vid låga volymer till följd av sk övergångsdistortion Distorsionen vid 1W på en Klass B förstärkare ligger antagligen inte under 10%, men vid hög volym så sjunker distorsionen till under någon eller några %. Därför så är ren klass B praktiskt taget oanvändbar för audio ändamål (även med negativ återkoppling). Märk att problemet är som bortblåst över +- 1V utspänning.
Eftersom vi lever i en tid då vi har den sunda inställningen att försöka spara på naturresurserna så har man sedan länge använt switch teknik för effektreglering. Bland de första ställena var RC loken, idag har vi switch nätdelar i snart sagt alla apparater. Men det vore intressant att använda även switchteknik till själva utgångssteget - inte bara spänningsmatningen, för att även här få samma fördelar med hög verkningsgrad. Egentligen är tekniken enkel, man har en elektronisk strömbrytare som kopplar högtalaren direkt till spänningsmatningen om utsignalen till högtalaren ligger strax under musiksignalen och sedan när nivån nått strax över idealet slår man av strömmen. Detta ger dock lite restprodukter så man måste ha ett filter som jämnar ut strömmen till högtalaren. Och det som man använder är en spole som är strömtrög och hindrar strömrusning när switchen slår till resp hindrar strömmen att falla till 0 direkt efter frånslag. Det som avgör hur bra signalen är när den kommer ut ur förstärkaren är hur fort man kan slå till och från switcharna. Ju högre frekvens desto lägre distorsion. Det stora problemet får man vid höga frekvenser och låga nivåer, det finns sätt att lösa detta. Men tekniken med Klass D förstärkare är inte så utbredd och tillverkarna förtegna om exakt hur deras lösning ser ut så mer insikt i tekniken än detta kan jag inte direkt ge. En av pionjärerna på detta område var Svenska Lab gruppen. Fördelarna är att man kan ha mindre nätdelar då man får mycket små värmeförluster (som annars tar onödig effekt), dessutom kan man få maximal uteffekt inom ett stort impedansområde, man överför effekter inte volt och ampere som i vanliga förstärkare. Inte nog med detta man kan bygga samman själva strömförsörjningen med utgångssteget och få mindre med komponenter. Nackdelen är då höga frekvenser och små effekter samt filtrering av restprodukter.
En förvrängning av signalen från förstärkaren spelar högre än vad den klarar av. Och delnings filtret klarar inte av att filtrera bort förvrängningen. Diskanten är mycket utsatt och det är den vanligaste orsaken till att man har spelat i sönder högtalaren. Inte att effekten har varit för hög som dom flesta tror.
Är en kabel typ som består av en ledare som är omgiven av ett isolationsmaterial samt att den är avskärmad med ett metall hölje mot elektromagnetiska störningar. Används ofta till högkvalitativa överföringar t.ex. TV och ljud signaler.
Får man fram genom att bland två grundfärger, röd+grön=gul (komplementfärg till blå), röd+blå=magenta (komplementfärg till grönt) och grön+blå=cyan (komplementfärg till röd).
Skall man vara noga så betyder begreppet Componentvideo att videosignalen delats upp i flera komponenter. Y/C är exempel på sådan signal med två komponenter och RGB har tre. Populärt är dock Component (som ibland kallas YUV, Y/R-Y/B-Y, Y/Pr/Pb eller Y/Cr/Cb) benämningen på en form av komponentvideosignal bestående av separat luminans (Y) och två signaler med skillnaden mellan luminans och Rött (R-Y) respektive Blått (B-Y). Signalen på en DVD lagras i detta format. Kontaktstandard: 3xBNC eller 3xRCA.
En videosignalstandard där bildinformationen och synkroniseringsignaler skickas gemensamt i en coaxialkabel. Kontaktstandard: 1xBNC , 1xRCA eller Scart.
För att lösa problemet använde man en teknik kallad datakomprimering. Det går ut på att man packar (compress) datat vid lagringen för att sedan packa upp (decompress) det vid avspelning. Det finns två olika typer av komprimering: lossless och lossy En lossless komprimering innebär att den uppackade signalen är exakt som originalet. En ZIP-fil, som används på Internet, är ett bra exempel på lossless komprimering. Nackdelen med denna teknik är att filerna fortfarande blir ganska stora. För att få ännu mindre filer använder man lossy komprimering. Enkelt kan man säga att lossy innebär att delar av originalet tas bort och försvinner förevigt. MP3 är ett bra exempel på lossy. Alla programvaror som finns för lossy komprimering innehåller en codec som är en förkortning av compress/decompress. En del är programmerade att göra så små filer som möjligt medan andra eftersträvar att få ett så trovärdigt slutresultat som möjligt. Lossy tekniken bygger på att det vi människor inte kan höra eller se kan man lika gärna tabort.
Det är frekvensberoende komponent som i filtersamanhang används som för att leda dom höga signalerna och dämpa för dom låga. Används också i förstärkaren där dom används som en effekt reserv (fungerar som ett batteri) när kondensatorerna inte klarar av att lämna till räkligt med effekt till effekttransistorerna uppstår det distrostrion och i värsta fall även klippning. OBS tänk på att om kondensatorer används i delningsfilter måste dom var bipolära.(där är inget plus eller minus).
Icke önskvärda effekter beroende på dålig skärpa eller blödningar. Konturskuggor är extra och oönskade konturer som ligger och ”spökar” bredvid de riktiga konturerna. Överdriven skärpeinställning kan generera konturskuggor.
Är den längsta väg konen kan röra sig innan den slår i botten. Om den slår i botten kan den gå sönder. Detta brukar kallas att högtalaren bottnar.
Konvergens är när några ting konvergerar, dvs. strålar samman, löper ihop, närmar sig varandra. Motsatsen är divergens. Konvergens behandlas även inom CRT-skärmarans värld, där man låter de tre färgerna röd, grön och blå gå samman och bilda hela färgspektrumet. om konvergensen på en CRT-skärm är fel inställd så ser det ut som att t. ex. allt det röda ligger lite snett jämfört med de gröna och blåa. Konvergens inom matematiken är ett mycket omfattande område. Bland annat är det av intresse om summor med oändligt antal termer konvergerar mot något specifikt värde.
Färgstyrka, färgdelen i en analog televisions videosignal, värdet C i signalen Y/C.
Känslighet heter i många fall verkningsgrad och detta är en intressant parameter. Den anger nämligen hur högt högtalaren/elementet låter om man matar den med 1 watt. Ju högre decibel värde desto mer låter det och desto högre kan du spela eller att det räcker med en klenare förstärkare. Och det är stor skillnad, en högtalaren med 90dB känslighet behöver 4ggr kraftigare förstärkare för att spela lika högt som en högtalare med 96dB känslighet. Så ska du spela högt så leta efter hög verkningsgrad det är oftast billigare än att köpa en kraftigare förstärkare. Tänk på att alla element i din högtalare ska ha ungefär samma verkningsgrad! Annars riskerar något område att bli överbetonat. En diskant eller mellanregister som har bättre (högre) känslighet än baselementet kan alltid dämpas med t.ex. en L-pad. Basar ska i princip aldrig dämpas det är slöseri med effekt - köpa hellre annat mellanregister och/eller diskant. Nu är det dock inte så att det måste vara precis samma utan +/-2dB i känslighet kan man direkt acceptera t.o.m. ytterligare en 3dB går bra men det är inte bra att para en bas med 96dB känslighet med ett mellanregister med 87dB och sedan tro att det kommer att låta neutralt - sen om man inte vill ha det neutralt så är det ju en annan sak. 10dB är ungefär så mycket som att vrida bas eller diskantkontrollen i båtten.
Lagerbyte
Ett uttryck som brukar nämnas när det gäller DVD. En DVD-skiva är oftast uppbyggd av två lager och när spelaren skiftar lager så brukar det på de flesta spelare bli ett kort avbrott. Avbrottet kan vara allt från ingenting till några få sekunder, då bilden fryser och ljudet tystnar. Ett fåtal spelare har en funktion för att minimera så att man inte märkar av lagerbytet. Detta märks lite olika beroende på hur de som pressat skivan lagt själva lagerbytet i filmen, har de planerat pressningen väl så kommer man inte märka av det för de är i ett naturligt avbrott i filmen, men det finns exempel där man lagt det mitt i en actionscen så det märks extra mycket.
Videoformat med analog bild och digitalt ljud. Påminner storleksmässigt om gamla tider LP-skivor. Ett utdöende videoformat som försvinner i och med DVD som håller högre kvalitet.
Typ av skärm som används för att visa grafik. Finns tex i mobiltelefoner, klockor, bärbara-PC. Används inom hembio i projektorer för att visa bilder.
Precis som en trerörs-projektor använder man här en filmduk som bildskärm. På denna projiceras en bild som kommer från LCD-projektorn. Fördelen med LCD jämfört med trerörs är att man inte behöver vara utbildad servicetekniker för att ställa in den. Man ställer bara fram projektorn på ett bord eller liknande och ställer in skärpan - sedan är det klart. Dessa projektorer utgör ett kostnadseffektivt sätt att erhålla en stor bild. Nackdelar är att bilden inte blir så ljusstark som en trerörs-projektor, vilket gör att man måste mörklägga rummet när man skall titta, samt att de för en del väsen på grund av den inbyggda fläkten. Detta brukar man dock inte tänka så mycket på efter en stunds tittande, men provlyssna gärna en LCD-projektor innan du köper en. Priserna börjar vid cirka 10000 kronor. Ju dyrare projektor desto bättre och ljusstarkare bild.
En ny teknik för skärmar och projektorer. Tillskillnad från LCD-paneler som släpper igenom ljus så reflekterar LCOS-panelerna ljuset.
Talspolen är lindad i en cylindrisk form detta gör att den får en viss sk. induktans. Induktans är växelströmsmotstånd. Vid likström (0Hz) påverkar inte denna induktans alls. Ju högre frekvens desto större blir "motståndet" hos spolen. Hur stort och vid vilken frekvens går att räkna ut enkelt genom att ta spolens värde i mH * frekvensen * 0.00628 då får du spolens reaktans i ohm. Induktansen i talspolen har en benägenhet att variera med frekvensen, så oftast mäts den vid 1KHz, induktansen sjunker vid ökad frekvens.
Lens-shift funktion på en projektor tillåter den optiska linsen att fysiskt upp och ner (vertikalt) eller till höger och vänster (horisontellt). De flesta av lens-shift mekanismerna är motoriserade där den vertikala justering är klart populärast. Med en projektor som har lens-shift kan du optisk justera för en annars skev bild justerad med keystone. Funktionen är speciellt praktiskt vid installation av projektorer i tex vardagsum.
Metod för att kunna behålla hela bilden vid lagring av film på video. Ger en bild med svarta remsor upptill och nertill. Upplösningen minskar jämfört med originalet.
Se förklaring av progressive scan.
Ett problem man kan råka ut för att bilden och ljudet i tex. en film inte synkar tillräkligt bra utan att det blir en väldigt liten fördröjning i bilden. Då kan man åtgärda det med Lip-sync, det är en funktion som kommer allt mer i recievers/dvd-spelare och processorer. Det innebär att man justerar ljudet i ms (millisekunder), så det synkas rätt (hämnar i takt med) med bilden.
En benämning inom projektorer, det betyder att man får en stor bild från ett rätt långt långt projiceringsavstånd till motsats för Short-Throw. (Stor bild från ett så kort projiceringsavstånd som möjligt. Detta är det vanligaste alternativet för hembio projektorer, då vardagsrummen oftar är rätt korta). Long-Throw är helt klart det bästa alternativet då det fokuserar ljuset bättre i mitten av linsen och därför ger potentiellt både bättre skärpa, ljusjämnhet samt mindre divergens i ljuset.
Finns på de flesta subwoofers och är ett filter som släpper igenom ljud under en viss frekvens och stoppar frekvenser ovanför. Ställd på 100 Hz dämpas frekvenser ovanför snabbt i nivå och hörs därför inte. Ett lågnivåfilter bör vara så brant som möjligt (12dB - 36 dB). Lågnivå fungerar alltid oavsett hur subwoofern är ansluten till förstärkaren.
Linear Pulse Code Modulation, LPCM, är ett okomprimerat ljudspår som används på tex CD och studio masters och kan ha upp till 8 kanaler. Det kan ha samplingsfrekvenser på 48 eller 96 kHz med 16, 20 eller 24 bits upplösning och den maximala bitraten är 6.144 Mbps. Alla DVD-spelare måste stödja de olika varianterna men en del spelare använder bara 48 kHz och mindre än 20 bits. Det samma kan gälla för digitalutgången till förstärkarens dekoder.
Luminans: Måttenhet för den mängd ljus som reflekteras från en given yta.
Svart-vita delen i en analog televisions videosignal (värdet Y i signalen Y/C). (Jämför krominans.)
Används för att visa vilken styrka en lampa lyser med.
Beskrivning för de mörkaste partierna i en bild med blandat tonomfång, engelska för lågdager är shadows. Motsatsen är högdager.
Om förstärkaren har en separat subwoofer eller lågfrekvensutgång så ansluter man en lågnivåkabel till denna ingång.
Ett Lågpass filter filtrerar bort höga frekvenser men släpper igenom låga och används då man inte vill att högtalaren ska spela för höga frekvenser. Vanliga användningsområden för lågpass filter är t.ex. till en subwoofer eller bas.
Macro
Används vid programmering av en fjärrkontroll för att med ett kommando kunna utföra flera kommandon efter varandra. Med andra ord ett litet program.
För att förhindra kopiering från DVD till analoga apparater används en krets i DVD-spelaren kallad Macrovision. Termen för det här kopieringsskyddet är APS (Analog Protection System). Macrovision "stör" signalen som skickas till tex VHS-spelaren och gör att bilden blir dålig. Med hjälp av "trigger bits" i början på varje sektor på DVD:n kan den som gör skivan bestämma om Macrovision ska vara av eller på och hur mycket bilden ska störas. Ett av problemen med Macrovision är att det kan störa den vanliga utsignalen till TV eller projektor. Speciellet projektorer som kan fördubbla antalet linjer i bilden får problem. I annonser för DVD-spelare kan man ofta läsa att de är Macrovision fria vilket betyder att man slipper problemen ovan plus att man kan spela in sina filmer på VHS.
En smal fördjupning i högtalarens magnet där talspolen rör sig.
Nödvändighet om man ska ha högtalare nära TV-apparaten. För magnetisk strålning påverkar bildrörets färg återgivning samt att bilden kan bli skev.
Högtalare innehåller magneter och skärmas därför för att inte störa TV-bilden. Skärmning är dock inte 100% garanti.
Används i samband med DLP-projektor och är namnet för ett chipset, upplösningen för Matterhorn är 1024x576.
Materialet ser nästan ut som en vanlig spånplatta, men är betydligt finare och har valsats under väldigt högt tryck. Det ger en tyngre och mera resonansfattig fiberplatta som därför är lämplig för högtalarlådor.
Ljud i frekvensområdet 160 - 1280 Hz kallas för mellanregister.
Den del av högtalaren som omvandlar talspolensrörelse till ljudvågor. Oftast är den konformad. Kallas ofta för högtalarkon.
Format för lagring/uppspelning av musik som tagits fram av Sony. Ljudet lagras digitalt på en liten optisk skiva. Kan ses som en mini variant av CD.
Detta är olika typer av pickuper på LP-skivspelare. MM står för Moving Magnet (rörlig magnet). MC står för Moving Coil (rörlig spole). Man skiljer på dessa båda typer för de behöver olika förstärkning.
En optisk inteferens (störning) som ger ett fiskbenliknande mönster i en TV-bild.
Ljud inspelat på en kanal. Stereo har två kanaler.
Är en elektrisk komponent som används för att minska strömmen i ett elektriskt kretslopp mäts i ohm. dämpar lika mycket oberoende av frekvens.
I många fall vill man ha stora basar för att kunna återge låg bas med högt ljudtryck men stora basar kräver också relativt stora lådor, och stora lådor har man inte alltid plats för. För att klara detta så kan man ta till speciella knep, vi ska förklara isobarik principen först (de andra är ju samma sak egentligen). I en liten låda så ger luften stort motstånd och mest ger sig detta vid känna vid stora membranrörelser dvs låg bas eller höga ljudtryck, eftersom motståndet gör att basen inte kan röra sig lika långt som den borde så blir därför ljudtrycket lägre än det borde och ju lägre frekvens desto större blir skillnaden mellan vad den borde och den blir, detta blir detsamma som om inte högtalaren går så långt ner i basen, den rullar av tidigare. Om man tar denna bas och leder in i en ny låda som är mindre än den första och i denna lådan sätter man en likadan bas så kommer följande att hända: Den första basen orkar nästan slå så mycket som den ska, inte tillräckligt för att få rejäl lågbas men den rör sig i alla fall detta innebär att nästa bas tror att den sitter i en enormt stor låda eftersom den nästan inte "ser" någon mekanisk belastning alls och på så vis så kan den gå betydligt längre ner i frekvens, betydligt längre ner än den första (i verkligheten räknar man dock ihop elementen). Lådvolymen på den yttre lådan ska vara så liten som möjligt, faktum är att om man sätter två element mot varandra (konerna mot varandra) på var sin sida om lådmaterialet så får man en viss luftvolym emellan och den räcker denna typ av montering kallas mottaktkoppling. Tänk bara på att vända på + och - till den yttre basen. Fördelen med isobarik framför mottaktkoppling är om man vill använda ett element som bas-mellanregister så går det utmärkt, men hos de mottaktkopplade elementen så sitter magneten och chassit i vägen för membranet och då blir mellanregistret dåligt. Man vill gärna tro att lådan skulle kunna spela högre eftersom det sitter två basar i den men så är inte fallet utan man får enbart bättre lågbasåtergivning. Så på slutet så kan man väl tala om att detta skulle fungerat om man inte hade någon lådvolym mellan elementen alls - det man vill åt är att det blir ett dubbelt så kraftigt magnetsystem. Man kan även montera elementen i en "kanal" i lådan med magneterna mot varandra och på så sätt få samma fördelar som med isobarik och då får man växla polaritet på det inre elementet. Den sista lösningen är också intressant av en annan anledning, magnetsystem släcker i stort ut varandras läckfält vilket gör att en sådan här konstruktion kan användas närmare bildskärmar / TV än traditionellt placerade element. Dessa ovanstående principer med dubbla element kan användas på alla lådtyper och fungerar ofta mycket bra.
Standard för hur ljud ska lagras digitalt framtaget av MPEG. Mycket populärt för ljudfiler på Internet då storleken är en bråkdel av tex en CD. Hur "hårt" en fil ska koprimeras kan bestämmas genom att ändra samplingsfrekvensen i komprimeringsalgoritmen.
En metod för datamängdsreduktion (komprimering) av rörliga bilder som skickas i digitalt format. MPEG-2 ger fyra gånger så hög upplösningsom MPEG-1 (704*576 repsektive 352*288 bildpunkter). MPEG-standarden definerar tre bildtyper: 'Intra', 'Predicted' och 'Bidirectional'. Varje stillbild i en bildsekvens transporteras som en av dessa tre bildtyper.' Intra' bilder är komprimerade på samma sätt som JPEG, 'Intra' bilder är alltså en datakomprimerad men dock fullständig bild. Eftersom konsekutiva bilder oftast har mycket små skillnader kan man efter en 'Intra' bild skicka flera bilder reducerade till enbart skillnadsinformationen innan man skickar en ny 'intra' bild. 'Predicted' bilder är sådana bilder som enbart innehåller skillnadsinformation. 'Bidirectional' bilder är bilder som inte sänds över till mottagaren (avkodaren). Mottagaren kan återskapa 'Bidirectional' bilderna genom att använda informationen i de mottagna 'Intra' och 'Predicted' bilderna. Mellan varje överskickad 'Intra' bild kan en eller flera 'Predicted' bilder skickas. Kvaliteten på en film skickad mha. MPEG motsvarar ungefär VHS. En videofilm som sänds med MPEG-4 och nästan lika bra kvalitet som VHS går att få ned till 300 kilobit/s, vilket är mindre än en tredjedel av vad MPEG-1 kan åstadkomma. En MPEG2-film på två timmar tar mellan 4 och 8 Gigabyte utrymme i anspråk, att jämföras med MPEG1-komprimering som får in samma film på 1,2 Gigabyte. DVD använder MPEG2, medan VCD använder MPEG1. Med MPEG1 uppnås ungefär VHS-kvalitet.
Standard för hur ljud och bild ska lagras digitalt framtaget av MPEG. Används för lagring av bilden på DVD och vid många digitala TV-sändningar. Komprimeringsalgoritmen för MPEG-2 tar bort data ur en bild om det inte har förändrats gentemot bilden före.
En funktion som innebär att du kan lyssna på olika (eller samma) musik i flera rum via en anläggning.
Den nominella musikeffekten är den effekt som en effektförstärkare kan avge under en längre tid utan att ta skada. Max musikeffekt betecknar det gränsvärde som en effektförstärkare kan avge under kortare tid.
Gradvis eller total dämpning av ljud.
Native resolution
Native resolution hänvisar till antalet av fysiska bildpunkter (pixlar) i en skärm. Som ett exempel av en SVGA projektor har 800 fysiska bildpunkter horisontellt och 600 vertikalt eller totalt 480000 bildpunkter. Detta är dess native (tillverkade / ursprungliga / naturliga) upplösningen hos projektorn. Projektorer är kapabla att projicera högre eller lägre upplösta bilder i samma fysiska upplösning genom skalning. Skalningen reducerar upplösningen av större bilder och ökar upplösningen av mindre bilder för att matcha den ursprungliga upplösningen av produkten. Denna typ av digital skalning producerar alltid artifakter i bilder som blir mer uppenbara när man tittar på text mer än vid anvädning för grafik eller film. Max upplösning som nämns i produktens specifikationer är den största upplösningen som produkten kan skala om för att passa dess ursprungliga (native) upplösning.
Magnetisk legering som har ca tio gånger så stor styrka som vanlig ferrit. Detta gör att det går att konstruera väldigt små och effektiva magnetsystem. Används oftast till diskanthögtalare.
Digital ljudstandard som används av TV och videoapparater.
Amerikansk organisation som på 1950-talet tog fram och gav namn till den amerikanska TV standarden. NTSC visar 30 bilder per sekund (60 Hz med interlace tekniken) innehållande 525 horisontella linjer (varav ca 480 används till själva bilden).
OEM
Original Equipment Manufacturers och innebär lätt förklarat att en produkt från ett företag tillverkas med orginal komponenter, dock kan vissa vara modifierade - oftast för att förbättra prestandan. Ett bra exempel är alla TV's som använder Philips bildrör, DLP projjar som kör med Texas Instruments DLP-chip osv...
Optiska ljudspår - en klar fotografisk remsa längs bilden på en 35 mm film, varierande i bredd beroende på ljudet. Allt eftersom filmen går genom filmprojektorns ljudhuvud, så passerar en tunn ljus stråle genom filmens ljudspår, och gör att strålens intensitet varierar. Det varierande ljuset faller på en sensor som skapar elektroniska signaler som högtalarna kan konvertera tillbaka till ljud.
En produkts inställningsmeny visas i bilden.
PAL (Phase Alternating Line)
En europeisk standard för sändning/lagring av bilder. PAL visar 25 bilder per sekund (50 Hz med interlace tekniken) innehållande 625 horisontella linjer (varav ca 575 används till själva bilden).
Metod för att kunna behålla maximal upplösning vid lagring av film på video. Ger en bild i formatet 4:3 (1.33:1) vilket gör att stora delar original film försvinner om den är widescreen.
PCM betecknar ett vanlig 2-kanals ljud, precis som på en cd-skiva.
Ett läge på surroundförstärkaren då man saknar centerhögtalare. Ljudet återges då av huvud högtalarna som simulerar att där är en centerhögtalare.
Pip är en förkortning för Picture In Picture, dvs när man visar en tv-bild i en annan. Kräver två tuners och förekommer därför mest på dyrare tv-apparater.
En ny typ av TV-apparat som visar bilden på en skärm med en tjocklek på knappt 10 centimeter. Tekniken bygger på att små celler av gas laddas elektroniskt och att joniserad gas bildas (plasma). Väldigt dyra än så länge men lär ersätta vanliga bildrörs apparater.
En zoom-lins där zoom in och ut styrs av en motor och justeras vanligtvis från projektorns kontrollpanel men även ibland från dess fjärrkontroll.
Förinställning av ljud eller datainformation.
Teknik för att läsa ut (måla upp) bilder på en skärm. Hela bilden målas upp i ett svep och används tex på "data skärmar". Progressive scan finns med i DTV standarden för några format.
Film spelas in med 24 helbilder/sek. Vid överföring av film till video, telecine, måste man i fallet med NTSC, 60 Hz interlace video (60 halvbilder/sek), utföra något som kallas 3-2 pulldown. Detta innebär att man delar in de ursprungliga helbilderna i halvbilder (två halvbilder utgör en helbild) och ordnar dem på så sätt att de matchar 60 Hz. Det går till som följer: Helbild #1, som delats in i två halvbilder, utgör de 3 första halvbilderna Helbild #2 utgör de efterföljande 2 halvbilderna Helbild #3 utgör de efterföljande 3 halvbilderna Helbild #4 utgör de efterföljande 2 halvbilderna osv. Denna sekvens, eller "cadance", med 3,2,3,2 kallas alltså 3-2 pulldown och möjliggör konvertering av 24Hz material till 60 Hz. Genom deinterlaceing kan man återskapa halvbilderna till helbilder. Här kombinerar man ihop halvbilderna till de ursprungliga helbilderna. Helbild #1 visas 3ggr, helbild #2 visas 2ggr, helbild #3 visas 3 ggr osv. Ut fås 60 helbilder/sek. Detta kallas 3-2 pulldown detection. För PAL (50 Hz interlace) gäller lite andra regler. Här speedas filmen upp till 25 bilder/sek innan överföring till video. Dessa 25 bilder omvandlas enkelt till 50 halvbilder, sk 2-2 pulldown. Vid deinterlaceing av PAL, 2-2 pulldown detection, slås 2 halvbilder ihop till en helbild. Varje helbild vissas 2 ggr och ut fås 50 helbilder/sek.
Kallas på svenska för Hårddisk video och finns än så länge bara i USA där de heter PVR. Inspelningen av TV-program görs med MPEG-2 komprimering och lagras på en hårddisk (15-30 GB). Apparaten kopplas till Internet och ringer själv upp en server som förser den med program information. Genom att lagra vilka TV-serier, program, skådespelare, sporter man är intresserad av i PVR:n spelar den in alla program som matchar de angivna intressena. Risken att missa Helgmålsbön är alltså borta. Med hjälp av en buffert kan det aktuella programmet som man ser på spelas in vilket gör att man själv kan backa och se om något.
En direkt översättning av det engelska ordet easteregg. Ett påskägg är en doldfunktion på en DVD som inte finns beskriven i menyer eller på omslaget. Kan tex vara ett alternativt ljudspår eller en trailer för en annan film mm. Lite extra godis mao.
Qes
Högtalarens elektriska Q-värde beror på att det finns elektriska egenskaper som hos spole och kondensator och resistor i högtalaren vilka bildar en egen resonans krets i högtalaren.
Mekaniskt Q värde, detta är det Q-värde membranet och upphängningen visar vid resonansfrekvensen.
Precis som vi nämnde ovan så har mekaniska system förluster, i teorin då man ska konstruera en pendel vill man ha så små förluster som möjligt, men hos elementet måste vi hitta en bra kompromiss - lägger vi till förluster så fungerar elementet sämre och har vi för små förluster så kommer membranet att röra sig okontrollerat - Hur benäget något är att självsvänga kallas Q-värde, ju högre Q-värde desto mer resonansbenägen - i en elektrisk resonanskrets har man ofta Q-värden på 10-20 och då ser vi att högtalaren är ganska dålig med Q-värden oftast under 1, å andra sidan vill vi ju inte att den skulle komma i resonans heller! Q-värdet ska passa till det vi ska använda elementet till. Om man ser till fallet med sluten låda är det så att lådan höjer Q värdet och låda + element brukar man vilja ha runt 0.7. Således kan inte element med Qts på över ca 0.6 användas om man ska ha Q 0.7 i slutändan. Qts är en sammanslagning av Qms och Qes enligt ((Qms*Qts)/(Qms+Qts)).
En QXGA-skärm har 2048 pixlar horizontellt och 1536 vertikalt i mått vilket ger den en upplösning på 3145728 individuella pixlar som kan användas för att producera en bild i projektorn. En QXGA-skärm har fyra gånger större upplösning än en XGA-skärm.
RDS (Radio Data System)
Bland annat kan RDS skriva ut stationens namn i radions display. I systemet för RDS finns även möjligheter att välja station beroende på vilken typ av materiel eller musik stationen sänder, t.ex. nyheter eller olika sorters musik.
Talspolens likströms motstånd, Det är det här du mäter när du sätter en multimeter över polerna till elementet - detta anger det "rena" motståndet i talspolens tråd (det är därför värdet är lägre än elementets impedans).
Nästan allt film ljud är inspelad med förhöjd diskant återgivning, för att biografer är stora och det krävs kraftigare diskant för att den ska uppfattas på riktigt sätt. Men i hemma miljö blir den i regel för stark. Ljudet blir ljusare än normalt. Därför är där en funktion som dämpar signalen i motsvarade grad så att ljudupplevelsen blir så lik en bio som möjligt. Används i THX system.
Engelskt uttryck som används inom hembio för att ge namn till förstärkare med inbyggd radiomottagare (A/V-receiver).
För att förhindra spridningen av DVD-filmer har de som tog fram DVD delat upp världen i olika regioner. En DVD-film från region 1 ska inte kunna spelas upp på en DVD-spelare från region 2. I verkligheten är en majoritet av de spelare som säljs manipulerade (kodfria) och kan spela filmer från hela världen.
ett fenom som syns tydligt vid panoreringar, bilden rycker fram i olika färger.
Nedåt i frekvens har ett element i kombination med sin låda en eller flera resonansfrekvenser, vid dessa frekvenser kräver högtalaren ytterst lite effekt för att gör sitt jobb. För att få mindre effekt så ökar elementet impedansen. Den som har den värsta (största-högsta) impedanstoppen är den slutna lådan men det är å andra sidan bara en topp och det finns botemedel för det i och med olika kompensations kretsar, olika portade lådor har flera olika toppar i impedans kurvan som gör att hela det lägre delen av basområdet ser ut lite som en berg och dal bana och blir då svårare att kompensera. Det som händer är att högtalaren inte vill ha förstärkarens effekt och då ökar den impedansen, om man vill försöka jämna ut detta så får man göra en elektrisk krets som just under detta intervall som impedanstoppen inträffar belastar lagom mycket så att konstlast + element = konstant. En sådan här krets består av en drossel, kondensator och motstånde i serie (LCR - krets) eftersom kretsen suger effekt kallas den också sugkrets. Viktigt att förstå är att man inför en förlust för att vinna linjäritet (jämnhet) hos "högtalaren", totalt blir det trögare att driva. Över till lite praktisk räkning på det hela då. Det vanligaste stället man har problem med detta är i diskantområdet, för diskanten sitter ju i en liten sluten låda som utgörs av luften bakom membranet! Ett bra värde är att ha dämpat sitt element minst 10dB där resonansproblemen (Fs) inträffar. Vi har då köpt en diskant som vi ska dela med ett 6dB/okt filter vid 4000Hz - då har vår diskant 8W :s impedans vilket vi har kunnat se i dess datablad och delningsfiltret ska enligt datorn eller tabell bestå av en 5uF kondensator i serie med elementet, delningsfrekvensen anger f.ö. att nivån är dämpad 3dB. Vid 1000Hz har vår diskant då sin resonansfrekvens och vi är 2 oktaver ifrån => -12dB plus de -3dB som utgörs av dämpningen vid delningsfrekvensen, alltså -15dB vid resonans frekvensen vilket ju är gott och väl mer än -10dB, det verkar ju helt Ok. Vi ser också att vår diskant har 32W :s impedans vid 1000Hz, nyfikna som vi är så undrar vi vad vi skulle ha för kondensator om vi skulle dela vid 1000Hz och datorn svarar 5uF ?!? men det är ju samma som vid 4000Hz - javisst är det och datorn har dessvärre alldeles rätt, ett par rader upp stod det att läsa att vid delningsfrekvensen är elementet dämpat 3dB alltså är diskanten är bara dämpad 3dB vid sin resonansfrekvens och vi ville ju ha 10dBs dämpning alltså var vårt filter inte fullt så himla bra. Impedanstoppen vid resonansfrekvensen motverkar delningsfiltret. Det man kan göra är att införa en LCR krets som fixar bort impedanstoppen enligt den metod som vi beskrev tidigare. Men ofta så är det inte så här illa för i allmänhet brukar man alltid ha lite dämpning (eller så inför man det ändå) och då får man automatiskt en reducering av detta fenomenet speciellt om man använder sig av en sk. impedanslinjärt dämpled (ett med två motstånd också kallad attentuator en L-pad fungerar också). Men även om du nu inte vill dämpa din diskant så kan du vara lite ful och slösa med effekt (det är precis den här iden vi använde med dämpledet) , du kan koppla ett motstånd parallellt över diskanten och väljer du ett lagom värde så kan du reducera impedansstegringen drastiskt, låt oss säga att vi använder den 8W :s diskant vi använde förut och kopplar ett motstånd på 8W parallellt med diskanten så kommer du att behöva räkna om filtret för 4W (10uF kondenator). Vid resonans kommer impedansen att bli 6.4W alltså ändrar sig impedansen +60% mot +300% utan motstånd. Fördelen med denna lösning är att den är okritisk - den fungerar som man har tänkt sig även om elementen eller komponenterna har lite toleranser, LCR kretsen är mycket känsligare, nackdelen är att man gör av med lite effekt i onödan med motståndet. Till midbasar då, som delas runt 100Hz? Ja då kan man knappast koppla motstånd parallellt och ödsla halva effekten på värme! Det man får göra då är att antingen ha ett LCR-led vilket kan får enorma dimensioner! Eller att man medvetet misslyckas lite med sin låda - stoppa i ett stort basreflexrör men med ca 4cm tjock skumplast i - eller köp Dynaudios Variovent så har du reducerat impedanstoppen ganska ordentligt, det man gör här är i princip samma sak som med motståndet bara att man löser problemet akustiskt istället - resultatet blir i stort detsamma för impedanskurvan. Men det är ganska sällan man i hemmabruk vill dela av högtalarna så lågt i frekvens så där är problemet oftast inte är så stort, sedan så kan man ju använda ett brantare filter då minskar också problemet - eller har du råd kan du dela elektroniskt så behöver du inte tänka på problemet alls. I detta avsnitt så kunde det vara kul att räkna en massa och få en massa siffror på de olika situationerna men då börjar det att likna lite överkurs - så vi struntar i det, ni får tro på det ändå.
Förkortning för de tre grundfärgerna röd, grön och blå som är basen för alla andra färger i en bild. Används för att beskriva överföringen av bilden mellan två apparater och betyder att varje färg överförs separat. Ungefär som komponent, här skickas Röd, Gröns och blå i olika ledare, men med ”synken” separerad till en (RGBs) eller två ledare (RGBHV), den kan även skickas med i den Gröna signalen vilket benämns RGsB eller SOG (Sync On Green). Det finns lite olika sätt att kontaktera detta på; RGBHV – VGA, D-sub HD15, 5st BNC. RGsB – 3st BNC, Scart. RGBs – 4st BNC, Scart.
En signal från dator till bildskärm som endast innehåller färginformation i tre separata färgkanaler (Röd, Grön, Blå) och som direkt styr elektronkanonen i bildröret. Detta ger den bästa färgkvaliteten. Jämför Videosignal, Komponent.
RIAA är en förkortning av Record Industry Association of America. Detta är en standard för förstärkning av LP-skivspelarens pickup. Ett RIAA-steg kan vara inbyggt i förstärkaren eller kopplas till förstärkaren som en separat förstärkare.
Förkortning för Root Mean Square, dvs den verkliga effektiva effekt som frambringas av ett elektriskt kretslopp. En Förstärkares RMS uteffekt definieras som den effekt en förstärkare ger mätt vid 1kHz och med mindre än 1% THD.
RS232 är en seriell port för extern styrning av apparaten. I vissa fall kan även denna port användas för uppradering av mjukvaran i apparaten.
Återkoppling. Rundgång erhålls då utsignalen från en förstärkare elektrisk eller akustiskt kopplas till ingången på densamma, tex tjut i PA-anläggning.
S-VHS (Super Video Home System)
Vidareutveckling av VHS som ger bättre bild. Videosingnalen (bilden) delas upp i luminans och krominans.
S-video kallas också Y/C på grund av att man här delar upp signalen i luminans (Y) och krominans (C). Enkelt uttryckt så skickas en svart/vit bildsignal separat från färginformationen. Kontaktstandard: 4pol MiniDin (även kallad HOSIDEN), 2xBNC eller Scart.
Digitalt ljudprotokoll med obalanserad överföring.
Engelskt uttryck för att spela in en del av något. Inom hembio näms ofta ordet samplings- frekvens tillsammans med ett tal som tex 44.1 eller 96. Talen följs av kHz som står för Kilo Hertz. Vad 44.1kHz betyder är att en signal har spelats digitalt med 44.100 "bilder" per sekund. Efter 44.1kHz brukar det stå 16bits som anger hur stort värdet kan vara på varje bild. Ju fler bits ju fler olika ljud kan bilden innehålla. En hög samplingsfrekvens tillsammans med många bits ger ett mer detaljrikt ljud.
En standard kontakt för överföring av ljud och bild i Europa. Är 21 poolig och används ofta mellan VHS/DVD-spelare och TV-apparater. Kan bara sitta på ett sätt i apparaten.
En bild som levereras ifrån en LCD-projektor är uppbyggds utav pixlar. Eftersom pixlarna inte sitter ihop helt, utan att det finns ett litet glapp mellan alla pixlar gör att det blir som svarta ramar runt dem. På håll ser det ut som ett myggnät (där det engelska ordet screendoor kommer av de stora innerdörrar som är byggda av myggnät). Sitter man tillräckligt långt ifrån så ser man inte "fenomenet" alls. Ungefär samma sak gäller med DLP-projektorer fast där är det små speglar som utgör bildpunkterna, och avståndet mellan speglarna är betydligt mindre än avståndet mellan pixlarna på en LCD-projektor, därav ser man det inte i lika stor utsträckning. Något som avgör hur tydligt man ser detta är förhållandet mellan bildbredd/tittavstånd till duk. Sitter man ca 1.7 gånger bildbredden på duken och har en projektor med upplösningen 1280*720 är det väldigt svårt att se screendoor, men detta är något som man får testa sig fram till, alla är olika känsliga för det.
Sony Dynamic Digital Sound är ett annat multikanal system från Sony som används på bio. Det kan lagras på en DVD men Sony verkar inte ha några planer för det i dagsläget. Precis som MPEG-2 kan de ha formaten 5.1 eller 7.1 och det använder en samplingsfrekvensen på 48 kHz med en bitrate på upptill 1280 kbps.
Dvs dataströmmen som passerat mpeg-dekordern men inte genom video dac:n. En rå mpeg/bit ström. Detta blir då alltså det minst påverkade alternativet du kan få från en DVD-spelare. Som kontakt används BNC, således består SDI-signalen av En ledare och är alltid interlaced, aldrig progressiv. SDI är ett videoformat som används mer i professionella sammanhang och är egentligen inte tilltänkt konsumentprodukter. DVD-tillverkarna får heller inte fabriksmontera SDI-utgångar utan de moddas i efterhand. De finns heller inga, mig veterligen, projektorer eller plasma för oss konsumenter med denna standard som input. Men, det finns flera scalers/deinterlacers på marknaden idag som har SDI ingångar och som i sin tur har DVI-utgångar. Allt för att processa videosignalen i den digitala domänen, utan onödiga AD/DA omvandlingar.
Den enklaste typen av Digital TV vilket endast kan visas i 480i eller 480p. Dock är det endast 480p som kan använda 16:9 formatet med 480i är det 4:3.
En finess som gör det möjligt för de som producerar en DVD att ha olika versioner av samma film på en DVD. Den ena versionen är från tex 11 år och den andra är oklippt. Om man väljer att se versionen från 11 år så hoppar den över vissa delar av filmen.
TV-system som enbart används i Frankrike och Ryssland. (Motsvarigehet till PAL och NTSC).
Namnet på det färg-TV system som dom använder i frankrike och några andra länder.
En benämning inom projektorer, det betyder att man får en så stor bild som möjligt från ett kort projiceringsavstånd till motsats för Long-Throw. (Stor bild från ett långt projiceringsavstånd, vilket inte är lika vanligt bland hembio-projektorer, men är väldigt bra om man har ett långt rum och vill placera projektorn längst bak). Long-Throw är dock helt klart det bästa alternativet då det fokuserar ljuset bättre i mitten av linsen och därför ger potentiellt både bättre skärpa, ljusjämnhet samt mindre divergens i ljuset.
Programmerings metod för videoapparater för tidsstyrd inspelning av tv-program med hjälp av en sifferkod.
En Skuggmask finns i färgbildröret. Skuggmaskbildrör användes i första generationens färgteveapparater och bildskärmar. I skuggmaskbildröret är de tre elektronkanonerna för rött-grönt-blått placerade som hörnen i en triangel. De motsvarande fosforpunkterna på skärmens insida är likaså ordnade som trianglar. Skuggmasken som sitter monterat på distanser bakom skärmens insida har ett runt hål för varje färgtriangel (~2-300.000 st). Genom att ställa in konvergensen korrekt bringas de tre elektronstrålarna att efter passage av hålet i skuggmasken träffa sin tillhörande färgpunkt. Skuggmaskbildrörets nackdelar är komplicerad konvergensinställning, stor känslighet för jordmagnetiska fältet samt ganska stor ljusförlust. På engelska "Apature grill".
När ett extra element är monterat i lådan men den saknar både talspole och membran. Fungerar som en utvidgning av den primära basen genom att förbättra lågbas egenskaperna.
Slutna lådor ger ofta en lättviktigare men snabbare och mer exakt bas.
Annat namn för förstärkare. Används ofta för att beskriva separata förstärkare i en anläggning.
Förkortning för "The Society of Motion Picture and Television Engineers", en amerikansk organisation, som bland annat utför teknisk forskning och fastställer tekniska standarder. Organisationen har utarbetat en standardiserad tidskod (SMPTE-kod). Tidkoden består av en digital signal som spelas in på ett ljudspår och som anger lokaliseringspunkter, så att tex ljud och bild lätt kan syncroniseras till varandra. Dvs oavsett var i filmen du startar, får du även med ljudet (som kan ligga på tex en cd) på rätt ställe.
Diskanthögtalare som är framställt av ett mjukt material. T.ex. ett vävt eller ett förbehandlat konstmaterial.
En förkortning för Sound Pressure Level (ljudtrycksnivå) det är den ljud nivå som återges av högtalaren vid en viss effekt. Max SPL är hur högt högtalaren klarar av att spela innan den går i sönder eller innan det börjar att låta illa.
Ordet Stereo kommer från det grekiska ordet för solid; identifierar ljudinspelningar och återgivning genom mer än en (mono) kanal. I musikåtergivning i hemmet, har "stereo" fått betydelsen två kanaler (höger och vänster). I filmindustrin, innebär "stereo" minst 4 kanaler. I tillägg till vänster och höger kanal, riktig film stereo - som Dolby cinema och hemmabio format - har en center kanal för att hålla dialogen centrerad på skärmen, plus en eller flera surround kanaler. (Se omgivningsljud/surround).
Tredimensionell information i en stereo återgivning med två högtalare. Bra högtalare kan utöver det perspektiv som frambringas på grund av ljudkällans placering också återge djup och bredd i ljudbilden och högtalarna i princip försvinna.
Uppstår när ljud studsar mot parallella väggar och sedan "krockar", när krocken inträffar så byggs vågen upp och ljudttrycket ökar, vid en given frekvens. Beroende på avståndet mellan väggarna så är frekvensena olika känsliga. Men ett hyffsat vanligt rum brukar ofta ha problem runt 40Hz.
En speciell typ av högtalare som bara har till uppgift att återskapa de allra lägsta frekvenserna av ljud. Det finns två typer av subwoofers. De brukar kallas aktiva respektive passiva. En aktiv subwoofer har en inbyggd effektförstärkare. Det innebär att den inte belastar din vanliga förstärkare. En aktiv subwoofer kopplas normalt till din förstärkare via en lågnivåsignal. En passiv subwoofer har ingen inbyggd förstärkare. Den behöver alltså förstärkning från annat håll, det kan vara från din vanliga förstärkare eller från en extern förstärkare. Du har mest nytta av en subwoofer när du tittar på filmer. Den hjälper då till att få dig att känna som om du var med i filmen på riktigt. Har man en gång sett på film med en subwoofer vill man inte vara utan en. Men till musik har en subwoofer mindre att tillföra.
Speciell högtalare som bara används till de lägsta frekvenserna i ljudet (basen). Drivs ofta av ett eget slutsteg.
SACD (Super Audio CD) möjliggör liksom DVD-Audio musikåtergivning på högsta nivå. SACD har emellertid ursprungligen tagits fram för musikapplikationer och inte som DVD-teknologin även för video. Jämfört med en konventionell CD-skiva ger den ett naturligare och kvalitativt bättre sound. Skillnaden mot CD:n är i första hand den digitala informationen på skivan. Tack vare en samplingfrekvens på 2,8 MHz (CD: 44,1 kHz) blir avsökningen av toninformation väsentligt exaktare. Frekvensgången för SACD:n slutar först vid 100 kHz (CD: 20 kHz) och den maximala dynamiken ligger vid 120 dB (CD: 96 dB). I motsats till DVD-Audio kan SACD:s dessutom spelas på vanliga CD-spelare – naturligtvis endast i CD-kvalitet. Detta är möjligt pga att SACD:n består av ett dubbelskikt. Varje skiva har en layer (skikt) med SACD-information och en layer som har spelats in med den något sämre CD-informationen. Man kan naturligtvis även spela konventionella CD:s på alla SACD-spelare.
Engelskt uttryck som inom hembio används för att beskriva att ljudet har mer än tre kanaler och omger lyssnaren. Dolby Digital 5.1 är ett ljudsystem för surroundljud.
Dessa högtalare, som vanligtvis är två till antalet, skall skapa en atmosfär som omger lyssnaren. I Dolby Pro-Logic skall detta ljud vara diffust - det vill säga det skall inte gå att lokalisera. Därför är det vanligt att dessa högtalare riktas lite bort från lyssnaren. Ett annat alternativ är att använda så kallade dipoler - högtalare som har flera högtalarelement som är riktade åt två olika håll och spelar i ofas så att ljudet blir svårt att lokalisera. I Dolby Digital däremot skall ljudet vara riktat mot lyssnaren. Surroundhögtalare arbetar med ett frekvensområde som sträcker sig från 100 Hz upp till cirka 7 kHz i Dolby Pro-Logic. I Dolby Digital så är det fullt frekvensområde som gäller, 20 - 20.000 hz. När det gäller placeringen av surroundhögtalarna så finns det lika många sätt som det finns högtalare. De kan placeras bakom lyssnaren riktade framåt, inåt, utåt eller uppåt. De kan vara placerade vad sidan av lyssnaren riktade framåt, bakåt, inåt, utåt eller snett uppåt bakåt. Här gäller det att experimentera för att komma fram till den bästa placeringen för just din biosalong. Ta gärna hjälp av en kompis som kan agera levande högtalarstativ tills du hittat rätt position.
SVCD står för Super Video CD. En SVCD är som en VCD skiva, men video är lagrad i MPEG-2 med variabel bitrate (precis som DVD filmer) och i en högre upplösning. En SVCD skiva kan innehålla mellan 35 till 80 minuter video / cd skiva, det är därför som de flesta filmerna är på 2-3 skivor. Kvaliten är sämre än DVD, men bättre än VCD och VHS. SVCD kan också innehålla upp till 4st olika textspråk att välja bland.
En bild med upplösningen 800 x 600 pixlar (800 horisontella och 600 vertikala linjer). Används för att ange en bilds kvalitet på datorskärmar och hembio projektorer.
En bild med upplösningen 1280 x 1024 pixlar (1280 horisontella och 1024 vertikala linjer). Används för att ange en bilds kvalitet på datorskärmar och hembio projektorer.
Talspole
Är gjord av en mycket tunn tråd (ledning)lindad runt ett "rör". Detta rör sitter monterat baktill på högtalarmembranet. Detta kallas för talspole och är "hjärtat" i högtalarelementets "motor" strömmen leds igenom spolen uppstår ett magnetfält. Detta fält dras eller frånstöts av den fasta magneten. Och detta gör att membranet rör sig.
Tröskelvärde.
En standard framtagen av George Lucas som anger hur en biograf ska vara uppsatt med tanke på ljud och bildåtergivning. Används som kvalitetsmärkning på hembio produkter för att visa att de uppfyller de hårda kraven. Har tillsammans med Dolby tagit fram ljudsystemet THX Surround EX för hembio.
För hembioprodukter finns två typer av THX-klassificeringar: THX Ultra och THX Select. Båda klasserna skall ge likvärdig ljudupplevelse. THX Ultra är anpassat för ljud i större rum än THX Select.
I ett samarbete mellan Dolby och THX togs ett nytt ljudsystem fram till filmen Star Wars Episode 1. Namnet THX Surround EX ska bara användas för själva hårdvaran, dvs dekodern som kodar av ljudet.
För hembioprodukter finns två typer av THX-klassificeringar: THX Ultra och THX Select. Båda klasserna skall ge likvärdig ljudupplevelse. THX Ultra är anpassat för ljud i större rum än THX Select.
Inom NTSC-standarden så är denna nödvändig då den bestämmer färgbalansen mellan magenta och grönt. Det är endast inom NTSC den är behövd så den mer moderna PAL-standarden har ingen använding för detta.
Är ett namn på en kontaktstandard för optisk överföring av signaler. Används bland annat för signaler enligt standarden S/PDIF.
Är en passiv elektrisk komponent som i princip är uppbyggd av två lindningar som är placerade så tätt intill varandra att det magnetfält som alstras av den ena spolen, när den genomflyts av växelström, smittar av sig och genomflyter den andra. I de flesta fall har transformatorn också någon form av kärna gjort av olika slags magnetiskt påverkbart material. Kärnan har funktionen att överföra och koncentrera magnetfältet kring lindningarna. Transformatorn har som främsta egenskap att kunna överföra växelström eller strömpulser, men aldrig likström från den ena lindningen - primärlindningen - till den andra - sekundärlindningen. Transformatorn har vanligtvis den dubbla funktionen att galvaniskt åtskilja en krets från en annan krets samtidigt som överföring av energi sker från den ena kretsen till den andra. Den kan också fungera som en elektrisk motsvarighet till hävarmen, och omforma en storlek på växelspänning till en annan storlek, som t.ex. i en nättransformator, där man oftast omvandlar nätspänningen till en lägre spänning. Transformatorer förekommer också ofta inom audiotekniken. Även i det fallet är de vanliga på grund av att man vill galvaniskt åtskilja två kretsar eller enheter, men de förekommer också som omvandlare för anpassning mellan två kretsar eller enheter som har olika impedans.
Insvängningsförlopp, attack hos en ljudkälla.
Återgivning av transienter ställer stora krav på hela ljudåtergivningskedjan. Transientåtergivning är betydelsefull i pianomusik, vid pukslag, knallar och liknande snabbt växande och sjunkande ljud.
Ljud rör sig ganska långsamt (340m/s) och låt säga att vi vill få "hjälpen" vid 50Hz - dvs vi vill fasvrida 50Hz 180 grader (en halv våglängd). En 50Hz våg är 7.2m och den ska vi dela på 2 och då har vi 3.6m kvar - sätter vi högtalaren i ett rör som är 3.6m långt och låter rörets mynning sitta precis bredvid högtalaren (självklart måste man då böja röret) så får vi ljudtryck motsvarande 2st element vid 50Hz! 3.6m låter långt och därför veckar man ljudledningen i "lådan" så att den tar mindre plats dessutom så tappar ljudet fart i ljudledningen och i dämpmaterial vilket gör att den kan kortas en del till - så drygt 2m räcker nog i vårt fall. I princip är det inte svårt att bygga en transmission line högtalare - gör ljudledningen med en area som är ca 25% större än membranet på elementet och den sista biten (30-50cm) kring mynningen lika stor som membranet på elementet. Problemet är att veta var man verkligen hamnade med sin avstämming - man skulle behöva mäta upp det. Mindre justeringar kan göras med dämpmaterialet men stora förändringar kräver en annan längd på ljudledningen vilket oftast betyder - ny "låda". Och även om man vet vid vilken frekvens ljudledningen hjälper till så vet man ändå inte riktigt hur frekvensgången ser ut. Och sist men inte minst så blir lådorna skrymmande om man använder stora element och låg avstämningsfrekvens, t.ex. blir innervolymen i en 30Hz ledning för ett 15" element ca 400L. I stort sett har TL lådan spelat ut sin roll när man enkelt kan konstruera den mer avancerade basreflexlådan enklare idag. Men även här finns det som kan tala till konstruktionens fördel.
Anslutning för att med hjälp av extern elektrisk inpuls kunna starta en funktion i enheten.
Underscan
Den kompletta bilden synlig på TV skärmen (höjd och bredd reducerad).
Ett värde för den tidsåtgång det tar att uppdatera bilden X antal gånger per sekund, för exempel, Se 50Hz.
En bild med upplösningen 1600 x 1200 pixlar (1600 horisontella och 1200 vertikala linjer). Används för att ange en bilds kvalitet på datorskärmar och hembio projektorer.
Vas
Vas kallas också ekvivalent volym. Detta är ett värde som anger hur stor lådvolym högtalaren motsvarar eller kan liknas vid. Det är upphängningens hårdhet i förhållande till elementets storlek som styr VAS. Om man håller elementet i fria luften och trycker på membranet går det åt en viss kraft för att flytta den en viss sträcka - sätt elementet i en tät låda med elementets VAS - värde och det behövs dubbla kraften, trögheten hos upphängningen motsvarar en viss volym luft helt enkelt. Är elementet mjukt upphängt blir VAS stort, är elementet hårt upphängt blir VAS lågt. Men VAS är inte någon slags rekommenderad lådvolym utan bara en parameter bland de andra.
VCD används för att visa digital film, och räknas som föregångaren till DVD. Även om en DVD-skiva liknar en VCD-skiva är skillnaderna fundamentala. VCD använder MPEG1 som komprimeringsformat, vilket ger en kvalitet som är något bättre än VHS-kvalitet. VCD-filmer har inte fått någon större framgång i Europa. Däremot har tekniken fått en bra spridning i Asien. En VCD-film ligger normalt på två vanliga CD-skivor och kan spelas upp i de flesta persondatorer och DVD-spelare. DVD använder komprimeringsformatet MPEG2, vilket ger en kvalitet helt överlägsen VHS. En DVD-film ryms normalt på en CD-skiva.
Beskriver hur mycket effekt elementet omvandlar till mekanisk energi är ca 1% resten går upp i värme.
En bild med upplösningen 640 x 480 pixlar (640 horisontella och 480 vertikala linjer). Används för att ange en bilds kvalitet på datorskärmar och hembio projektorer.
Namnet på det video system som togs fram av JVC och erövrade världen.
En elektronisk signal som innehåller information om läge och ljusstyrka för varje bildpunkt på bildskärmen, tillsammans med klocksignaler som placerar punkten korrekt på bildskärmen. Jämför RGB-signal.
Finns vanligen i samband med A/V-produkter. Låter dig koppla även bildsignalen genom t.ex. förstärkaren. Växla t.ex mellan Video och DVD på förstärkaren så växlas både bild och ljud.
Kamerans aktuella balans mellan R.G.B för korrekt återgivning av vitt - skall justeras efter befintliga ljusförhållanden.
Brusljud med effekten likformigt fördelad över hela tonfrekvensområdet.
Är ett sätt att mäta elektrisk spänning. En Volt är den spänningsskillnad som uppstår i en resistans på 1 ohm som överför en ström av 1 Ampere.
Watt
Anger i högtalarsammanhang endast vilken effekt högtalaren tål. Har ingenting att göra med ljudkvalitet.
Wi-Fi är Wireless Fidelity och är baserat på IEEE 802.11 specifikationerna för trådlösa nätverk (WLAN) utvecklat av en arbetsgrupp från Institute of Electrical and Electronics Engineers (IEEE). Det är fyra specifikationer i den familjen: 802.11, 802.11a, 802.11b, och 802.11g. Alla fyra använder Ethernet protokoll och (carrier sense multiple access with collision avoidance).
Letterbox och Widescreen är två ord som beskriver samma sak. Det betyder att filmen är inspelad i ett bredare bildformat än vad storleken på den vanliga tv-apparaten. Det innebär att med en vanlig tv (kallas 4:3) så kommer bilden att få svarta över- och underkanter. I gengäld så ser du hela filmens bild så som den visades på biograferna. Har du en widescreen-tv (med formatet 16:9) så kommer hela rutan att täckas om filmen är inspelad i 1.85:1. Om filmen istället är inspelad i tex 2.35:1 eller bredare, så kommen även du med en widescreen-tv att få svarta kanter i bildens över och underkant.
X-max
Som nämnts ovan så anger detta värdet högtalarens slaglängd. Det egentligen X-max står för är hur långt talspolen kan röra sig linjärt i magnetgapet. Talspolen lindas alltid längre än vad magnetgapet är och då kan membranet röra sig en bit upp-ner och ändå utnyttjas hela magnetgapet av talspolen. Rör sig talspolen så långt att en del av magnetgapet inte är helt fylld av talspole lindningen blir membranets drivkraft sämre och när hela talspolen är utanför magnetgapet finns ingen drivkraft kvar och membranet kan inte röra sig längre. X-max är då det område som kan anses vara linjärt d.v.s. så långt talspolen kan röra sig men ändå fylla hela magnetgapet. Vän av ordning säger att då måste det väl vara bra med ett långt X-max. Ja det är det, men ju större del av talspolen som är utanför magnetgapet desto mer av den effekten man stoppar in i elementet går till spillo, alltså minskar verkningsgraden, och den rörliga massan ökar.
Typ av kontakt som används på kablar.
YCbCr
Se förklaring av komponentvideo.
Se förklaring av komponentvideo.
Se förklaring av komponentvideo.
Överhörning
Överhörning mellan kanalerna i stereoapparater mäts i dB. överhörnings-/dämpningsvärde på ca 30 dB tillåter god stereoverkan medan i monoapparatur krävs en kanalseparation om 50 à 60 dB dvs samma värde som för dynamiken.
Teknik i CD-spelare för brusreducering efter digital till analog omvandling. Ju högre siffra, desto bättre ljud. En oversamplingsfrekvens på 256x tar bort praktiskt taget allt brus, även vid mycket låga inspelningsnivåer. Översampling, en teknik där man omvandlar samplingsfrekvensen till en avsevärt högre frekvens och därigenom vinner stora prestandafördelar vad gäller aliasing-filter-funktionen
Kallas det förlopp som uppstår när förstärkare, högtalare eller tonband belastas med starkare signal än för vilka de är dimensionerade. Resultatet blir distorsion.